TrolletsMor skrev 2023-06-01 14:56:13 följande:
Jo jag får se vad han säger när vi pratar, inte bestämt något än när. Känner att jag egentligen inte har energin om det visar sig att det bara fortsätter i samma spår som vi gjort hittills. Vet inte egentligen vilken makt jag har här. Jag har ju rätt att vara delaktig i beslut som rör barnen, men har samtidigt inte rätt att säga något hur han gör med sina föräldradagar. Jag har ju sagt redan från början vad jag tycker om upplägget, men inte tjafsat om det då det mest blir negativt för barnen, och för att jag inte riktigt vetat hur jag ska tackla det. Nu när jag tänker på det så borde jag ringt familjerätten för råd från början. Som alltid lätt att vara efterklok.
Jag tror du i vissa delar övertänker och tar "ansvar" för hur det är borta hos honom, hur han löser det utifrån sina förutsättningar.
Ditt fokus bör vara inriktat på barnets behov och tydliga gränser för när/hur ansvaret flyttas från den ena till den andra vårdnadshavaren.
Typ:
1) Barnet behöver lugna, tydliga, fasta rutiner och trygga vuxna som tar hand om henne. Hon ska inte behöva känna att det är rörigt, konflikter, ändrade planer och missar.
2) För att samarbetet ska fungera behöver det vara tydligt med tider, överlämnanden och ansvar. Planeringen måste vara bestämd i förväg och tydligt dokumenterad.
Om det är bestämt att hon ska hämtas/lämnas en viss tid, en viss dag så är det DET som gäller. Allt som kommer emellan får den ansvariga föräldern lösa själv.
Man kan givetvis fråga om det finns möjlighet att få hjälp om det kört ihop sig - men aldrig kräva/förvänta sig att kunna dumpa ansvaret på den andre.
(i den bästa av världar finns ett fungerande samarbete, ge- och ta, men om det inte funkar åt båda håll så bör man hålla det väldigt strikt, på millimetern)
3) Jag (som förälder) behöver också kunna känna trygghet att kunna planera och leva mitt liv och kunna lita på att allt funkar runt barnet.
4) Kommunikationen behöver fungera utan sura reaktioner, känslor och irritation. Hur/när vi kommunicerar runt olika saker behöver också bestämmas i förväg och dokumenteras tydligt.
Bestäm konkret när/hur/hur ofta ni följer upp så allt funkar.
Tex. vi sammanfattar i ett meddelande kvällen innan byte hur veckan varit - särskilt om det är information som behöver lämnas över.
OM det är något akut som händer messar vi, eller ringer. Då förväntas man svara eller återkomma snarast möjligt.
Princip: Jag tänker kommunicera hövligt, artigt och sakligt. Jag förväntar mig samma sak. Har du åsikter eller kritik mot något så framför du det sakligt och hövligt.
Till sist:
Jag skulle rekommendera att detta samtal, ramar och planering sker mellan fyra ögon (vårdnadshavarna). Det finns en risk/tendens att det blir krångligt och rörigt att blanda in fler (sambon i detta fall).
I vardagen kan man givetvis prata med henne, rent praktiskt, men direkt om det finns frågetecken eller osäkerhet så är det bäst att hänvisa till pappan och överenskommelsen. (Ok, nä. Det får du ta med honom. vi har pratat om det och kommit överens.)
Kan tänka mig som undantag om man har en väldigt smidig kontakt med exets nya samtidigt som det är infekterat med exet. Det förekommer och då är det inte fel att välja det som ger minst friktion.
Gör INTE:
Gå inte in i och ens lyssna, diskutera eller blanda dig i HUR han löser sitt ansvar. Lyssna inte ens. Om han tex. börjar.. "ja men nu har jag börjat jobba si, med schema så, tider hit eller dit.." då är det INTE din sak att lösa hans problem.
Möjligen kan man öppna för att diskutera att flytta bytesdag - men då ska det vara ordentligt genomtänkt och ligga i barnets intresse (och ditt). OM det visar sig att samarbetet fungerar (ge och ta) så kan man välja att öppna upp och hjälpas åt.
Detta är dock alltid en risk att man blir "uppäten" (utnyttjad) om man inte är vaken.
I slutändan är det faktiskt du själv som behöver förändra dig, ditt sätt att anpassa dig, ställa upp och låta dig bli indragen i hans/deras liv. Detta skulle jag rekommendera att du pratar med någon om. Så du kan stå stark och inte ta åt dig av hans känslor/affekt. Lugnt och sakligt bemöta det med vad ni kommit överens om.
