Gravid och bipolär

Hej,

Jag är det och har varit tidigare. Men vad tänker du skulle vara annorlunda denna gång än tidigare graviditeter?

Mvh

Ok, gällande det någon skrev om ärftlighet så behöver det absolut inte vara så att ditt barn får det. I samma fråga så gör det ingen skillnad med ärftlighet innan du var gravid och nu oavsett om sjukdomen inte brutit ut vid tidigare graviditeter. 

Men till vad jag antar är huvudfrågan, är du rädd för hur ditt psyke kan kommas att påverkas under graviditeten nu?

Förstår! Jag vet inte hur din medicinering ser ut. Jag åt lamotrigin 200 mg innan min första graviditet. Även sömntabletter såsom quetiapin och imovane. Jag satte ut allt detta innan första graviditeten. Sedan har jag klarat mig bra utan medicinering. För mig har barn varit så mkt struktur att det verkar skyddande för mig. Ser ju lite olika ut vilka mediciner man kan och inte kan äta under graviditet. Sedan är det ju en avvägning mellan moderns psyke och mediciners ev. Negativ Påverkan på graviditet. Tror det är jättebra om du pratar med ev kontakt inom psykiatrin. Och om du blir gravid se till att ha tät kontakt med psykiatri plus be om kontakt med specialistmödravården när du kommer till mvc. Så det finns ett bra skyddsnät runt om. Jag var livrädd för förlossningsdepression men det gick bra..

Positivt att du inte haft suicidtankar, självskadebeteende eller varit inneliggande! Jag har inte ätit litium. Diskutera ordentligt medicin med ngn som verkligen kan, vad du ev kan ta och inte och vilka doser. Positivt även att du märker tidigt upp o ner precis som jag. Har du en partner som du ev ska försöka få barn med? Jag var som sagt jätterädd för förlossningsdepression, som förebyggande såg vi till att jag blev sjukskriven direkt efter förlossning och min man var föräldraledig så att han skulle kunna hjälpa till mkt i början. Amning fungerade aldrig så han tog mkt nätter. Sömn är ju ofta a och o för att hålla psyket i schack. 

Va fint, då är ni två att ta hand om varandra och ev kommande liten. Gällande amning, jag tyckte det var superjobbigt när amningen inte funkade och jag ändå skulle fortsätta försöka och pumpa hit o dit. Men jag tror det främst var omgivningen som fick mig att fortsätta försöka. Nu när jag väntar mitt andra barn skulle jag sluta direkt och försöka med amning om det inte funkade och inte må dåligt över det. Jag vet inte din syn på amning och erfarenhet av det. Men om du skulle behöva ta medicin som gör att du inte kan amma pga det, om det var jag, så skulle jag inte må dåligt över det alls. Mammans hälsa är så viktig och det går alldeles utmärkt för barn som växer upp på flaska.