Exets sambo
Anonym (Sofi) skrev 2023-05-28 12:14:47 följande:
Men skrev du inte att du fick lämna barnet på förskolan sist du lämnade?
Inlägg från: TrolletsMor
|
-
Jo fast då handlade det om att hon var sjuk i migrän. Jag vet inte om förskolan då var medvetna om att Sandra egentligen skulle vara föräldraledig eller vad det hela berodde på. Jag hade inte tid att fundera så mycket på det då och hade inte riktigt tid att fundera på hur jag skulle göra i situationen. Sen har jag inte tagit upp det med förskolan då jag tänkt att det var en engångsgrej.
-
Jo dottern vill vara med pappans sambo. Det är inte problemet. Alltså så sett vet jag egentligen inte varför de valt att göra så, tanken hade väl som jag fått till mig att pappan skulle fortsatt vara ledig men sen blev det problem med jobbet plus att han varit sjukskriven för utbrändhet, är fortfarande delvis det. Och pappan ville ta ut så många dagar som möjligt innan hon börjar skolan efter sommaren. Dottern har annars inga problem med förskolan, och för hennes del hade hon kanske tyckt det var tråkigt att inte få vara ledig måndagarna men annars inget problem, eller om man tagit ledigt på ett annat sätt istället exempelvis på lov eller så.Anonym (K) skrev 2023-05-28 12:30:42 följande:
Vill barnet vara med pappans nya tjej på måndagar?
Är det för barnets skull hon är förälderledig eller vill hon inte jobba på måndagar?
-
Nu blir det så att pappan hämtar hos mig, för jag sa att jag inte lämnar på förskolan. Eller skrev i ett meddelande då han vägrar svara i telefon. Tydligen ska jag lämna till honom hädanefter, trots att det är sambon som ska vara föräldraledig. Det hela känns så löjligt.
Jag ringde till förskolan nu på morgonen och talade om att dottern inte kommer och förklarade att detta har bestämts utan att diskutera och vara överrens med mig. Och jag förklarar att exets sambo är ju dessutom föräldraledig för Alice. De svarade då med, som jag sagt, att man får ju inte lämna på förskolan när man är föräldraledig för barnet.
Men tydligen är det bara jag som är dum här enligt exet och han är skitsur på mig och lär göra det hela riktigt tråkigt, med tanke på att han helt vägrar svara i telefon. Det var precis så han bemödade sig med att svara på messenger med hur det fick bli imorgon då. Han orkar inte diskutera med mig säger han. Nej uppenbarligen eftersom han helt sonika vägrat diskutera detta från början. För han vet väl att han inte har några argument för deras lösning eftersom man inte ens får göra så, och han visste nog redan från början att jag inte skulle gå med på det. Så då skiter han istället helt i att diskutera det och tror att jag bara ska gå med på det.
Aaah jag blir så jävla less!!! För såhär är det varje gång jag inte håller med, han blir sur och vägrar diskutera och jag ska bara glatt och snällt acceptera allt på det sätt han tycker passar bäst. Hur kan det vara så svårt att ha ett normalt samtal om att man behöver hitta en annan lösning och helt enkelt slänga fram och diskutera olika förslag tills alla är överrens? Har sån ångest nu, för jag orkar inte detta igen när han ska vara allmänt sur och otrevlig och vägra ha normala samtal kring barnen som det förmodligen kommer vara nu ett tag. -
Jo så kan det ju vara såklart. Men detta är ju inget som det rent praktiskt funnits behov av och inget jag efterfrågat, så inte jag som ska vara tacksam för det. Skillnad hade vart om det funnits ett praktiskt behov från min sida och hon ställt upp. Nja jag kände egentligen inte att det var okej, att hon skulle vara föräldraledig bestämdes också utan att prata med mig. Men det är inget jag känt varit värt att bråka om, jag har varit tydlig med vad jag känner när det väl tagits upp, men sen har jag inte sagt mer om det. Hela grejen med föräldraledigheten har de fattar beslut om utan att diskutera med mig, vilket hade varit okej om de inte valt måndagarna som ju faktiskt gör att de också involverar mig i hela grejen.Anonym (...) skrev 2023-05-29 07:36:49 följande:Jag menade att eftersom det inte är hennes barn, så är det nog rätt unikt att ställa upp på att vara föräldraledig (därav min kommentar om att vara tacksam), om det inte är så att man ändå skulle varit hemma samtidigt, pga något annat. Det hade inte framkommit något speciell runt det när jag skrev min kommentar.
Nu förstår jag att det är pappan och hon som bestämt detta (utifrån sin familjebild). Det är inga fel om alla inblandade är ok och barnen trivs. Man får givetvis bestämma över hur det ska fungera i sitt eget hushåll så det är väl det de har gjort. Personligen kan jag tycka att en så stor sak som regelbunden föräldraledighet ändå borde ha tagits upp med dig innan de bara bytte sinsemellan.
Nu hade det uppstått problem med förskolan/måndagar, och du skrev tråden. Jag ser att det kommit mer info nyss, och ni har pratat om det hela.
Jättebra att du förklarat för förskolan. Kan vara så att DE behöver prata med pappan också, förklara reglerna?
Det är förstås rimligt att är någon föräldraledig = barnet är hemma. Annars får man ju ändra föräldraledigheten de dagarna till icke f-ledig, så att barnet kan vara på förskolan.
De bör vara väl medvetna om reglerna eftersom sambon själv arbetar på förskola. -
Ja jag tänkte ringa familjerätten sen, så fort de har telefontid. De ska ju kunna ordna samarbetssamtal. Misstänker dock att exet kommer vägra. Ska kolla försäkringen, tack för tipset!Anonym (Andréa) skrev 2023-05-29 08:30:46 följande:
Se till att få samarbetssamtal i första hand. Vägrar han får du dra det vidare till familjerätten (juristhjälp kan finnas via hemförsäkringen, det kan du kolla upp för egen del).
Tänker att det är jobbigare för barnet att vara 1 timma på förskolan än att komma hem till pappans hem och vara där.
Har man migrän går den sällan över på en timma dessutom. Jag ligger själv däckad en halvdag minst när migränen slår till.
Säg åt förskolan att ta ett snack med pappan - och som du säger - jobbar pappas sambo på förskolan så borde hon veta att man inte får ha barn där om man är föräldraledig. Möjligen sk 15h (eller vad som gäller hos er) om man har yngre syskon, men det låter inte som måndagar är en sådan dag.
Ja jag tycker det också.
Jo jag vet det själv också med migrän, det var det som till att börja med fick mig att misstänka att det var något annat problem. Vilket det ju uppenbarligen var. Så trevligt när man kan vara ärliga med varandra, haha...
Jo de borde ju veta vad som gäller. Sen 15-timmars får man bara lämna när man är föräldraledig för ett syskon. Man får inte lämna det barn man tar ut föräldraledighet för. Plus att 15 timmars på förskolan här är på tis, ons, tor. -
Ja jag tänkte ringa familjerätten så fort deras telefontid börjar.molly50 skrev 2023-05-29 08:30:53 följande:Nu har jag inte läst hela tråden.
Men har du funderat på att kontakta familjerätten och försöka få till ett samarbetssamtal?
Det är ju du och ditt ex som måste kunna samarbeta och fatta gemensamma beslut kring barnen. Inte ditt ex och hans sambo. -
Ja jag är rätt så inställd på att det kommer krävas faktiskt. Tror det vore vettigt att få hjälp med att få skriftligt på hur saker ska vara upplagt också så de inte kan komma och ändra det hur som helst heller tänker jag. Känner att det kan vara skönt att ha det i ryggen om det skulle bli en liknande situation igen.molly50 skrev 2023-05-29 08:50:28 följande:Jättebra!
Och vägrar han så får du kanske ta det vidare till tingsrätten. -
Nej jag är inte säker på att de vetat hur det legat till, jag tog upp det med förskolan igår på morgonen när jag ringde och meddelade dem att dottern inte kommer. Sa att detta har bestämts utan att diskutera med mig och sa också det att exets sambo är föräldraledig på måndagar och då får man väl inte lämna på förskolan. Dels lät hon väldigt förvånad över alltihop, och sa att det stämmer att man inte får lämna då.Anonym (Kl) skrev 2023-05-29 18:53:31 följande:
Men säger inte förskolan nånting?? Hon är ju föräldraledig?
Varför sparar inte pappan sina dagar istället?
Jag vet inte varför, hans argument är att han vill ta ut dagarna innan de försvinner. Kan ju tycka det finns gott om tid för dagarna finns ju kvar tills hon är 12... -
Ja får se hur det ska gå, han svarade precis att han vägrar att gå på samarbetssamtal. Ingen anledning till varför. Jag gissar att det är just för att han vet att han i detta inte har rätt. Uppstår ett problem diskuterar man ju fram en lösning som passar alla liksom. Nej, Bättre då att skita i samarbetssamtal och låtsas som man har rätt än att riskera att någon talar om att det hade varit bättre att hantera det på ett annat sätt.Anonym skrev 2023-05-29 20:36:22 följande:Bra. ni måste få till något skriftligt som alla får rätta sig efter.
Det kan inte vara ett hattande vid varje överlämning. Och på deras villkor alltid
Bara igår när jag lämnade dottern så var ju det vi kommit överrens om att han skulle hämta henne. Jag hade skrivit efteråt att jag ändå kunde lämna hos dem när jag kör bort äldsta till skolan. Det svarade han inte på, så jag tar ju för givet att han kommer då. Han dök inte upp. Kul. Inte en tanke uppenbarligen på hur barnen skulle uppfatta det. Utan för å jävlas med mig antar jag. Han står då ute i trädgården och väntar och ser till att jag inte får komma in i trädgården ens. Svarar knappt och det var knappt han lät mig säga hejdå ordentligt till dottern, som jag brukar göra, utan han lyfte upp henne och tänkte bara klampa iväg.
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra.... Känns ganska hopplöst och jag blir orolig för hur detta ska drabba barnen. Kändes inte alls okej att lämna barnen igår. -
Jo det är jättesvårt att hålla sig lugn, och en gång i samtalet med exet i lördags så tappade jag det lite för blev så less på att höra att det bara är jag som är problemet. 😮?💨 Inte bra, men bad om ursäkt direkt efter för det var ju bara dumt och onödigt. Men man blir bra förbannad när man blir totalt ignorerad och ändå beskylld för att vara den som inte samarbetar. Man blir ju så stressad också när man verkligen känner att man både för barnets men också för sin egen skull behöver stå på sig men vet att det kommer bli sånt här...Anonym (lugn och saklig) skrev 2023-05-30 12:16:20 följande:
har läst hela tråden nu.
TS: först och främst behöver du ta några (många) djupa andetag och försöka koppla bort upprörda känslor och den stress situationen skapar för dig.
Försök undvika att störa dig på att han/de beter sig märkligt/fel eller att han ignorerar dig och försöker utöva nån slags makt via silent treatment.
Låt honom inte komma åt dig på det sättet.
Hantera situationen lugnt, sakligt och kommunicera via meddelanden och SMS.
Gör inga avvikelser från planen! (som när du plötsligt erbjuder att lämna senast, sånt slår tillbaka mot dig. Håll dig bara till det som är bestämt oavsett vad.)
Om han inte svarar så påminner du honom lite senare och skriver nåt i stil med:
"Jag är tacksam om du svarar och är tillgänglig för planeringen runt XX. Det blir svårt att samarbeta och få det att funka annars."
Detta upprepar du regelbundet, utan känslor och anklagelser, artigt men inget mer. ALL denna dokumentation sparar du och samlar på ett bra ställe.
Skriv gärna om den konstiga (olagliga) lösningen som han föreslår och säg att det inte är ok, att du inte kommer medverka till det.
Om han inte skärper sig så får du gå vidare med frågan till familjerätten.
Går det så långt så har du en bra dokumentation runt ert icke fungerande samarbete.
Boka tid själv för rådgivning även om han vägrar följa med.
då kan du be om råd för hur du ska gå vidare för att det ska bli bra för dottern
Ja det ska jag nog göra och boka tid själv för rådgivning. Tack för tipsen! -
Nej inte när jag inte gör fel, jag uttryckte mig inte särskillt bra och inte helt okej, det bad jag om ursäkt för då jag kände själv att det var dumt och onödigt. I övrigt så tänker jag inte be om ursäkt för att stå på mig om det jag anser är rätt.Anonym (nej!) skrev 2023-05-30 19:28:16 följande:be inte om ursäkt när du inte gör nåt fel.
Jag upplever att sådana som han kan ibland ge mer respekt till en om man är tuff tillbaka.
Nja det vet jag inte om det gäller honom. jag känner mer att han bara blir tjurig och tycker jag är dum och allt är mott fel. Sen tar det lååång tid innan han går vidare. Det har ju varit liknande förr om andra saker. -
Problemet här är ju att han vägrar, och familjerätten kräver att båda ska vara överrens om att boka tid. Han skrev till och med uttryckligen att han vägrar ge mig en anledning för det när jag frågade varför det inte kunde vara en bra ide för just nu funkar det ju inte alls. Han tyckte att vi kan diskutera detta själva, vilket jag ju känner att vi uppenbarligen inte kan. Pust!Anonym (nej!) skrev 2023-05-30 19:29:23 följande:
TS - berätta lugnt och sakligt att du kommer boka tid för samarbetssamtal. stå på dig.
-
Jo jag försöker ju förklara detta för honom, hur jag ska visa det mer vet jag inte. Han dumpar över allt på mig. Nu uttryckte han att om jag bara höll mig till det vi kom överrens om finns inga problem. Vilket ju inte stämmer alls.Anonym (nej!) skrev 2023-05-30 19:29:59 följande:
Visa honom att det här inte är hållbart längre.
För det är det ju inte för dig. Och det börjar gå ut över barnen.
Stå på dig!
-
Jo jag har ju försökt tala om precis det för honom, men det är bara jag som är dum som gjort fel och är problemet här, och han tänker minsann inte ha något samarbetssamtal. Jag misstänker att det är just det som är problemet att han vet att han gjort fel och inte vill höra det från en tredje opartisk person, det är lättare att låtsas som att det bara är jag som är problemet och att han inte alls har några problem. Det är iaf den enda rimliga förklaringen jag har, speciellt eftersom han vägrar säga varför han är emot det.Anonym (...) skrev 2023-05-31 07:19:41 följande:Om du säger "du vill inte eftersom du VET att du/ni gjort fel i den här frågan, kan du inte bara inse det", vad sker då? Liksom att du verkligen trycker på just den bristen, och sen följer upp med "jag vill gärna lösa det själva men det går ju inte eftersom du bara blir arg. det går inte att samtala då".
-
Nu skrev han idag och frågade om vi kunde träffas imorgon eller någon dag för att diskutera igenom saker. Jag svarade bara att imorgon och fredag passar inte för jag har fullt upp, vilket är sant. Bad att få återkomma. Jag tvivlar ju på att han försökt se mitt perspektiv på det hela eller försökt förstå varför jag blir frustrerad och arg. Varför skulle han göra det helt plötsligt.
Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Jag kommer ha svårt att hålla mig lugn om han bara tänkt fortsätta som han gjort nu.
-
Ja så är det ju. Vet inte vilket som är bäst telefon eller att mötas. Men Jaa, får ju låta honom säga det han vill ha sagt, så får man väl se vad som kommer fram.Anonym (...) skrev 2023-06-01 07:26:39 följande:Bra ändå att han tog det initiativet. Men kan ni inte ta det via telefon? Eller bråkar ni mer då?
Men du måste hålla dig lugn. Bara låt honom säga det han vill - är det inget nytt så påtalar du bara det, efter att han pratat färdigt, och att ni stampar på samma fläck.
I bästa fall kanske han har tänkt till och säger något som är lite mer positivt än sist? -
Jo jag får se vad han säger när vi pratar, inte bestämt något än när. Känner att jag egentligen inte har energin om det visar sig att det bara fortsätter i samma spår som vi gjort hittills. Vet inte egentligen vilken makt jag har här. Jag har ju rätt att vara delaktig i beslut som rör barnen, men har samtidigt inte rätt att säga något hur han gör med sina föräldradagar. Jag har ju sagt redan från början vad jag tycker om upplägget, men inte tjafsat om det då det mest blir negativt för barnen, och för att jag inte riktigt vetat hur jag ska tackla det. Nu när jag tänker på det så borde jag ringt familjerätten för råd från början. Som alltid lätt att vara efterklok.Anonym (nej!) skrev 2023-06-01 11:27:12 följande:Bra, men förstår din frustration i att försöka nå fram till någon som inte vill ta emot ditt perspektiv. Det är inte att kommunicera (från hans sida alltså).
Att han nu tar intiativ att prata betyder ju ändå att han är rädd för dina påtryckningar. Du kanske har mer makt än vad du tror! -
Ja jag funderade lite så också, att helt enkelt låta honom sköta snacket till att börja med för att få en bild av vart det barkar och håller han kvar vid det han sagt hittills bara säga att detta känner inte jag är okej och jag tycker fortfarande att samarbetssamtal skulle behövas, ungefär.Anonym (nej!) skrev 2023-06-01 11:31:51 följande:Klurig sits, han slingrar sig. Men det måste finnas ett sätt.
Kanske ligger nyckeln i att inte försöka bemöta honom så mkt? Om han struntar i sin del av ansvaret, så åker du iväg med barnen till mormor eller liknande? Han får ju inga kännbara konsekvenser av sitt agerande. Ord betyder inget för honom tydligen.
Hur menar du åka iväg till mormor, på måndagarna då? -
Nja han skulle nog snarare se det som att det är jag som är boven i dramat och förstör för alla ännu mer om jag trycker för mycket på det. För det tog jag ju upp redan första gången han tog upp deras lösning "som ett förlag". Han tyckte bara att det vet han inget om och struntade i uppenbarligen. Men sen vet jag inte hur det funkar med fritids när man är föräldraledig med ena barnet? För de har ju låtit äldsta vara kvar på fritids senaste gångerna nu, men det kanske man får? Dock har ju äldsta blivit ledsen.Anonym (nej!) skrev 2023-06-01 11:30:14 följande:Känner med dig TS!
Men det du har emot honom är att han håller på med sitt fiffel mot f.kassan, kan du använda det som ett sorts "motförslag", för att han ska gå med på att prata med en yttre instans?