Hur hinner/orkar man med allt??

Det kanske det är. Men går man ner i tid med stöd av lagen så ska arbetsgivaren också plocka bort ansvar/arbetsuppgifter för motsvarande (om allt går rätt till - jag vet att det inte alltid gör det).
Det bör ge en känsla av att inte ligga efter med jobb utan att när man kommer hem också ha lite ork att hjälpa barnen med det som behövs, att handla, laga mat och allt det där.

Vi har också flera barn och utspritt i åldrarna. Ju fler barn desto större behov av rutiner har vi tänkt, det ska inte bara vara så att VI vuxna vet vad som gäller utan att barnen också förstår att inte dra fram ett 200 bitar pussel 1915 om man ska lägga sig 1930.. Och att man hjälps åt med det som behöver göras.

Läxor är en sak, det känns överordnat det mesta andra för där har man ett stort ansvar som förälder att stötta och hjälpa till. Många andra saker kan man plocka bort i perioder, aktiviteter som tar mkt tid och kostar pengar (och kräver närvaro av förälder) tex. Men om ett barn vill att vi lägger pussel så svarar jag ofta att jag kan göra det med dig om en kvart, först behöver jag duka av och sätta igång disken. Men om du hjälper mig med det så går det lite fortare och vi kanske kan börja redan om 5 minuter? Det är ge och ta, hela tiden. Bara för att jag är vuxen så tycker inte jag på något magiskt sätt att det är "kul" att plocka, dammsuga och diska. 

Min man jobbar flexibla tider och även nätter ibland så för honom finns ingen vits att gå ner i tid. Det skulle inte hjälpa familjen överhuvudtaget för på natten sover vi alla förhoppningsvis. Men jag jobbar 80% och kommer inte gå upp i tid förrän jag måste. Det är inte värt det.

Hen skriver vad hen skulle kräva för egen del. Jag personligen skulle aldrig ha skaffat så många barn öht
Men det är såklart att alla inte har råd att köpa tjänster, det har inte jag heller!
Däremot har vi kostat på oss att gå ner i tid för då har jag tid att städa lite mer vissa kvällar och även kunna komma i säng i tid. Vi har tid att laga lite mer mat från grunden och se till att det blir middag till fler dagar. Vi har tid att leka ute en stund efter hämtning så att vi alla får dagsljus och lite rörelse innan vi går in för kvällen. Eller för den delen att någon av oss vuxna går med barnen till lekparken efter middagen medan den andra plockar undan, då går läggningen också rätt snabbt sen. 

Men man får prioritera. Det är mycket vi valt bort. Resor är uteslutet såsom det är nu, men det är självvalt. Vi lägger kanske en halvtimme i veckan på att gå igenom reklambladen och förbereda shopping + mat. Vi har en kalender i köket där allt viktigt måste finnas med för att det ska funka, står det inte där så finns det inte och då blir det kaos. Och sen så har vi väldigt lite egentid. Egentid just nu är att hänga tvätt med en podd i öronen eller den halvtimme som av oss kan få medan den andra lägger barnen. Egentid kan i bästa fall vara en lång promenad eller en löprunda med en kompis så checkar man av den grejen samtidigt. Egentid är inte aw med kollegorna eller åka iväg på spa. Det har inte hänt på flera år. Det kan man tycka är trist och tråkigt men det är vår verklighet och inget jag direkt saknar. Bara jag får mina micropauser. 

Men det är viktigt att man har samsyn. Hade jag levt med en man som kört sitt race, dragit iväg på aktiviteter etc eller inte förstått att vi är ett team här så hade det inte gått överhuvudtaget. Vi måste hjälpas åt nu, vi har själva valt att ha en lite större familj.