Det har hänt så mycket hemskt i mitt liv. Jag är helt slut.
Jag orkar inte mer.
Vad kan göras för att hantera motgångar på ett bra sätt? Jag kan ju tyvärr inte kontrollera vad som händer (helt), men jag måste ju genomlida livet.
Så hur ska jag hantera det?
Tips? Någon som haft mycket ångest och på något sätt vänt livet?
Det låter som en bra sak att öva på!
Jag brukar försöka fokusera på målet genom att visualisera att jag springer ett lopp. Det låter kanske som en konstig sak att föreställa sig, men av någon anledning är jag en kapplöpningshäst och om jag håller på och sneglar ut mot publiken kommer jag att snubbla och förlora loppet 🐎
Sedan tycker jag inte att man ska se livet som en kapplöpning, för det blir så pressat. Men att försöka fokusera på målet istället för vägen dit är säkert en bra idé. I slutändan är ju bra idéer idéer som fungerar, oavsett hur knasiga de är.
Precis, försök att styra bort tankarna från negativa saker och fokusera på det som är positivt. Det är lättare sagt än gjort, men lycka till med det 😊
Det låter som en bra sak att öva på!
Jag brukar försöka fokusera på målet genom att visualisera att jag springer ett lopp. Det låter kanske som en konstig sak att föreställa sig, men av någon anledning är jag en kapplöpningshäst och om jag håller på och sneglar ut mot publiken kommer jag att snubbla och förlora loppet 🐎
Sedan tycker jag inte att man ska se livet som en kapplöpning, för det blir så pressat. Men att försöka fokusera på målet istället för vägen dit är säkert en bra idé. I slutändan är ju bra idéer idéer som fungerar, oavsett hur knasiga de är.
Precis, försök att styra bort tankarna från negativa saker och fokusera på det som är positivt. Det är lättare sagt än gjort, men lycka till med det 😊
Exakt samma sits.
Känner mig helt utbränd psykiskt men kan inte sjukskriva mig.
Känns som om det inte spelar någon roll om jag jobbar eller försöker göra rätt för mig. Livet vill helt enkelt inte jag ska må och att saker ska ordna sig. Det känns ibland som jag jobbar för ingenting.
Känner en stor stress och press på att jag måste fixa allt innan det är för sent.
Har ett extremt hårt förflutet. Våld, svek, mobbning, övergrepp och plus att jag aldrig hittat en livspartner eller nån som bryr sig om mig. Folk tycker synd om men vill ju att någon bryr sig om mig.
Just nu försöker jag träna, skriva, vara så aktiv jag bara kan och laga bra mat när jag inte jobbar. Försöker att släppa allt och inte bry mig så mycket om relationer. Känns bra för stunden i alla fall tills gråten och ensamheten kommer på kvällen.
Off topic men Eurydike måste vara forumets ängel.
Exakt samma sits.
Känner mig helt utbränd psykiskt men kan inte sjukskriva mig.
Känns som om det inte spelar någon roll om jag jobbar eller försöker göra rätt för mig. Livet vill helt enkelt inte jag ska må och att saker ska ordna sig. Det känns ibland som jag jobbar för ingenting.
Känner en stor stress och press på att jag måste fixa allt innan det är för sent.
Har ett extremt hårt förflutet. Våld, svek, mobbning, övergrepp och plus att jag aldrig hittat en livspartner eller nån som bryr sig om mig. Folk tycker synd om men vill ju att någon bryr sig om mig.
Just nu försöker jag träna, skriva, vara så aktiv jag bara kan och laga bra mat när jag inte jobbar. Försöker att släppa allt och inte bry mig så mycket om relationer. Känns bra för stunden i alla fall tills gråten och ensamheten kommer på kvällen.
Off topic men Eurydike måste vara forumets ängel.
Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste det här! ❤️❤️
Tack så mycket för de fina orden! 🤩🤩🙏🙏 Sådana här trådar berör mig verkligen på djupet och eftersom jag har upplevt liknande saker vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter, ifall det kan hjälpa någon. Jag vill verkligen försöka motverka ensamhet och självmord. Min pappa försökte ta livet av sig och en av mina vänner tog livet av sig, så det har blivit en hjärtefråga för mig.