Vad kan jag göra?

Hej!
Jag är tillsammans med en man som jag en 14 åring sedan tidigare och ett vuxet barn sedan tidigare. Vi har varit ett par i 6 år, han var själv ett år innan vi började dejta.
Jag behöver verkligen råd.
Sedan vi träffades har hans fd förtalat både honom och mig. Hon har sagt till barnen att deras pappa och jag har varit ett par flera år bakom hennes rygg, att han våldtagit henne, hon pratar illa om oss till alla som vill höra. Jag är en jävla idiot, en jävla prinsessa, en hora osv.
Ett exempel från senaste året: det vuxna barnet fick skjuts fram och tillbaka till sitt jobb i två år. Efter två år sade min partner att han inte orkar detta längre men att han hjälper barnen med körkort eller lägenhet i staden där hen jobbar. Att han kan köra ibland men inte orkar köra kvällar och helger längre. Mamman flippar då ut och säger att han sätter den där jävla prinsessan dvs mig framför barnet. Fast d inte har med mig att göra.
Det yngsta barnet som nu är 14 säger till lärare att hon mår psykiskt dåligt av mig för att jag frågar ut henne om vad mamma äter för mat och vart mamma är ute och går. Vilket såklart inte är sant öht.Barner kan inte heller ens se någon av hans släktingar utan att må psykiskt dåligt. För några dagar sedan fick min partner ett sms från barnens mamma att yngsta barnet sett hans bror och ville veta varför hans bror tog samma buss som henne då det fick henne att må psykiskt dåligt.
När jag träffar yngsta barnet (alltid tillsammans med det vuxna barnet) kan yngsta barnet säga att hen saknat mig, vilja ge mig en kram osv. Men hemma hos mamma hatar hon mig på alla sätt och ljuger om mig.
Jag tycker om min partners barn och vill att dom ska må bra. Jag håller mig undan och är inte med när han träffar sin yngsta själv, jag känner att jag drar mig undan när båda barnen är med också. För jag klarar inte allt drama längre.
Jag har bara skrivit en bråkdel av senaste tidens händelser.
Min partner säger att det bara blir värre om han säger ifrån, att hans ex kommer vända det mot honom. Som det är nu har han knappt kontakt med barnen. Han ringer och skriver men får nästan aldrig svar. Den ena är ju vuxen men det skär i mig att det är så med barnet på 14.
Jag upplever att det är något som inte står rätt till med deras mamma. Något stämmer inte där borta. Jag har aldrig lärt känna henne då hon bara skriker på mig om jag möter henne eller vänder bort huvudet och vägrar svara på trevligt tilltal. Vad fasen gör man? Finns det ens någon som har varit med om liknande?

Anonym (Syster)

Sun 14 May 2023 17:54

#1

Ja något är ju fel med mamman. Din sambo kan prata med Familjerätten och be dem kalla henne till ett gemensamt samtal mellan honom och exet.

Naturligtvis är det mamman som sätter griller i huvudet på 14-åringen, hon säger säkert att din sambos bror övervakar henne på bussen eller något annat sjukt! Man kan nästan hoppas att skolan gör en orosanmälan så att allt det här kommer fram, för det är ju inte ni som gör fel. Och ja, mamman måste ju vara störd på något sätt, hon beter sig helt vrickat. Att 14-åringen "hatar" dig hemma hos mamma är inte konstigt, hon känner så klart att hon måste hålla med mamma då, och sedan späs det väl på och hon vågar inte säga ifrån. Bra att hon vågar vara fin mot dig när ni träffas, även om det inte är felfritt. Sluta ställa frågor till henne om mamman om du gör det, annars är det återigen mamman som sätter fantasier i flickans huvud som hon upprepar till skolan.

Svår situation! Men din sambo måste ta detta via rätt kanaler. Familjerätten är första steget. Det ni behöver fundera på är att han kanske borde försöka få ensam vårdnad om 14-åringen och att hon ska bo mest hos pappan, för hemma hos mamman blir hon utsatt för psykisk misshandel och det förstår ni båda två att det inte är ok och att det kommer att ärra flickan för livet.

Drottningen1970

Sun 14 May 2023 18:03

#2

Det enda du kan göra är att stå för nån slags normalitet. Att inte göra vare sig si eller så. Pga barnens sjuka mor. Att inte prata illa om eller agera och reagera. Bara vara en normal vuxen som förstår och har empati för den fruktansvärt skadliga lojalitetskonflikten som modern sätter barnen i.

Anonym (.) Trådstartaren

Sun 14 May 2023 18:11

#3

Anonym (Syster) skrev 2023-05-14 17:54:00 följande:

Ja något är ju fel med mamman. Din sambo kan prata med Familjerätten och be dem kalla henne till ett gemensamt samtal mellan honom och exet.

Naturligtvis är det mamman som sätter griller i huvudet på 14-åringen, hon säger säkert att din sambos bror övervakar henne på bussen eller något annat sjukt! Man kan nästan hoppas att skolan gör en orosanmälan så att allt det här kommer fram, för det är ju inte ni som gör fel. Och ja, mamman måste ju vara störd på något sätt, hon beter sig helt vrickat. Att 14-åringen "hatar" dig hemma hos mamma är inte konstigt, hon känner så klart att hon måste hålla med mamma då, och sedan späs det väl på och hon vågar inte säga ifrån. Bra att hon vågar vara fin mot dig när ni träffas, även om det inte är felfritt. Sluta ställa frågor till henne om mamman om du gör det, annars är det återigen mamman som sätter fantasier i flickans huvud som hon upprepar till skolan.

Svår situation! Men din sambo måste ta detta via rätt kanaler. Familjerätten är första steget. Det ni behöver fundera på är att han kanske borde försöka få ensam vårdnad om 14-åringen och att hon ska bo mest hos pappan, för hemma hos mamman blir hon utsatt för psykisk misshandel och det förstår ni båda två att det inte är ok och att det kommer att ärra flickan för livet.

Tack för svar!
Jag frågar såklart aldrig om mamman. När barnet var yngre kunde hen själv säga typ mamma gillar våren och då sa jag såklart ja våren är härlig. Typ. Sånna saker. Har alltid velat att barnet ska kunna känna att det är ok att prata om mamma när hon e hos oss. Men frågar aldrig saker eftersom jag vet hur det blir.
De har varit hos familjerätten för och då var det bättre ett tag då de lyckades komma åt mamman så att hon skärpte sig. Det tryckte mycket då på att mamman och hennes föräldrar baktalade mig och pappan och att det måste sluta. Men sen har det blivit värre och värre igen. Jag hoppas jag kan övertala honom att gå dit igen. Jag blir så frustrerad för jag känner han e så passiv i detta. Han hade samtal med skolan nyligen då barnet hade missat mkt skola pga sjukdom och de frågade om han anser att hans ex hindrar något umgänge. Nej hon säger inte nej men hon uppmuntrar inte var hans svar. Och att han skulle kunna säga hur mkt som helst men agg han inte vill vara en sån människa. Så sa han till dem. Och jag bara kokade. Jag förstod inte varför han inte sa som d var. Allt!

Anonym (fått nog)

Sun 14 May 2023 18:19

#4

Du måste berätta för honom hur allt det här påverkar dig också. Att han inte kan mesa med här nu. Han måste tillbaka till Familjerätten. Fortsätt håll dig i bakgrunden som det är nu och säkert kommer bli tid framöver.

Vissa personer söker inte själv hjälp utan går som i ett ekorrhjul efter skilsmässa, står och stampar på samma. Kan vara så att hon och hennes familj är sådana och det hjälper ingen att må bättre.

Sen är det förtal mot dig som person tänker jag. Hade min partners ex sagt massa hemska saker om mig, och känner mig inte ens hade jag polisanmält.

Anonym (.) Trådstartaren

Sun 14 May 2023 18:28

#5

Drottningen1970 skrev 2023-05-14 18:03:43 följande:

Det enda du kan göra är att stå för nån slags normalitet. Att inte göra vare sig si eller så. Pga barnens sjuka mor. Att inte prata illa om eller agera och reagera. Bara vara en normal vuxen som förstår och har empati för den fruktansvärt skadliga lojalitetskonflikten som modern sätter barnen i.

Tack det försöker jag göra. Pratar aldrig illa om mamman inför barnen, skulle aldrig falla mig in. Sen träffas vi sällan som sagt men när vi ses försöker jag vara dom vanligt. Känner bara att jag stänger av mer och mer. Jag kan inte ens existera i deras närvaro utan att det blir något drama med mamman.

Anonym (Syster)

Sun 14 May 2023 18:40

#6

Anonym (.) skrev 2023-05-14 18:11:16 följande:

Tack för svar!
Jag frågar såklart aldrig om mamman. När barnet var yngre kunde hen själv säga typ mamma gillar våren och då sa jag såklart ja våren är härlig. Typ. Sånna saker. Har alltid velat att barnet ska kunna känna att det är ok att prata om mamma när hon e hos oss. Men frågar aldrig saker eftersom jag vet hur det blir.
De har varit hos familjerätten för och då var det bättre ett tag då de lyckades komma åt mamman så att hon skärpte sig. Det tryckte mycket då på att mamman och hennes föräldrar baktalade mig och pappan och att det måste sluta. Men sen har det blivit värre och värre igen. Jag hoppas jag kan övertala honom att gå dit igen. Jag blir så frustrerad för jag känner han e så passiv i detta. Han hade samtal med skolan nyligen då barnet hade missat mkt skola pga sjukdom och de frågade om han anser att hans ex hindrar något umgänge. Nej hon säger inte nej men hon uppmuntrar inte var hans svar. Och att han skulle kunna säga hur mkt som helst men agg han inte vill vara en sån människa. Så sa han till dem. Och jag bara kokade. Jag förstod inte varför han inte sa som d var. Allt!

Jag förstår att det är jobbigt, men jag undrar hur han tänker om du i princip måste övertala honom att söka hjälp kring detta. Alternativet är ju faktiskt att ni går isär, jag skulle iaf vägra leva på det där sättet. Om min sambo inte kan agera för sin dotters och min skull så är han verkligen ingen jag vill vara i relation med. Du får prata med honom om att det är en ohållbar situation, för er alla.

Anonym (.) Trådstartaren

Sun 14 May 2023 21:17

#7

Anonym (fått nog) skrev 2023-05-14 18:19:10 följande:

Du måste berätta för honom hur allt det här påverkar dig också. Att han inte kan mesa med här nu. Han måste tillbaka till Familjerätten. Fortsätt håll dig i bakgrunden som det är nu och säkert kommer bli tid framöver.

Vissa personer söker inte själv hjälp utan går som i ett ekorrhjul efter skilsmässa, står och stampar på samma. Kan vara så att hon och hennes familj är sådana och det hjälper ingen att må bättre.

Sen är det förtal mot dig som person tänker jag. Hade min partners ex sagt massa hemska saker om mig, och känner mig inte ens hade jag polisanmält.

Har pratat med honom ikväll. Det är svårt han vill helst köra huvudet i sanden men har sagt ifrån att han måste prata med familjerätten, att jag inte kan med att ha det såhär mer. Sen är det upp till honom nu.
Ja jag tror hennes familj är sådana.
Har tänkt på polisanmälan många gånger och har sagt till mig själv nu att förtalar hon mig fler gånger så kommer jag anmäla. Jag hade aldrig accepterat det beteendet från någon annan, jag har liksom bara följt med i det här duckandet för allt hon gör eftersom min partner inte tar i det.

Anonym (Syster)

Sun 14 May 2023 21:28

#8

Anonym (.) skrev 2023-05-14 21:17:15 följande:

Har pratat med honom ikväll. Det är svårt han vill helst köra huvudet i sanden men har sagt ifrån att han måste prata med familjerätten, att jag inte kan med att ha det såhär mer. Sen är det upp till honom nu.
Ja jag tror hennes familj är sådana.
Har tänkt på polisanmälan många gånger och har sagt till mig själv nu att förtalar hon mig fler gånger så kommer jag anmäla. Jag hade aldrig accepterat det beteendet från någon annan, jag har liksom bara följt med i det här duckandet för allt hon gör eftersom min partner inte tar i det.

Stå på dig! Det här måste få ett slut, på ett eller annat sätt.

Vad kan jag göra?

INNEHÅLL