Tre år sedan kom jag till Sverige med evakueringsflyg från Asien där jag hade bott on-off flera år. Jag hade tre dagar att bestämma mig om jag kommer att åka med speciel flyg (alla flyg var inställda) och sedan jag var rädd jag kommer att ha problem med min visum som gick ut bestämdes jag att åka till Sverige. Jag har ingen bostad i Sverige men har nycklar till min pappas lägenhet där jag brukade bo förut och fortfarande hade saker kvar. Min pappa var inte där, han åkte bort från Sverige när pandemi slog och han lämnade en par nycklar till grannen mitt emot att kolla posten. När jag kom till lägenheten jag var lite överraskad för grannen släppte in en lapp att ?välkomma? mig till min pappas lägenhet. Jag visste att hon hade nycklar men sedan jag hörde inte av mig till henne tänkte jag det var lite creepy att hon välkomnade mig. Två veckor efter, kom hon till dörren att säga hon hade nycklar (som jag som sagt redan visste) och sa att hon ringde till min pappa att säga att jag kom (innan ens jag hade chans göra det själv). Hon började komma ofta till dörren och ville prata med mig och det visade sig hon låtsades jag behöver henne att ta hand om mig som att jag är ett barn (jag var 32). Jag hade aldrig haft nån nära relation med henne, jag bara snackade med henne några gånger över 10 år i trappan när jag besökte min pappa eller bodde själv där. Men hennes beteende var helt förnedrande så jag bestämde jag ville inte ha kontakt med henne och slutade svara på dörren (jag öppnade bara första två gånger). Jag trodde hon kommer att fatta som en normal människa skulle att jag vill inte umgås med henne. Hon också frågade min telefonnummer två gånger och jag tackade nej både gånger. Efter cc en och halv månad att jag ignorerade henne, hon kom in i lägenheten en morgon med nycklar när jag var fortfarande i säng och sa att sedan hon hade inte sätt mig en tid att hon trodde jag håller på att dö. Jag var helt shockad att hon låt sig in.Min pappa gav henne nycklar att kolla posten, inte komma in så vad hon gjorde är hemfridsbrot. Efter detta jag frågade nycklar tillbaka men hon vägrade lämna de tillbaka och först ringde min pappa att fråga OM hon skulle göra så, som att jag är hans ägande (och han sa ja självklart). Jag ville anmäla henne till polisen då men min pappa övertygade mig att sedan jag var inte folkbokförd där att jag kan inte ringa polisen. Jag var rädd för mitt liv resten av tiden för jag fattade jag bor nära en galningen och kan inte ringa polisen. Förutom hemfridsbrott det var också tydligt att hon upplevde mig inte som en människa som har rätt att välja inte ha kontakt med henne. Jag vill nu anmäla henne till polisen för den hemfridsbrott hon gjorde då för jag vill att hon fattar hon kan inte bara köra över mig. Hon fortfarande förföljer mig och kollar när jag går in och utifrån huset. Jag tror det är fortfarande möjligt att göra en anmälan men jag vet inte vad händer efter detta och kommer polisen ta det på alvar sedan jag har inte fått känslan att en kvinnans integritet betyder mycket i Sverige. Det har orsakat mig jätte mycket ångest och oro det senaste år och jag vill att hon har något typ konsekvens. Vad kan man göra?
