Min man tror att jag är intresserad av en annan man

Läs din tråd och hur du beskriver honom så inser du att det bästa som kan hända är att ni separerar. Han låter som en riktig mansgris och ett praktego. 

Varför låter du honom köra över dig? Varför åker du till Sverige med barnen för att han tycker det? Varför ska han bestämmer om ni ska åka på familjesemester eller inte? Varför har du tagit allt med barnen innan? Försök för din egen självrespekt och för dina barns skull att sätta lite gränser och ta makten över sitt eget liv! 

Skriv en lista med det positiva och negativa med honom, det negativa bör överväga kraftigt. Du är säkert både känslostyrd och har rädslor för att vara ensam. Men försök titta på listan och åtminstone logiskt förstå att han inte är en bra man för dig.

Skriv också en lista på hur du vill leva ditt liv (utan honom). Häng inte upp dig på honom och hans beslut, ta makten över ditt liv. Man är sin lyckas egen smed. Kanske ska du ta kontakt med en terapeut för att få prata och få stöd.

Med det sagt, börja planera för boende, ekonomi och annat utan honom. Sitt inte och vänta och hamna i underläge. Skulle han ändra sig senare och du acceptera det så är iaf inte jobbet du gjort ogjort. Du måste stärka ditt egenvärde och inte häng upp ditt liv på en annan person! (Gillar parrelationer och styrkan man kan få av varandra, men det ska vara sunda, jämlika relationer där man har omsorg och välvilja mot varandra).

Säger som fler andra, låt inte honom diktera villkoren! 
Fundera på vad som passar dig. VILL du åka till Sverige varannan vecka? Då har du ju absolut ingen möjlighet att träffa barnen eller vara i närheten om något händer. Hur har du gjort hittills? Låter inte som att han haft hand dom barnen varannan vecka själv.
Kanske bättre att du åker till Sverige en gång i månaden?
Bättre att du behåller din lägenhet och bor i den när du inte har barnen?

Att flytta hem till Sverige låter som den bästa lösningen, men om han sätter sig emot så är det svårt, kanske t.o.m. olagligt? Kanske bättre att avvakta lite med det och försöka hitta en annan hållbar lösning. Visst kan man ha en övergångsperiod där barnen bor kvar på ett ställe, men jag tror inte det ska bli för långvarigt. Risken är då att du (omedvetet) väntar på att han ska omvärdera beslutet istället för att fokusera på att skapa dig ett eget liv.

Ta kontakt med en jurist, både ang ekonomin och kring möjligheten att du flyttar till Sverige med barnen. Fundera igenom ordentligt vad du vill innan du gör något eller går med på något. Han har fått diktera villkoren tillräckligt länge!