Är jag transofobisk?

Jag ogillar verkligen dagens kultur där man blir påklistrad en etikett, t ex transfobiker", istf att folk argumenterar emot en. Men för många handlar det bara om att tillhöra den tongivande flocken, att yla med de andra vargarna.

St.å för vad du tycker och kallar någon dig "transfobisk" så fråga om det är ett argument,

Idag så är den rådande PK-åsikten att den som känner sig som kvinna (man) är kvinna (man) oavsett kromosomer eller vad de har mellan benen.

Jag anser att det blir orättvist mot "biologiska kvinnor" om de tävlar mot en XY-person med högre testosteronhalt. 

Men nu är det inte så självklart att alla föds med ett tydligt kvinnligt eller manligt kön. Caster Semenya har 

Om man utgår från definitionen att intersexuell är ett barn med ett medfött tillstånd i vilket könets kromosomala, gonadala (= könskörtlar, dvs. testiklar eller äggstockar) eller anatomiska utveckling skiljer sig från det som statistisk räknas som normalt, inkluderas minst följande medicinska tillstånd:

Det är lite att packa upp här...

1. Biologisk kvinna... alla är biologiska... motsatsen till biologisk är eeeh.. en sak... Så just den formuleringen är inte helt ok... Men de flesta förstår vad du menar. Men som sagt, den känns inte helt fräsch... Motsatsen till Trans är Cis (även om många transfober fått för sig något helt annat...) så det är mer korrekt att använda det uttrycket. Cis kvinna är en person som identifierar sig själv som det könet man sa vid födseln.

2. Visst, det är många som tror att transkvinnor som vuxit upp som män är så mycket starkare och allt möjligt... Men nu är det ju så att man tappar muskelmassan extremt snabbt. Det är inte många transkvinnor som är bland världsatleterna. Däremot finns det några transmän som vinner i de sporter de håller på med... Mot andra män... och om det nu skulle vara så att det hela beror på hur man föddes så borde ju de per automatik förlora... Så det är helt enkelt inte en så stor fördel att vara transkvinna som vissa tycks tro... det är ingen fördel alls skulle man kunna säga, annars skulle transkvinnor alltid vinna och det gör de inte... Jag kan ju tycka att man kan titta på helheten. Om du precis börjat din resa så är det såklart fler fördelar, men låt oss säga en person som är uppvuxen som trans, tagit hormoner för att stoppa tillväxt av muskler osv...varför kan inte de få vara med? De har ju inte mer muskelmassa!

3. Jag ser att du inte är biolog... För news flash... Biologer är väldigt tydliga med att det finns fler än 2 kön. Det är inte inte så svårt i slutändan. Ja, det finns män och det finns kvinnor. Fine, XY och XX. Men sen har vi många variationer på det. Vissa är XXY, andra är XYY och så finns det flera variationer på det. Könshormoner och genetiska variationer kan påverka könstilldelningen hos människor. I den vanligaste formen av könsdetermination har individer med XX-kromosomkombinationer biologiskt sett kvinnligt kön, medan individer med XY-kromosomkombinationer har biologiskt sett manligt kön. Det är dock viktigt att notera att kön inte bara bestäms av kromosomerna, utan det finns också andra genetiska och biologiska faktorer som kan påverka könets utveckling.

När det gäller genetiska variationer på XX och XY finns det många möjliga mutationer och variationer som kan uppstå. Det är omöjligt att ge en exakt siffra på hur många variationer som kan finnas, eftersom människans genetiska variation är omfattande och komplex.

Vidare kan genetiska variationer påverka olika aspekter av könstilldelningen och könens utveckling. Vissa variationer kan påverka könsidentiteten, könsuttrycket eller könsspecifika egenskaper. Det finns också vissa genetiska variationer och syndrom som kan påverka könsutvecklingen och resultera i intersexuella tillstånd, där individens könsegenskaper inte passar in i den typiska binära uppdelningen mellan manligt och kvinnligt kön.

Sammanfattningsvis är det omöjligt att ange en exakt siffra för antalet genetiska variationer på XX och XY, eftersom människans genetiska variation är komplex och varierad.

Så nej det finns inte bara två kön, bara någon som inte är biolog skulle påstå det... Så därför vet jag att du inte är biolog.

Och det är fine, du kan vara okunnig om det om du vill, men vad är problemet egentligen? Jag är en av de där läskiga "tredje könet" (hmm tänk om det vore så enkelt... men det är ju ganska så mycket mer komplext än så.) Jag är 43 år gammal och har hela livet känt det som om jag var obekväm med mig själv. Jag har aldrig känt mig bekväm. Det har varit svårt att sätta fingret på det... Men redan som barn när de delade upp killar och tjejer stod jag kvar i mitten och visste inte vart jag skulle gå. Medan lärare påpekade vart jag skulle gå... men det kändes aldrig rätt... Jag lekte med leksaker som var typiska för både tjejer och killar och jag klädde mig ena dagen som det ena och andra dagen som det andra. Jag tyckte inte om när man kallade mig allt det där som var kopplat till vad alla tyckte jag hade för kön. Men jag förstod det inte. Jag visste bara att jag inte var "det"... det var fel... jag mådde dåligt av att man sa det hela tiden... Jag passade inte in på den andra sidan heller... Det var precis lika fel... Däremot gillade jag om man ibland "tog fel" och det gjorde man ofta... Men allra bäst tyckte jag om när vuxna i ren desperation kunde fråga mig vad jag var... Och då brukade jag stolt svara med bara mitt namn! Inte det ena eller det andra jag var jag!

Jag kunde aldrig förstå, jag försökte passa in på samhällets bild av mig, jag gillade det kön som man förväntade sig vilket ju förenklade det hela. Men fick ofta höra att jag inte klädde mig korrekt eller uppförde mig korrekt... Inte för att jag brydde mig, jag gör väl som jag vill! Men problemet var djupare. För så fort någon kallar mig något som hör ihop med det könet de tycker jag har så mår jag dåligt... Jag har verkligen försökt. Men det har gett ångest. Jag mår fysiskt dåligt... Jag har varit aktiverad i en kristen grupp där det är väldigt uppdelat efter kön, och jag har försökt, jag har verkligen försökt men har bara känt mig bekväm när man haft kombinerade aktiviteter. Det hela slutade med att jag efter många långa sömnlösa nätter bröt ihop mitt under ett möte i denna grupperingen, sittandes i ett rum omringad av konservativa och äldre personer (jag var yngst där) jag började skaka, hyperventilera... trodde jag skulle svimma... och plötsligt så insåg jag... och det bara flödade ur mig... jag är icke binär... jag hör inte hemma här, jag mår inte bra här... Jag fick ett helt fantastiskt mottagande och min far var i samma hus och när han fick höra vad som hände hjälpte han mig hem och konstaterade att han inte var förvånad... och han har verkligen stöttat mig! Kom hem till min partner... satt mig ner livrädd för deras reaktion... "Älskling... jag är icke binär..."...tillsvar fick jag "ok trodde du inte jag redan visste det?"... "älskar du mig ändå?"... "ja inget har ju ändrats mellan oss! Du är du!" ...

Berättat för vänner och de säger också alla att de inte är förvånade, de ser att det stämmer mycket mer med vem jag är. Jag mår bättre och som sagt INGEN är förvånad. Även de som aldrig ens haft funderingar i de riktningarna har konstaterat att de helt plötsligt förstår det hela när de ser hur jag är och faktiskt pratar med mig om hur jag känner det. Bästa reaktionen var en av mina första partners från när jag var 18 som hörde av sig och meddelade att de var förvånade över att jag "kom ut" nu... för de trodde jag reda gjort det då för över 20 år sedan :-P För vi hade haft långa samtal där jag hade varit väldigt tydlig med mina känslor kring mig själv och ja hehe tydligen fast jag inte hade orden för det då så hade jag förklarat det så de hade förstått... Enda skillnaden nu är att jag har ord för vad jag är och därför kan jag säga till andra att hej jag är icke binär! Jag behöver inte låtsas vara något annat. Det är en otroligt skön känsla...

Så försöker du säga att vi icke binära inte finns eller att det bara finns två kön... då är du helt klart ute och cyklar. Det är ok att inte vara kunnig och därför inte veta hur biologi faktiskt funkar men att använda formuleringar som "jiddrar om tredje kön" (framförallt när du är den som har fel....) är ganska så fobiskt. I slutändan det vi ber om är att bemötas med respekt och empati... Du kanske inte förstår, men det hindrar inte att du använder de namn och pronomen vi ber om, det är inte så svårt... Och ja att du inte förlöjligar oss och våra upplevelser.

Ok nu är det tydligare... Ja du är transfobisk. 

Vi gör ett försök. Din inre röst, den som du hör i dina tankar (nej jag pratar inte "höra röster" utan din egen röst i dina tankar) vad är den för kön? Om du blundar och skall beskriva vad du är för kön utan att nämna dina genitalier... beskriver du dig som något som låter kvinnligt eller manligt? Din själ, om du tänker dig att du inte har en kropp. Vad känner du att din själ är då? Vet du vad du är utan att behöva känna dig mellan benen eller på bröstet? 

Samma sak för transpersoner. Bara det att när de väl känner på sin kropp så är det fel. Utsidan stämmer inte med insidan. Med hormoner kan man effektivt hindra kroppen från att utveckla muskelmassan eller hjälpa den att utveckla mer... 

Att vara trans har INGET med sexuell läggning att göra... Det finns lesbiska transkvinnor (tillsammans med kvinnor) homosexuella transmän (tillsammans med män) precis som det finns heterosexuella transkvinnor (tillsammans med män) och heterosexuella transmän (tillsammans med kvinnor), för att inte tala om de som är bisexuella, asexuella, pansexuella osv osv... det är nämligen sexuella läggningar och berör vem de tänder på osv. Att de är trans har INGET med det att göra. Det har inte ens med sociala regler att göra. Det finns maskulina transkvinnor och feminina transmän... För könstillhörighet har inget att göra med vilka kläder man bär eller om man har långt eller kort hår... Eller är du bara kvinna för att du har en vagina, bröst och långt hår? Är det det som gör dig till kvinna? Inte vem du är inombords? Vad händer om du förlorar brösten till cancer, tappar håret, och inte kan få barn... slutar du vara kvinna då? 

Jag är så fascinerad av de personerna som tror att det går att dra ner på den nivån... "Du får kläd dig som du vill!" Ja men va bra men det är ju inte det som är problemet... problemet är att jag är ett visst kön på insidan men mina genitalier råkar vara något annat... Eller ibland är det inte ens det... Jag vet många transpersoner som inte har problem med att ha vissa genitalier... men de vill fortfarande uppfattas som det andra könet för det är det som känns rätt, det är den de är! 

Transkvinnor ÄR kvinnor... Du kommer ju inte ens kunna se vilka som är trans i många lägen! Helt fantastiskt med personer som säger att de alltid kan se men sedan gång på gång lyckas säga fel... Har en kompis som är transman... när han säger att han är trans säger folk att han aldrig kommer kunna bli en kvinna och att det syns att han är man och att han skall sluta tro något annat... lika roligt varje gång... han brukar bara tacka vilket alltid gör idioterna lika förvånade... 

Du ser inte saker för vad de är... det du gör är motsatsen... 

Som sagt jag är extremt androgyn... och sedan jag aktivt släppte "tvånget" att tvinga mig att se ut som det kön jag har mellan benen så är det 50/50 om folk kan gissa sig till det... Men frågar man mig så säger jag att jag är icke binär... Frågar man mitt namn får man reda på det... frågar man efter mina pronomen får man reda på det. Frågar man mig vad jag har i mina byxor får man veta att det får bara min sexuella partner och den sjukvårdspersonal som kan tänkas se det som får veta det för det är liksom ingen annans business... Där har du mig... 

Sen har vi en mängd vackra transkvinnor där det absolut inte syns att de är transpersoner men folk envisas med att säga idiot saker om dem ifall det kommer ut, kul med transtjejen som blev raggad på av en kille som svor på att hon var den vackraste kvinnan han sett, men hon tackade nej och sen kom det ut att hon var transperson och då började killen skrika om att han sett det på engång och att hon var så maskulin att det var galet och att hon trodde att någon trodde hon var en kvinna var hysteriskt, ingen som inte vet om det har någonsin gissat att hon är transkvinna... och så finns det massor med transmän som det inte finns en chans att du kan se att de är transpersoner... Du tror att du kan se på alla vad de är... och det är där du är helt och hållet fel ute... Jag har som sagt en kompis som är en transkille som hela tiden får höra att han aldrig kommer bli kvinna för det syns tydlig att han är man... han är väldigt fascinerad över det hela och kan bara hålla med dem. Han må vara född med vagina men de har helt och hållet rätt i att han är man... 

Har en annan kompis en tjej. Cis tjej född med vagina och hela köret för att vara övertydlig. Men hon har PCO och har fått fjun på hakan... hon är dessutom lite kraftigare och klär sig lite avslappnat... mycket jeans och t-shirts och hoodies för att hon trivs i det... Hon är till och med hetero så det är inte att hon är butch. Hon är bara en lite mer maskulin kvinna. Jag tycker inte ens att hon är särskilt maskulin, det är kanske fjunen på hakan ibland... men hon orkar inte alltid hålla efter det. Kläderna är som de flesta andra häst tjejer/ småbarnsmammor där vi bor så hon sticker inte ut.. Men hon har så många gånger fått försvara sig mot idioter som beskyller henne för att vara trans. Kallar henne för "Han" och liknande, även när hon säger ifrån... "du kommer aldrig bli en kvinna så jag kommer inte spela med" har hon fått höra mer än en gång... Hon är helt ärligt trött och ledsen... men då det i hennes värld inte är något negativt att vara transperson så brukar hon svara något i linje med att hon tackar för komplimangen men så vacker är hon inte... 

Så nej det handlar fortfarande om att se folk vem de är. Och även ni cispersoner kan behöva stanna upp och fundera på det där med pronomen ibland... Och hur farligt det egentligen är att fråga... Är det verkligen döden för dig att ibland stanna upp och fråga om det kan finnas osäkerhet? Som sagt jag är inte själv bäst på det där utan går också mycket på yttre attribut. Men är jag i vissa krestar så brukar jag fråga av respekt. Kostar mig inget... Och som sagt när det gäller mig själv så är det fritt fram att gissa... Jag tar inte illa upp utan har lite roligt åt förvirringen...