Anonym (Åskmoln) skrev 2023-05-11 12:35:10 följande:
Tack för ditt svar. Önskar verkligen att jag kände stora kärleksfulla känslor för dottern men jag gör inte det, har verkligen försökt. Detta är såklart inget jag visar utåt mot henne eller någonsin skulle våga yppa till någon. Kanske kommer det med tiden? Att bli bonusmamma på halvtid med allt vad det innebär är verkligen helt nytt för mig.
Har tagit upp det med min man att jag känner mig bortprioriterad och han förstår mig men känner att han kommer i kläm mellan sina två tjejer som båda vill ha hans fulla uppmärksamhet och kärlek.
Kan inte tänka mig ett liv utan honom så jag vill verkligen att det ska fungera med henne. Vill inget hellre än att detta ska kännas som vår lilla familj.
Du får tänka att du har fördelen av att få vara med din man 100% av tiden, det får ju inte dottern. Plus att du har honom helt själv 50% av tiden. Det har inte dottern.
Tror det är svårt att sätta sig in i vad det innebär ur ett barnperspektiv att genomgå en skilsmässa och flytta hit och dit varannan vecka om man inte är förälder själv, eftersom man inte har hunnit tänka i de banorna än.
Jag tror inte att man måste känna några himlastormande känslor för någon annans barn, men man måste våga vara vuxen och inse att man inte kommer först när det står mellan dig och barnet. Inte när barnet är 9 år. Det hade varit annorlunda om hon var 17. Man behöver bara vara en helt vanlig schysst vuxen. Föräldrabiten får pappan ta och det verkar han ju göra.
