Snart utmattad förälder och nedstämd

Min sambo gör mycket hemma som kanske inte direkt har med barnet att göra men ja. Jag har mycket på min tallrik.
Håller med om att vi behöver prata ihop oss om hur vi ska orka i längden. 

Jag ville dock ha lite tips på hur man hittar återhämtning.
Enkla saker. Ser redan till att gå och lägga mig tidigare någon kväll i veckan. Gillar att göra korsord så det vilar jag med ibland. Njuter också av tiden i bilen från och till jobbet.

Har egentligen inte så stort behov av social samvaro men minns inte sist jag var ensam med en vän. Förstod att livet skulle förändras och har gått lite all-in med att familjen hemma går först. Balansen har nog blivit lite skev. 

Vår unge är jättehärlig men har ett stort behov av mig.
Att vara nära och ska vara med på allt. 

Det är inte aktuellt just nu att lägga till fler barn i familjen men är rädd att jag aldrig ska orka. Det gör mig väldigt nedstämd.

Tackar för tipset om vab. Det var en fin synvinkel.
Han har fått vara hemma när förskolan har haft planeringsdagar och då slappnade jag av på jobbet. 
De har ringt från förskolan flera gånger så att jag har fått hämta. Pappan tar tåget och är på plats långt senare än jag kan vara. 

Förskolan öppnar 6.30 och han lämnar hemmet 6.00. Han tar tåget och barnet skulle hämtas 1 timme senare om han skulle
hämta. Jag måste köra till mitt jobb och hinner lämna när förskolan öppnar innan jag börjar och slutar tidigare. Hade liksom inte riktigt kunnat strunta i att hämta barnet för att åka hem och lägga mig på soffan. Samt låta barnet vara där 1 timme extra. Så får man inte ens göra enligt reglerna. 

Här på familjeliv är det så svårt att få svar på frågan man ställer utan att få påhopp. Jag frågade om tips på återhämtning. Inga moralkakor.

Jag har kontrollbehov vad det gäller att se till att vårt barn har det bra och får de bästa förutsättningarna. 
Det tänker inte jag ta emot skit för. 

Min sambo var inte föräldraledig så länge men det har sina anledningar och är relaterat till mitt jobbyte som skedde efter min föräldraledighet. 

Allt snack om jämställdhet låter bra och jag är för att det ska delas på ansvaret. Men ibland faller sig saker och verkligheten som så att det inte går att hålla på en massa principer om hur det SKA vara för att DET ska vara jämställt.