Kan man knyta an för hårt till sitt barn?

Det låter inte alls sunt! Varför säger inte pappan ifrån? Och var säger bvc när han tar upp det med dem? Om han inte gjort det så tycker jag att han bör göra det.

Nej,det låter väldigt osunt och mamman verkar ha psykiska problem av något slag. Hon kanske själv hade en extremt otrygg barndom med väldigt dålig anknytning. Men detta är absolut inte ett exempel på en sund och stark och trygg anknytning mellan mor och barn.

Håller med övriga. Låter inte sunt. Vad händer om mamman blir sjuk? Och hur kan pappan tillåta detta? 

Om detta är sant, så är det en dysfunktionell familj. 

Pappan ska ringa socialen och be om stöd i sitt föräldraskap. 

Förutom det med pappan som inte alls låter sunt så ser jag inte problemet?? "Mormor" eller "andra släktingar" behöver inte vara trygga personer som mamman vill ha nära sitt barn bara för de är just släktingar!
Har hon däremot bytt åsikt över en natt så verkar det konstigt!
Skulle jag få barn så skulle det bli bärsele/sjal om vi ens hälsade på, vilket jag aldrig/sällan gjort innan, mitt barn skulle inte vara någon vandringstrofé som gud och alla jävlar skulle få kasta mellan sig och kladda på bara för att de är släkt! Och definitivt inte min alkoholiserade storrökande morsa!

Nej, man kan inte knyta an för hårt. Men det du beskriver har inget med anknytning göra utan, som andra redan skrev, med något psykisk problem. Mamman är tydligen inte frisk.

Fast nu ingår pappan i problematiken. Och att inte låta t ex mormor hålla ens barn är inte ett sundhetstecken, om mormor inte är olämplig. 

Det har inget med anknytning att göra, snarare ett sjukligt kontrollbehov 

Pappan måste få hjälp, är du pappan så ring till BV.
Är du bara mormor eller annan närstående ring BVC och skvallra be dem skicka kallelse för båda föräldrarna.