Cykelolycka

Jag:
1) Trodde det var någon som förföljde mig när jag var på väg hem från stallet. Det var lite halvskumt ljus ute (kvällstid, tidig höst). Jag vände mig för att titta bakåt, missade vägbommen och for rätt in i den. Har inget minne av flygturen utan det jag minns är att jag tittade bakåt och vips låg jag på andra sidan bommen. Ingen hjälm (vi pratar tidigt 90-tal och jag var tonåring), ridhjälmen låg i cykelkorgen och tog upp smällen. Reste mig upp och cyklade hem lite skakad.

2) Var ute och cyklade i skogen med familjen. Nerförsbacke, råkade trycka för hårt på frambromsen och vips låg jag på marken. Lite mörbultad men inte mer än så.

Barnen (T1 och T2, tvillingar, pojkar): 
1) Första gången var väl på springcykel. T1 hade fått upp farten i en nerförsbacke och hamnade lite för nära trottoarkanten (näst intill otrafikerad väg). Ramlade ut i gatan och illvrålade. Sprang fram då jag trodde han gjort illa sig men fick till svar i ren ilska "Jag hade precis fått upp farten!!!!!"

2) Dagen innan förskoleklasstart. Skulle ut och cykla med båda barnen. Sa åt dem att inte tävla. Kommer upp för vår backe och in på cykelvägen. De börjar tävla. T2 kör för nära T1s bakhjul och de far omkull. Lite skrapsår. Dagen efter, i skolan, inser vi att T1 fått hjärnskakning. 

3) För en dryg månad sedan var barnen hos en kompis. De skulle cykla och köpa glass och T2 far omkull på osopad väg med massor med grus från vintern. Gigantiskt skrapsår på underarmen vid armbågen (som just precis läkt), lättare skrapsår på undersidan av överarmen samt sidan av överkroppen och mindre skrap på handen. 

Alla olyckor med barnen samt min andra olycka har vi självklart haft hjälm på oss. Jag kan inte motivera att barnen ska ha hjälm när de blir äldre om inte vi vuxna har det redan nu.