Jag elak eller känsligt barn

Jag hade ju inte låtit min dotter gråta en timme.

En stund ok, sedan hade jag satt mig ner och pratat, sagt förlåt för skället men förklarat varför jag blev arg, frågat om det är någon orsak som gör att hon inte tar hem papprena, frågat om hon tycker matten är jobbig och svår, sagt att jag kan maila läraren så att hon kan påminna osv.

Ett barn är inte känsligt för att det blir ledset, det finns nog mer orsaker än bara lite skäll och det är din uppgift som förälder att ta reda på dem. På ett bra sätt. Man når fram mer genom att prata.

Och ja jag har också skällt på mina barn ibland men då har vi pratat efteråt om varför det blir så.

Jo du har väl rätt.  Jag tycker jag har förklarat ganska väl varför vi måste börja i tid. Tror hon tycker det är jobbigt att besvära läraren eller så . Men ibland måste man lära sig att ta tag i saker. Har mailat läraren för att hjälpa till att påminna. Men tyvärr får man sällan svar eller ens någon respons därifrån. Tycker liksom att man måste kunna få höja rösten när man tjatat om samma sak en veckas tid utan att barnet verkar bry sig  

När du börjar skälla så har du redan förlorat det du vill åstad komma. Mänskligt ja. Men eftersom hon mer verkar "glömt" för att hon mår dåligt av det, så är det ganska kontraproduktivt med utbrott.

Prova någon annan typ av påminnelse kanske? Lätt att glömma en muntlig påminnelse. 

Det låter lite som att du inte satt dig in i varför hon glömmer. Är det sant det du sa om att hon inte bryr sig? Eller är det så att matte-situationen är jobbig för henne känslomässigt eftersom hon verkar ha svårt för matte? Kan ni föräldrar hjälpa till att göra den roligare och hjälpa henne att lyckas kanske? Det är troligen det hon behöver känna. Och det är nåt man måste fixa som förälder.

Min erfarenhet är att skolans material inte alltid är det bästa att utgå ifrån. Man kan hitta mycket pedagogiska övningar på nätet.  

Det är mänskligt att bli arg och höja rösten. Men som sagt, sätt dig med din dotter och säg förlåt (om du menar det) och fråga vad som känns jobbigast.
Förmodligen är det inte skället. Hon kanske inte vågar prata med sin lärare? Hon kanske är rädd att läraren också kommer bli arg för att hon inte fått hem papprena.

Sedan tycker jag att 10-12 A4 i matte känns som alldeles för mycket öva/läxa. Säg åt henne att ni inte måste öva på alla tal utan ni kan välja ut de som hon tycker är svårast och så gör ni det tillsammans. 

Och inte sitta med matte 1 h om dagen efter skolan, det hjälper inte utan kommer snarare göra att det känns ännu jobbigare. Max 15 min skulle jag säga. 

Jag tror att generellt är barn mkt curlade idag och har därför svårt att ta lite kritik och krav - vilket jag tror är en björntjänst inför det vuxna livet där de ställs inför krav och utmaningar. Jag tror att barn mår bäst av att det ställs krav av dem och att de får lära sig att ta eget ansvar. Detta är vad jag tycker, men har själv ibland svårt att leva efter det

Kritik och krav är ju dock något annat än skäll.

Och om barnet uppenbarligen inte klarar av just det ansvaret att få hem papper, så hjälper ju inte skäll heller. Då får man försöka ta reda på vad det är som gör just denna uppgift så svår.

Känsligt barn, gråta en timme för en tillsägelse är bara gnälligt.

Visst blir man frustrerad ibland som förälder och det är helt naturligt att säga ifrån när det går för långt. Att hon gråter i en timme tyder dock på att du tog i för mycket för henne. Dessutom så är det inte produktiv pluggtid om den går åt till bråk och tårar.

Tror du att skället kommer att motivera henne att komma ihåg att ta med läxan hem? Även om svaret på den frågan är "ja", så kan ni kanske komma på andra sätt att göra det på med (som att skriva en lapp, mejla läraren, be en kompis om hjälp, hitta på en liten sång som påminner, skriva på handen, öva på att packa ner saker hemma, ge belöningar ...)

När mina barn har varit i 10-års åldern så har jag mer än en gång fått jaga rätt på läxor via lärare och kompisars föräldrar. Ett annat bra tips, särskilt för matte, är att ha eget material att jobba med hemma som komplement eller back up. Du kan hitta massor på nätet eller så kan du köpa in en mattebok på rätt nivå - ber du läraren om råd så finns det en stor chans att du får låna en med. Det tar bort en av de stora fördelarna med att glömma att ta hem läxan då hon inte slipper undan jobbet - det blir bara lite mindre effektivt.

Jag tänker att det faktiskt är bättre att gråta och vara ledsen över att mamma tappar tålamodet och skäller, än att vara nöjd och faktiskt inte få stöd med läxan.

I min värld är föräldraskap en process, och du kunde troligen inte veta att ditt tappade tålamod skulle leda till en timmes gråt.

Jag tänker att du nu har lite bättre koll på vart barnets gränser går och att du som vuxen kanske behöver andra sätt att öva matematik än det som skolan ordnar/erbjuder.

Det spelar ingen roll om barn i allmänhet är känsliga nu. Du märker ju på ditt barn vad som fungerar och inte. Att bryta ihop och gråta är mänskligt, men vad detta landar i vet du ju inte förrän det gått lite tid.