Ni som hade kejsarsnitt med första men födde vaginalt med andra?

Jag har samma som du med igångsättningen som blev seg, men jag öppnade mig mer än 1 cm, men det funkade ändå inte, så till slut blev det akutsnitt (efter 48 timmar + sugklockeförsök - DET önskar jag inte någon! ).

Jag hade dock inga speciella besvär efter snittet. Det läkte på den tid de sagt det skulle, jag hade inga smärtor, mer än att jag givetvis hade värk i buken efter förlossningen men det lär väl alla ha, samt att det kliade en hel del när ärret läkte. Jag hade inga smärtor vid amning, men däremot funkade amningen dåligt eftersom barnet hamnade på neonatal och det tog 4 dygn innan min mjölk drog igång och tyvärr hade nog sonens sugreflex störts (han behövde få ersättning de där dygnen), för han hade väldigt svårt att greppa bröstvårtan. Jag behövde ha en sån där amningsnapp för att det skulle funka. 

Mitt andra barn föddes vaginalt, det gick på en dag ungefär. Vi åkte in nån gång runt lunch då värkarna hade blivit tätare och sen var barnet fött ca kl 21.00 på kvällen. Jag fick sy mycket dock, sprack en hel del. Själva utdrivningsskedet var jobbigt och de klippte mig. Amningen fungerade den här gången direkt eftersom mjölken stimuleras att komma igång av förlossningen. 

För min egen del så var faktiskt första förlossningen bättre för mig efteråt, än den vaginala, men det var ingen picknick för min son som behövde födas via snitt. Han var medtagen och därför han hamnade på neonatal. 

Jo, jag hade samma upplevelse med mjölken, den kom igång först 4 dagar efteråt. De hade också varit jätterestriktiva med att ge ersättning på BB så bebisen hade gått ned typ 13-14% av startvikt och vi fick en himla kass start med amning där pga ett väldigt trött och magert barn. Det var verkligen jobbigt med supertäta BVC-besök och problem.

Det här med klipp alltså, ska väl vara en ökad risk att spricka mer om det görs? Lite brydd över det.

Födde första med planerat snitt. 
Andra föddes vaginalt, 21 timmar tog det väl. Ganska okomplicerat, tyckte dock att återhämtningen var värre på sitt sätt men när man har barn sedan innan så funkar inte det där med att inte kunna lyfta/resa sig snabbt mm.
Så nu väntas 3e med bf om 12 dagar och jag hoppas på vaginal, speciellt i denna värme. Men man vet ju aldrig.

Hoppas att allt går bra för dig inför förlossningen! 

Första barnet kom ut med ett urakut snitt efter ett misslyckat vändningsförsök. Det var väldigt okomplicerat och återhämtningen var snabb. Amningen kom igång direkt  och anknytningen började redan medan de höll på att sy ihop mig för de lade honom på mitt bröst redan då. Jag fick stanna 3 nätter innan vi fick åka hem.

Andra, och senare även det tredje, föddes vaginalt. Det är ganska exakt 3,5 år mellan alla barnen så gott om tid för kroppen att läka och återhämta sig. Mellansonen tog ca 12 timmar på sig från första värken tills han var ute. Jag hade en epiduralbedövning och det krävdes sugklocka för att få ut honom. Det var en bra förlossning trots det och på grund av platsbrist fick vi åka hem drygt tre timmar efter att moderkakan var ute och jag var ihopsydd där jag spruckit. Jag kände mig väldigt skör och skakig den första natten, med dålig kontroll på urinblåsan, men när väl den var genomliden så var det skönt att vara hemma och vi fick hembesök av barnmorskan några gånger under första veckan. Han var lite sömnig de första dygnen så vi fick kämpa lite med amningen, men när hungern väl satte in så löste sig det fort.

Trean kom ut på under fem timmar från första lilla mini-värken. Inget smärtstillande och ingen hjälp mer än från min fina och lugna barnmorska. Jag kände mig så stark och kompetent i min kropp. Jag behövde inga stygn och amningen var jag ju väl intränad på. Dock slutade jag inte blöda som jag skulle så jag fick stanna kvar nästan en vecka på sjukhuset, vilket var rätt trist.

Ja det är min farhåga med med snitt igen. Har en väldigt närhetsbehövande liten som också är vääldigt snabb och vill klättra på allt. Känns extremt dumt att inte kunna reagera på en månad då, isf får ju sambon vara hemma och ta ALLT det första månaden.

Tack som berättar.

Jag hade nog också en väldigt usel snittupplevelse har jag förstått i efterhand och mådde dåligt i månader av den sen. Att vi fick kaos?hjälp? på BB vilket ledde till ett kraftigt avmagrat barn som inte orkade försöka amma, och hemskickning utan att ens vara nära fungerande amning eller ha mjölk gjorde att jag bara minns första tiden med tårar och stress.

Oj det låter hemskt. Jag har själv haft sådan ohemul tur när det kommer till barnmorskor och förlossningshjälp att jag knappt kan tro det. Det gör så stor skillnad att känna sig trygg och omhändertagen av kompetenta och dessutom supertrevliga personer.

Det kommer med all sannolikhet att gå bättre den här gången. Har du bestämt dig för en vaginal förlossning? Ta i så fall upp dina planer, dina tankar och din oro med mödravården så att du kan få bästa möjliga stöd. Väljer du å andra sidan ett snitt igen så kommer det ändå att vara stor skillnad att få ett planerat snitt jämfört med vad du gick igenom förra gången. 

Jag önskar dig all lycka och massor av styrka inför förlossningen!

Tack!

Ja upplevelsen jag hade var så dålig att jag mådde rejält dåligt av den, fick prata med läkare igen flera gånger efter förlossning och eftervård och det togs vidare mot de ansvariga. Hela igångsättningen i sig sög med där vi blev bortglömda och runtskuffade och jag blev suckad åt av läkare som skulle kolla status för att min kropp inte reagerade som den borde på medicinen. Kände mig helt misslyckad.

Just känslan att ens barn skriker, man inte kan amma pga ingen mjölk och smärta av att sitta upp (som ingen bryr sig om alls på BB trots att jag får migränanfall av smärtan) och vi som nyblivna förstagångsföräldrar utan erfarenhet får be om att snälla, kan vi inte få ge vårt barn ersättning nu, det har inte ätit på flera dagar. Och se hur barnet verkligen tog åt sig att få äta och lugnade sig.

Och sen bli hemskickad utan nån koll på hur vi skulle ev få amningen att starta, ingen koll på hur vi annars gör med ersättning - ingenting. En sköterska sa att amningsnapp var bra för mig, nästa som kom in avrådde bestämt mot det.  Det var så hemskt. Slutade med att jag själv bestämde mig att pumpa och ge och delamma och delflaska, men bra blev det aldrig helt. Barnet har dock vuxit upp till en matfrisk och hälsosam unge men starten och ångesten vi fick önskar jag INGEN. Den sidan om förlossningen och tiden där är fortfarande blank i mitt barns ?mitt första år?-bok för att jag har mått för dåligt när jag tänkt på den.

Jag vill ha vaginal förlossning om möjligt just då det med en tvååring är opraktiskt att inte få lyfta på en månad. Har pratat med BM om det och vi ska skriva in noga i min journal mm om det hela denna gång. Har bra stöd därifrån.

Bra med stöd från bm. 
Hoppas verkligen att det får ske naturligt denna gång för er. 

Amningen med första fick jag aldrig riktigt till, gav tillslut upp efter ca 4,5 månader av tortyr/stress.

Nr 2 som föddes vaginalt vart som en naturbegåvning.
BVC fick starta om vågen då bebis ökade 400g första veckan. Vet inte om det är lättare att få till amning efter en vaginal eller inte men hoppas som sagt att nr 3 blir lika som nr 2.

Men som sagt båda har ju sina för och nackdelar men när syskon finns i bilden så blir det nog ändå enklare i slutändan med en vaginal.