• Anonym (A)

    Rädd för att vara ensam

    Jag är en tjej på 19 år, 20 om ett halvår ungefär. Jag har i princip hela mitt liv upplevt det som att de flesta uppfattat mig som relativt mogen och ?duktig, jag själv däremot tycker att jag är väldigt omogen för min ålder. 


     


    Jag har stora problem med att jag är rädd för att bli ?övergiven? och att vara ensam. Med ensam menar jag inte fysiskt ensam, utan mentalt, att jag ska vara utan stöd i livet, typ. Jag är inte ensam, jag är skilsmässobarn, men har två närvarande föräldrar. Mina föräldrar har båda varit bra stöd för mig under min uppväxt, men under de tuffaste tiderna är det min mamma jag stått närmast. Numera upplever jag det dock som att hon och jag är oense kring det mesta, vi brukar aldrig bråka och skrika, men vi har ofta olika åsikter. Detta tär otroligt mycket på mig, efter att vi tyckt olika om något kan jag ligga och gråta i panik på kvällen och känna att jag är helt ensam. Jag ligger och gråter hysteriskt, skakar och hyperventilerar och känner att jag kommer bli övergiven. 


     


    Jag vet att även OM jag skulle bli ?övergiven? så skulle jag överleva det, jag är gammal nog att ta hand om mig själv, jag har ett jobb och förmågan att klara mig själv. Men ändå känns det som att jag skulle dö. 


     


    Jag tycker inte att detta känns som normala känslor för någon i min ålder och jag vet inte heller varför jag känner såhär. Vad tror ni? Är det något fel på mig eller vad är mitt problem? Vad kan jag göra för att detta ska bli bättre? Dela gärna era tankar och råd. 

  • Svar på tråden Rädd för att vara ensam
  • 50Q

    Jag tror att det är en existentiell ångest/oro du upplever. Du har föraningar om att vi människor innerst inne är ensamma. Har vi inte tro på Gud, så är vi faktiskt ensamma.

    Vi kan få mycket stöd och uppmuntran av våra närstående. Men i längden räcker inte kärleken från vare sig mamman eller pappan. Vi är alla fristående individer, och kan aldrig riktigt nå in till varandra. 

    Vi är inte i symbios med våra föräldrar. Man kan önska att man vore det med speciellt mamman, som burit och fött oss. Men det är inget avgörande band när det kommer till oss människor i förhållande till evigheten. 

    Mina råd? Min tröst. Du har fina föräldrar som älskar dig och har gjort och gör sitt bästa. Du har förmågan att reflektera över hur du känner. Du är ärligt rädd för ensamhet och står för detta inför dig själv. Du har egentligen allt du behöver.

    All lycka och välgång önskar jag dig! Var inte så rädd. Det kommer ordna sig till det bästa. Sätt inte för hög tilltro till andra människor. 

Svar på tråden Rädd för att vara ensam