Anonym (Anno Nyman) skrev 2023-06-04 10:57:52 följande:
Nej det handlar inte om pengar men om det är väldigt kostsamt kanske en eller båda parter inte har möjlighet att driva frågan. Tidsaspekten också viktig. Blir det väldigt långdragen process kanske den ena eller andra ger sig. Så om jag förstått det rätt här mamman har alltså inte någon skyldighet att låta pappan få umgänge förrän det finns en dom på det? Och en sådan kan ta några månader eller upp till ett år eller mer? Så under den tiden kan ju heller inte barnet göra nån anknytning till pappan. Vet inte om man anser det lättare eller svårare med anknytning när barnet är några månader eller något år gammalt?
Du är givetvis skyldig ditt barn att tillse att pappan och barnet får träffas just för att bygga upp en relation (även utan en dom). Fattar du inte det så tycker jag synd om ditt barn, om jag ska vara ärlig (om det inte är någon fel på pappan då, nu utgår jag som sagt från att han är en fungerande person).
Hur kan du inte veta om det är svårare med anknytning när man missat starten med sitt barn? Det är bara att läsa på om hur svårt det är för många som är adopterade och inte längre var bebisar vid den tidpunkten tex.
Men rent lagmässigt så kan man hala ut på det, tills pappan driver igenom något i rätten men det är som du själv skriver rätt jobbigt för alla inblandade.
Säg att det tar 2 år, ska barnet sen då plötsligt börja träffa sin pappa, och mamman har totalvägrat innan? Blir konstigt för barnet och det är barnet du ska ha i fokus i allt detta, inte dig själv eller pappan.
Har man en hemförsäkring kan man få hjälp med stor del av kostnaden, i vår hemförsäkring står det att man får upp till 80% täckt, man får kolla med sitt försäkringsbolag vad man har, innan en tvist i så fall startar.
Umgänge och vårdnad är som sagt olika saker och ja, en kan ha vårdnaden och barn bor 50/50, men det vanligaste är att man har gemensam vårdnad och tingsrätterna har det som rättesnöre.
Men se det så här: Om pappan ligger på om att få träffa sitt barn, mamman vägrar, men ingen går till rätten, så kommer man har åratal av tjafs kanske bråk - DET om något är jobbigt för
alla, också för barnet. Det kommer prägla barnets uppväxt att hen inte fick träffa pappa för att mamma och pappa grälar om det vecka ut och vecka in. Det kan vara värre för ett barn än att man anstränger sig lite och försöker ordna i af lite umgänge, eller om det blir en tvist i rätten så är den åtminstone tidsbegränsad.
När en tvist väl är färdig och man fått en dom på papper så lugnar det ner sig för då behöver alla parter följa det som står. Då finns liksom inget mer att tjafsa om.
