Min mamma älskar inte mig

Jag känner med dig! Alla vill ju ha den där obegränsade kärleken, att man vet att det finns någonstans man kan gå oavsett, där man alltid är älskad. Det blir inte så för alla, och det är en sorg du måste bearbeta. Du har blivit sviken. Sedan får du fundera hur du vill ta dig vidare därifrån.

Jag blev sviken av min biologiska mamma (hon var tydlig med att hon älskade mina syskon mer, och förklade för mig vid flera tillfällen att hon aldrig valt mig som barn om hon kunnat välja, och inte trodde att någon skulle kunna älska mig).

Jag valde länge att bara ha begränsad kontakt med henne, men vi umgås nu en del igen eftersom jag har barn och vill att de ska få träffa sin mormor. Jag har dock aldrig öppnat mitt hjärta för min mamma igen, men hon verkar inte förstå varför, och klagar på att jag är så kylig som person.

Jag vet att hon aldrig kommer att förstå eller erkänna att hon sårat mig, för hon erkänner inte att hon har fel. Hon var bara "ärlig", vilket man ska vara enligt henne. Jag har accepterat det, och håller henne på känslomässigt avstånd, men har funnit kärlek hos min man och barn.

Min enda sorg är att jag HAR svårt att känslomässigt knyta an till folk beroende på alla känslomässiga problem i barndomen. Det är något jag jobbar hårt med, men det är mitt livs sorg. Ett sår som den trasiga relationen med mamma gett mig, som jag försöker läka.