Häftapparat eller jordpåse i skärgården?

Gott att spackla på jordnötssmör på mackan ibland.

Frisk bris i skärgården. En påse jord innehållandes elementär visdom och sinnescentrerade reflektioner, ett slags nöjesfält för intellektets bravader. Jag håller häftapparaten med sina kromglänsande käftar likt ett orakel över de bedårande jordmolekylerna. Symbios mellan jord och häftapparat uppstår. Smyckar mina läppar med jordnötssmör. Oanade höjder av gastronomiska upplevelser. Solen leker på blottad hud. I den metafysiska diasporans stigar fann jag denna treenighet. Nebulösa trådar i håret och en liten lök.

Faktiskt ett bra val, man kan häfta lappar, häfta ihop gamla tidningssidor och allt möjligt. Det kan vara en rolig skärgårdshobby. Fast har man en påse jord kan man hälla ut den någonstans och så kanske det börjar växa växter som så småningom förmultnar och bildar mer jord och så kommer det mer växter. Till slut kanske det tar över stora delar av ön och man kan utropa en självständig nation.

Inte fel ju.