Ska jag lämna henne?
Jag har en fråga som jag vill lyfta då jag själv inte vet hur jag ska hantera den. Historien kommer vara lång och jag hoppas att någon av er kommer orka läsa allt för att förstå och ge mig en så ärlig återkoppling så möjligt.
Jag och min fru har varit gifta mer än 15 år. Det är 10 år i åldersskillnad mellan oss. Vi har två barn tillsammans för ingen av barnen är över 10 år gammal. Vi har alltid älskat varandra, men som det brukar vara. Livet går upp och ner. Redan efter 5 år tillsammans kom första otrogheten från hennes sida. Jag var då inte den bästa partnern, jag såg inte min fru och la mer tid på mina intressen. Eftersom min kärlek till henne var och är äkta så förlät jag henne. Jag lyckades glömma, förtränga och livet gick vidare. Barnen kom och allt var relativt bra.
Självklart tär småbarnslivet på förhållandet men alla de små grälen i vardagen löste vi utan problem. För två år sedan blev det mycket på mitt jobb och jag behövde prata av mig mycket. Det föll på min fru som fick ta allt. Återigen såg jag inte henne som en kvinna. Vi hade då knappt sex "1 gång på 2 veckor" ibland mer. I början av förra året kom andra otrogheten. Just där och då viste jag inte något om den då hon dålde allt väldigt väl och ljög mig rakt upp i ansiktet när jag frågade rakt ut ifall hon hade haft sex. Men jag hade mina misstankar.
En kväll blev det förmycket för henne och när jag kom hem efter jobbet kom beslutet att hon ville skiljas. Jag visste då fortfarande inget om den senaste otrogheten. Vi ansökta om skilsmässa och jag började leta lägenhet. Under tid bodde jag kvar i vår gemensamma lägenhet som hon skulle bo kvar i. Skilsmässan kändes inte av och vi bodde som vänner med det lilla extra. Vardagen flöt på som vanligt.
Under tiden jag väntade på lägenhet kom jag på ideen att utforska vår sexualitet och testa trekant, och swingers. Båda var på och från en liten idee blev det att vi skapade konton på olika sajter där vi letade efter både tjejer, män och även par. I samma veva fick jag min lägenhet och påbörjade flytten. Vi kom överens att att vi skulle vara ifrån varandra helt 3 månader under sommaren och inte höras av på något sätt förutom allt gällande barnen. Men när min lägenhet stod klar och jag skulle sova första natten själv följde hela familjen med.
Sommaren kom och vi kom inte ifrån varandra som vi planerade. Vi kom varandra väldigt nära istället och det kändes att jag blev kär på nytt. Hela sommaren spenderade vi tillsammans. Vi bodde växelvis i vår gemensamma lägenhet och i min lägenhet. Jakten på en extra partner i sängen pågick som bäst men ingen jakt lycka här inte. I mitten av sommaren bestämde jag mig ihop med min fru "som jag skulle skilja mig ifrån" att säga upp min lägenhet och flytta tillbaka till vår gemensamma.
Slutet av sensommaren gick flytten tillbaka till oss kan vi kalla det för. Vår betänketid på minst 6 mån gick ut och vi skickade in att vi vill fortsätta vara gifta. Till en början var allt bra tills min fru blev mer aktiv på de olika sajterna där vi sökte efter en extra partner. Hon chattade mer aktivt än vanligt med olika män vilket jag tyckte var obehagligt då fokusen från oss försvann en liten stund. Samtidigt som jag märkte att det var något hon dolde. I samma veva kom det fram en bekännelse att hon var otrogen i början av förra året med personen som jag misstänkte redan då. Eftersom jag på något sätt förträngt det så förlät jag henne återigen.
Efter en stund blev ostadigt och jag kände att jag vill lägga ner planen att träffa någon extra. Jag sa det till min fru och hon accepterade mitt beslut. Konton avslutades och alla planer gick i graven. Tills jag upptäckte att hon planerade att träffa en man utan mig med förklaringen att jag ändrade mig och ville inte träffa någon. Så hon vill träffas själv. Jag konfronterar henne och förklaringen var att allt skrevs på fyllan.
Där och då kom det fram att min fru är i behov av mer uppmärksamhet än vad jag kan ge henne. Samtidigt är hon i behov av mer sex än vad jag kan ge henne. Vi har lagt ner många långa kvällar att diskutera detta och kom fram till följande. Att det var ok från min sida att hon chattade sex och fantasier för att på så sätt få ut sin frustration och få den uppmärksamhet som hon kräver. Allt detta så länge hon gjorde det anonymt och inte träffade någon.
Jag vill inte beskriva alla händelser, bråk och kvällar vi satt och diskuterade oss, livet och hur vi skulle lösa allt. Jag lyckades på något sätt avstyra 2 träffar med en och samma man vid två olika tillfällen. Efter andra gången satt vi återigen en kväll och pratade ut. Allt skulle bli bra och hon skulle sluta chatta tills för tre veckor sedan som jag en kväll då vi satt i soffan med var ditt glas vin frågade henne om hon chattar. Till svar fick jag, ja det gör jag. Något som jag också har misstänkt. Hon har skapat återigen ett konto på en av siterna vi var på innan och chattade där.
Men varför sa du inget frågar jag. Du ställde inte de rätta frågorna. En morgon fick jag en chock då jag kommer på henne att ljuga mig rakt upp i ansiktet med att hon inte har träffat någon. Det visade sig att hon träffade en man hon chattade med, andra gången och båda tillfällen var hemma hos honom. Jag försöker tro på henne när hon säger att de bara drack kaffe och pratade. Men det är väldigt svårt. Det var varit jobbigt och försöka lita på henne är svårt nu.
För två veckor sedan kom det fram att hon vet inte riktigt vad hon vill. Hon skulle vilja ta en paus från oss och bara vara "singel och knulla runt". Efter en förutbestämd tid skulle vi återigen förenas och leva som en familj. Detta då hon känner det behovet av det just nu eftersom hon inte har gjort det innan vi träffades. Hon har berättat olika fantasier hon har haft om ett öppet förhållande osv. Samtidigt som hon berättade att allt detta vaknade till hos henne när vi började prata om att träffa någon extra i sängen. Men jag har sagt att det är inget som intresserar mig.
Och här är vi nu. Hon lovade att hon skulle sluta chatta återigen men jag misstänker återigen att det är en lögn. Hon skriver och säger att hon mår skit och berättar inte varför. När jag frågar så kommer svaret. Jag vet inte vad jag vill, eller jag vet vad jag vill. Samtidigt som jag inte vill ligga på min dödsbädd en dag och ångra att jag inte gjorde det, men jag vill inte förlora dig. Jag älskar henne och skulle kunna göra allt för henne men här tar det stopp. Hade hon frågat mig för 3 år sedan, älskling jag vill att vi tar en paus för att jag vill leva ut mina begär. Hade jag svarat, jag finns här och väntar på dig.
Idag är svaret, varsegod. Men förvänta dig inte att jag kommer finnas kvar och vänta på dig.
Snälla dömm mig inte och skriv inte att jag borde ha lämnat henne för länge sedan. Jag vill läsa era tankar kring allt och om det finns något sätt som jag kan hjälpa henne med sina tankar.