• Anonym (Frida)

    Skilsmässa - gjorde jag rätt?

    Varje gång vi bråkar säger min man att han vill skilja sig. Jag har, nästan sen start, fått höra att han egentligen inte alls ville gifta sig och att jag tvingade honom, vilket inte alls är sant. Han säger ofta att han blir tvingad till diverse saker när han är arg, som ett sätt att skylla ifrån sig på andra.


    För en vecka sen säger han det igen. Han vill skiljas. Jag får nog och skickar in papprena. Vi har två små barn men jag kan inte höra det här för resten av mitt liv.  När han fått höra att jag gjort det blir han förbannad, skriker att han inte alls ville skiljas och ALDRIG sagt att han vill det. 


    Nu beter han sig ganska elakt och illa mot mig, som om han inte fick det han faktiskt bad om. Jag själv känner mig lugn, om än ledsen. Jag vill ju inte skiljas men vill inte höra hur jag skulle ha tvingat honom och att han vill inget hellre än att skilja sig hela tiden. Det gör ju skitont. 


    Men?

    Gjorde jag fel? Borde jag bara ignorerat det en 1115 gång? Känner mig vilsen och ledsen. 

  • Svar på tråden Skilsmässa - gjorde jag rätt?
  • Anonym (Frida)

    Känner nog inte heller att det är samma sak riktigt. någonstans ville jag väl lära honom En riktig läxa med att inte be om det man inte vill ha, äsch, jag vet inte

  • Anonym (Frida)
    Dexter dot com skrev 2023-06-16 11:53:05 följande:

    Du gjorde helt rätt !! Han verkar ha stora problem om han inte kommer ihåg vad han säger alt skyller ifrån sig och skulle må bra av att gå i terapi, både själv och ihop med dig i familjeterapi.


    Vi har gjort det flera gånger pga våra olikheter. Så fort det börjar gå bra vägrar han fortsätta gå, och vi är tillbaka på ruta ett. 
  • Anonym (Frida)
    Anonym (bra att du sade ifrån) skrev 2023-06-16 12:11:46 följande:

    Jag tycker det är bra att du sade ifrån.

    Om man skiljer sig och har barn har man 6 månaders betänketid. Det kan ju vara intressant att se vad han gör med den betänketiden. Om han öppnar upp sig då.

    Men inte kul att han skyller allt missnöje på dig och säger att du tvingade in honom i giftemål. Då känner man sig ju inte uppskattad.

    Jag tycker du gjorde rätt.


    Tack för ditt svar. 


     


    någonstans hoppas jag ju att han ska vakna till. men om det blir så vet jag inte..jag får väl helt enkelt chansa och se vad som händer. Det känns skönt att få prata av sig lite här på forumet. Har ingen omkring mig som jag kan vända mig till.. det är just betänketiden som ändå får mig att hålla mig lite sansad just nu. Men rädd är jag. Och jag är nog inte okej innerst inne men barnen är hemma och sommarlovet ska ju vara glädjefyllt så mycket som möjligt. 

  • Anonym (Frida)

    Oj ja. Visste kommer det vara fel om jag drar tillbaka den också, även om han så skulle böna och be om det. Han hittar alltid anledningar. 


    Njäe både ja och nej. Jag vill vara gift med honom. Vi har varit tillsammans otroligt lång tid och har en hel familj. jag vill bara att han ska sluta ångra äktenskapet eller stå för att han inte vill vara gift. inte vela fram och tillbaka hela tiden 

  • Anonym (Frida)
    Jag vet att det finns en sanning i precis allt ni säger, men efter 10+ år och ungar, ett helt liv, så känns det ganska svårt. ville Nog mest bara veta om jag gjorde rätt eller om jag bryter upp en familj för vad han kallar vanliga bråk, inom citationstecken 
  • Anonym (Frida)

    Tack för alla svar, frågor och reflektioner. Jag tog mig någon dags paus för att rensa hjärnan lite och bara landa i allt. Hängde med barnen på stranden och struntade i hans försök till att kommunicera just nu. Den här sjuka värmen gör en ju inte klokare heller. 


    tiden får utvisa, men just nu känner jag mig ganska stark och glad. Det går lite i vågor (även om det bara gått några timmar sedan trådstarten). Tack för pepp 

  • Anonym (Frida)
    Anonym (bra att du sade ifrån) skrev 2023-06-22 21:56:48 följande:

    Glad midsommar, TS!

    Uppdatera gärna hur det går framöver!


    Hej du! Och glad midsommar till dig också. så fint att bli önskad det :) 

    Det har varit otaliga diskussioner sedan sist. Ibland orkar jag, ibland orkar jag inte. Jag har gjort det klart och tydligt att jag inte vill leva i ett sånt här äktenskap längre där man kan skrika skilsmässa så fort man är arg och att alla såna slag under bältet måste upphöra. 

    Jag har inte dragit tillbaka den ännu utan kompletterade faktiskt med uppgifter i veckan. Känner mig lite lättare över att ha skickat in det nu, även om jag också har Vilja att kommunicera och stanna i äktenskapet. 

    Han ser allvaret. Det vet jag. Men jag är förbannad som få den här gången och helt beslutsam om att hoten Om skilsmässa ska upphöra - antingen genom just en skilsmässa eller genom att han lägger ner. 


    Glad midsommar till dig och de dina! 

Svar på tråden Skilsmässa - gjorde jag rätt?