Är jag transofobisk?

Jag tycker att hela transfrågan är superintressant. Det var någon som sa att könet har gått från att vara en materiell till en idéfråga, och för mig blir det förskjutningen märklig. Jag har inga problem med att säga att jag ÄR kvinna (född flicka, lever i en biologiskt kvinnlig kropp), men däremot skulle jag aldrig säga att jag "identifierar mig" som kvinna, och jag känner mig inte heller hemma i begreppet cis. För mig är mitt kön som min hårfärg, där jag inte "identifierar mig" som brunhårig, och inte heller skulle genomgå någon kris om jag istället hade varit blond. För mig är könsidentiteten inte så viktig, och jag tror att det finns många som jag. Om man hade råkat vara född i en manlig kropp istället hade det kanske inte spelat så stor roll?

Sedan förstår jag att det är annorlunda för många andra och att transpersoner upplever sitt kön på ett annat sätt än jag gör, men jag tycker att glidningen mot att allt ska handla om hur man definierar sig själv är lite olycklig - ta inte för givet att alla går runt och känner sig som ett kön, liksom ...

Ja, den där frågan har jag diskuterat en hel del :) Självklart skulle det vara bisarrt att vakna upp i en ny kropp, precis som det vore att helt plötsligt vara en femåring eller av en annan etnicitet. Jag är dock övertygad (men det blir ju självklart hypotetiskt) att om mitt "jag" hade fötts i en pojkes kropp hade jag varit helt okej med det. Det faktum att jag har bröst och slida är inte viktigt för mig, däremot är det det som för mig definierar mig som en kvinna.

Jag är också medveten om att transpersoner "alltid" har funnits, och om det lidande som det medför. Jag tycker bara att det är synd att med det dra slutsatsen att ALLA har en stark könsidentitet, när jag inte tror att det är fallet. Jag tycker att den här krönikan beskriver mitt sätt att se det på ett bra sätt:  www.expressen.se/kultur/philip-warkander/jag-har-aldrig-kant--mig-som-en-man/

Det här har jag svårt att förstå. Min ?inre röst? har verkligen inget kön. Och beskrivningen av ens kön utan att nämna genitalier, hur skulle den beskrivningen kunna se ut? Jag skulle beskriva mitt kön med genitalierna, eftersom det är det det för min del innebär. Jag är ärligt nyfiken, för att jag inte förstår. För mig är mitt kön något som jag råkade födas med, inte något som definierar hela min person. Jag är ?ok? med att vara kvinna, men hade jag fötts i en pojkkropp tror jag att jag hade varit lika ok med det.