Vad är gemensamt?

För mig handlar det inte bara om ekonomi utan även om uppfostran. För mig är det viktigt att ge barnen frihet under eget ansvar. Jag vill att de lär sig spara så att det finns pengar på kontot när det plötsligt behövs. För ett par dagar sedan gick ena killens moppe sönder. Eftersom jag hjälpt killarna att spara och lägga pengar på hög så vet jag att det finns medel att använda till reparationen. När barnens mamma vill att jag står för hälften av kostnaden (trots att det redan finns besparing för detta) så svarar jag ungefär så här: ?Detta är inte en gemensam angelägenhet. Om du vill bidra så gör du det, men blanda inte in mig? Då får jag ett svar som antyder att jag STRAFFAR barnen. Ja ni förstår hur olika vi är. Jag vill att barnen tar ekonomiskt ansvar och det tolkas av mamman som att jag är både snål och straffande. Pust. Till saken hör att jag månadssparar till killarna så att de har ett startkapital när de tar studenten. Så vitt jag vet så sparar inte mamman någon. Det finns liksom ingen plan, allt är här och nu, och plötsligt. Jag får uppfattningen att hon vill ge allt hon kan till barnen och att de aldrig ska känna att det är stramt ekonomiskt. Jag tror att det är känslorna som styr henne. För mig är det en ekonomisk plan som styr. Stor skillnad. 

@Daisy28 - Hur menar du? Vad ska jag lära mig? Håller du med om att det gemensamma utgifterna endast är de hon och jag kommit överens om och att övrigt är individuellt?