Du som kände du hittat den rätta

Jag har levt tillräckligt länge och fått erfara många såna människor och min reflektion såhär efteråt att om det är den rätta så löser man problemen och ser det som en prioritet. 

Om man inte kan få varandra var det helt Krasst inte den rätta. Punkt

Att möta den som blir ens partner då är allt så självklart, så enkelt och pusslet passar ihop utan större ansträngning. Det bara flyter på. Man upplever inte uppoffringar och kompromisser som något jobbigt utan man löser det oftast per automatik och med nyfikenhet. 

Att man fastnar i gamla kärlekar är för mig att fastna i önskan om vad som kunde ha blivit, att saker och ting fortfarande är som en typ "prinsessdröm". Obesvarade frågor snurrar, man känner sig förvirrad och tar till olika argument för att stanna kvar i förnekelse. Att acceptera att det inte var den rätta är en sanning som gör ont och självklart gör man allt för att inte inse det.