Källkritik för småbarn?

Källkritik för små barn kan vara ex att skilja fakta från fantasi, eller kanske låta barnen stå framför en greenscreen och samtidigt få se på projektorn hur de plötsligt står i en skog som pedagogen lagt till. Är de verkligen i skogen? Perfekt för små barn att reflektera kring, så kan de senare förstå att allt inte är sant som de ser på tv osv.

Förskolan fokuserar på allt, läroplanen är väldigt bred... Eller menar du att förskolan endast ska fokusera på finmotorik landet över? Rimligt. Ta fram saxarna och papprena med linjer i olika former, pärlplattorna och tuschpennorna - nu kör vi.

Jag hänger inte riktigt med, vart säger någon att man ska ljuga för barn när man pratar om källkritik? Du skrev i ditt sista inlägg att "nu väntar vi på att förskolläraren ska svara" - jag är förskollärare men förstår inte riktigt vad du menar med alla lögner du pratar om samt vem man kan lita på och inte?

Det är klart du missade den kursen. När du gick på dagis var det just det - dagis. Läroplanen kom inte förrens 1998 och den har avancerats mycket sen dess.

Det är mycket som bör göras si eller så, men som du vet är det inte alltid så det går till i hemmet... Skolan får ofta kritik för mycket, så det är väl toppen att man förbereder barn för så mycket som möjligt som ett komplement till hemmet?

Sen har du rakt av fel om att barn inte är mogna för källkritik. Du gör det mer avancerat i ditt huvud än vad det behöver vara. Detta är en diskussion om källkritik som jag halkade in på med ett barn på jobbet, ca 3,5 år gammalt:
Barnet: "Jag är rädd för sommarskuggan!"
Jag: "Jaså, varför är du det?"
Barnet: "Han smyger omkring och slänger skuggslem."
Jag: "Ja, jag har också sett det. Men det är bara i fantasin, i faktan så är det en människa i dräkten så du behöver inte vara rädd för sommarskuggan. Kom så tittar vi på detta filmklippet där man får se människan som är i kostymen."

Tadaaaa, du har introducerat barnet till källkritik. Barnen på mitt jobb har pratat om levande mumier, spöken, Jurassic Park, spiderman, sjöjungfrur osv osv. Vid varje tillfälle har vi pratat om vad som är fakta och vad som är fantasi, vad en skådespelare gör och kan verkligen den där hunden prata som de såg i filmen hemma häromdagen? Vi inkluderar greenscreen i vår verksamhet och låter barnen själva bestämma vart de vill "resa" (dvs välja bakgrund) - "nu är vi på stranden i fantasin, fast det ser ut som att vi är där på riktigt."

Om vi helt skulle raderat våra läroplansmål om källkritik skulle ett gäng 5/6 åringar börja förskoleklass och de som inte haft medvetna föräldrar hemma skulle tro på allt som visas eller sägs. Förskolan ska förbereda barnen för skolan, och då har vi automatiskt dragit ner skolans nivå eftersom de måste börja lägga grunden som då, enligt dig, förskolan inte skulle behöva göra.

Desto förr vi lär våra barn att vara källkritiska desto bättre. Det är bra och otroligt viktigt i vårt samhälle när tekniken går så oerhört fort framåt. Herregud, jag har sjukt svårt att se att vissa bilder är gjorda av AI eller när man projicerat någon kändis på någon annans ansikte - tänk om 15-20 år när dessa barn är vuxna... Då kommer källkritik vara otroligt viktigt för att kunna skilja fakta från fiktion, fake news från riktiga nyheter osv.

Du kan inte säga "jag behövde det inte" eller "barn behöver inte det, de behöver öva på finmotorik/något annat istället". Barn behöver så mycket som möjligt inför skolan, som sen fortsätter arbetet där förskolan avslutade. Vi är i andra tider och en läroplan som innefattar allt är viktigt. Källkritik i förskolan ÄR viktigt.

Nu var det en väldigt specifik fråga som jag inte fått av ett barn tidigare. Ofta talar man om ett ämne - typ "finns spöken?". Vem litar man på och inte känns mer som en frågeställning relaterad till tillit. Men om ett barn skulle fråga mig "kan jag lita på mamma/pappa?" Skulle jag fråga vidare "Hur menar du? Varför frågar du det?". En sån fråga från ett barn känns nämligen väldigt djup och kan i värsta fall grunda sig i något allvarligt som hänt hemma. Skulle barnet i fråga kanske säga något lättare tillbaka ex "mamma sa att glassen vad slut men den var inte det" skulle jag svara som det är - att vuxna ljuger ibland. Sen skulle vi fått prata om varför man ljuger, jag skulle förklarat någon gång jag har ljugit, hur det känns i kroppen när man ljugit, barnet skulle säkert också velat dela med sig när hen ljugit osv osv. För mig faller hela detta ämnet inte så mycket under källkritik dock utan det blir mer en etik- och moralfråga.

Jag försökte hitta exemplet du nu pratar om där en förskollärare medvetet ljög för barnen i temat källkritik, men kunde inte hitta det... Hursomhelst, efter att ha löst igenom vad du skrivit om ämnet hittills i tråden tror jag att du gör det mer komplicerat för dig själv än vad det behöver vara. 

Källkritik som ord är inget vi direkt använder till 2-åringarna, jag använder exempelvis "fakta och fantasi". Ibland är källkritik en planerad aktivitet - typ greenscreen - och ibland är den spontant som ett samtal kring om mumier går runt som på någon film barnet sett hemma eller inte. Sen handlar mycket om källkritik i förskolan att introducera barnen till det, knappast så att de sen ska sitta i förskoleklass och prata om källhänvisningar och konspirationsteorier... Det handlar om ett perspektiv på verkligheten, att allt man hör och ser är inte möjligtvis sanning hur realistiskt det än må se ut.

Jag läste det nu. Personligen skulle jag inte gått tillväga på det sättet och försökt få in källkritik genom inledningen "kan pedagogerna säga saker som inte är sant?". För mig blir det som sagt inte en fråga om källkritik utan mer etik och moral samt tillit. Jag försöker alltid ha rätt information till barnen och säga oftast som det är (i deras nivå såklart). Så nej, det tyckte jag var fel och alldeles för långsökt. Vet inte om den personen var förskollärare, men var det min kollega skulle jag inte gått med på det upplägget utan velat göra det annorlunda.

Däremot när de övergick till att se tigern gå i rummet osv, det var bra exempel på källkritik. Dock känner jag att linjen från museet till att prova appen när tigern gick i rummet inte riktigt hörde ihop. För barnen blir det nog väldigt diffust oavsett, det är två separata händelser för dem och jag tror inte att de gör den kopplingen från att förskolläraren ljög/digitala källkritiken.

Vi har även som läroplansmål "fantasi och föreställningsförmåga att arbeta med, och jag har också hajpat upp barnen med att säga exempelvis "jag hörde något på gården i morse! Ska vi gå och se vad det var?" - där kanske det är en kollega som är utklädd till typ Carl von Linne för vi håller på med odling. Rent krasst ljuger både jag och den utklädda för barnen där och då, men då är det i syftet att fånga barnen och genom det lära dem om biologi och naturkunskap, intresse för kretslopp, mångfald och hur vi påverkar vår omgivning samt få dem att utveckla sin fantasi och förställningsförmåga. Då har vi ett tydligt syfte med "lögnen". Det är en fin linje att balansera på eftersom vi förskollärare vill behålla den där magin barn har genom sin fantasi och ändå kunna sprida fakta som förbereder dem för skolan och så småningom vuxenlivet på ett lekfullt sätt.