Behålla eller ej?

Vi fick en sladdis när jag var 37. Äldsta gick då i mellanstadiet. 
Jag kan ibland känna att vi var lite naiva även om det var planerat. Vi visste ju ungefär hur det skulle bli att börja om, vi hade räknat med det. Och det var inget som kom som en nyhet för oss utan det blev väl ungefär så som vi trott. Och det är JÄTTETUFFT mellan varven. Särskilt nu när de är lite äldre, yngsta går i förskola fortfarande och äldsta i gymnasiet. Det är inte raketforskning att förstå att det är en utmaning att räcka till på alla håll, gällande sömn, uppfostring, stöd, aktiviteter, vad man kan och inte kan göra i form av familj sett till allas olika åldrar och intressen.

I vårt fall funkade det. Men det var nog också för att det var planerat och för att vi inte hade några såna konkreta planer som ni verkar ha och som vi hade behövt senarelägga eller helt avstå ifrån. Jag hade nog inte gått vidare med den graviditeten..