Rädd för att vara ensam

Jag är en tjej på 19 år, 20 om ett halvår ungefär. Jag har i princip hela mitt liv upplevt det som att de flesta uppfattat mig som relativt mogen och ?duktig, jag själv däremot tycker att jag är väldigt omogen för min ålder. 

Jag har stora problem med att jag är rädd för att bli ?övergiven? och att vara ensam. Med ensam menar jag inte fysiskt ensam, utan mentalt, att jag ska vara utan stöd i livet, typ. Jag är inte ensam, jag är skilsmässobarn, men har två närvarande föräldrar. Mina föräldrar har båda varit bra stöd för mig under min uppväxt, men under de tuffaste tiderna är det min mamma jag stått närmast. Numera upplever jag det dock som att hon och jag är oense kring det mesta, vi brukar aldrig bråka och skrika, men vi har ofta olika åsikter. Detta tär otroligt mycket på mig, efter att vi tyckt olika om något kan jag ligga och gråta i panik på kvällen och känna att jag är helt ensam. Jag ligger och gråter hysteriskt, skakar och hyperventilerar och känner att jag kommer bli övergiven. 

Jag vet att även OM jag skulle bli ?övergiven? så skulle jag överleva det, jag är gammal nog att ta hand om mig själv, jag har ett jobb och förmågan att klara mig själv. Men ändå känns det som att jag skulle dö. 

Jag tycker inte att detta känns som normala känslor för någon i min ålder och jag vet inte heller varför jag känner såhär. Vad tror ni? Är det något fel på mig eller vad är mitt problem? Vad kan jag göra för att detta ska bli bättre? Dela gärna era tankar och råd.