Vill bli involverad i planer som rör mig!

Jag tyckte faktiskt att du gick ett svar första gången du frågade. Dvs han stannar så länge han vill och då kan du göra samma sak.  Varför fråga upprepade gånger, när ni båda redan är ok med att ni inte behöver stanna lika länge? Då kan ju du bara säga till när ni ska hem och då tar han sitt beslut om han vill stanna eller inte. Det är ju inget som påverkar dig eller dina föräldrar. 

Sedan behöver han inte svara snäsigt, det håller jag med om. Men jag tycker inte att det är en stor grej som påverkar dig. 

Fast "Jag tänker inte planera något" är inget svar på frågan hur länge mina föräldrar ska räkna med att vara kvar. 

Jag tycker att du är rimlig här, men eftersom han reagerar som han gör är det nog lönlöst att försöka övertyga honom. Du får ta honom som han är. Jag har valt bort flera relationer med människor som har liknande inställning efter att ha kört huvudet i väggen under flera år. Men det har inte varit med barnens pappa, då har det en större inverkan på hela livet när man är "olika" som det brukar heta för den som kontrollerar situationen. 

Om du instället hade sagt
"Jag tänker åka hem senast 22 för att mina föräldrar ska kunna planera sin hemresa. Hur tänker du göra, vill du stanna kvar eler följa med?"

De ska väl vara kvar så länge du och dom bestämt, eftersom du kommer att åka hem tidigare än honom. 

På samma sätt som jag inte ställer mig i dörren en oplanerad lördagskväll, och hälsar att jag sticker ut, förväntar jag mig att bli informerad. Det handlar absolut inte att om att ge tillstånd, men om någon ställer frågan, tycker jag att det är respektfullt att svara. 

Jag ställde frågan på liknande sätt också. Han tänkte inte planera, snäste han. 

Tycker det är helt rimligt, speciellt om ni har barnvakt till ena barnet. Om inte annat utav respekt för dem. Har man barn orkar de kanske inte heller stanna hur länge som helst, det måste gå före ens egna önskemål om att festa och det ska väl inte bara vara ditt ansvar. Vill man festa till sent måste man ändå prata om det för då behövs barnvakt för båda tänker jag. 

Sen tänker jag att han nog ev tolkade frågan som offensiv från början, därav det snäsiga svaret. Man kanske kan omformulera/förklara frågan för att desarmera det lite till nästa gång. Exempelvis: ? jag hade velat bege mig hemåt med barnen kring 22, har du tänkt på hur länge du vill stanna??

Men då vet du. Du åker hem tio, han när han själv vill. Vad är problemet?

Jag gör ingenting längre, eftersom festen var i helgen som var.