Är jag transofobisk?

Det är lite att packa upp här...

1. Biologisk kvinna... alla är biologiska... motsatsen till biologisk är eeeh.. en sak... Så just den formuleringen är inte helt ok... Men de flesta förstår vad du menar. Men som sagt, den känns inte helt fräsch... Motsatsen till Trans är Cis (även om många transfober fått för sig något helt annat...) så det är mer korrekt att använda det uttrycket. Cis kvinna är en person som identifierar sig själv som det könet man sa vid födseln.

2. Visst, det är många som tror att transkvinnor som vuxit upp som män är så mycket starkare och allt möjligt... Men nu är det ju så att man tappar muskelmassan extremt snabbt. Det är inte många transkvinnor som är bland världsatleterna. Däremot finns det några transmän som vinner i de sporter de håller på med... Mot andra män... och om det nu skulle vara så att det hela beror på hur man föddes så borde ju de per automatik förlora... Så det är helt enkelt inte en så stor fördel att vara transkvinna som vissa tycks tro... det är ingen fördel alls skulle man kunna säga, annars skulle transkvinnor alltid vinna och det gör de inte... Jag kan ju tycka att man kan titta på helheten. Om du precis börjat din resa så är det såklart fler fördelar, men låt oss säga en person som är uppvuxen som trans, tagit hormoner för att stoppa tillväxt av muskler osv...varför kan inte de få vara med? De har ju inte mer muskelmassa!

3. Jag ser att du inte är biolog... För news flash... Biologer är väldigt tydliga med att det finns fler än 2 kön. Det är inte inte så svårt i slutändan. Ja, det finns män och det finns kvinnor. Fine, XY och XX. Men sen har vi många variationer på det. Vissa är XXY, andra är XYY och så finns det flera variationer på det. Könshormoner och genetiska variationer kan påverka könstilldelningen hos människor. I den vanligaste formen av könsdetermination har individer med XX-kromosomkombinationer biologiskt sett kvinnligt kön, medan individer med XY-kromosomkombinationer har biologiskt sett manligt kön. Det är dock viktigt att notera att kön inte bara bestäms av kromosomerna, utan det finns också andra genetiska och biologiska faktorer som kan påverka könets utveckling.

När det gäller genetiska variationer på XX och XY finns det många möjliga mutationer och variationer som kan uppstå. Det är omöjligt att ge en exakt siffra på hur många variationer som kan finnas, eftersom människans genetiska variation är omfattande och komplex.

Vidare kan genetiska variationer påverka olika aspekter av könstilldelningen och könens utveckling. Vissa variationer kan påverka könsidentiteten, könsuttrycket eller könsspecifika egenskaper. Det finns också vissa genetiska variationer och syndrom som kan påverka könsutvecklingen och resultera i intersexuella tillstånd, där individens könsegenskaper inte passar in i den typiska binära uppdelningen mellan manligt och kvinnligt kön.

Sammanfattningsvis är det omöjligt att ange en exakt siffra för antalet genetiska variationer på XX och XY, eftersom människans genetiska variation är komplex och varierad.

Så nej det finns inte bara två kön, bara någon som inte är biolog skulle påstå det... Så därför vet jag att du inte är biolog.

Och det är fine, du kan vara okunnig om det om du vill, men vad är problemet egentligen? Jag är en av de där läskiga "tredje könet" (hmm tänk om det vore så enkelt... men det är ju ganska så mycket mer komplext än så.) Jag är 43 år gammal och har hela livet känt det som om jag var obekväm med mig själv. Jag har aldrig känt mig bekväm. Det har varit svårt att sätta fingret på det... Men redan som barn när de delade upp killar och tjejer stod jag kvar i mitten och visste inte vart jag skulle gå. Medan lärare påpekade vart jag skulle gå... men det kändes aldrig rätt... Jag lekte med leksaker som var typiska för både tjejer och killar och jag klädde mig ena dagen som det ena och andra dagen som det andra. Jag tyckte inte om när man kallade mig allt det där som var kopplat till vad alla tyckte jag hade för kön. Men jag förstod det inte. Jag visste bara att jag inte var "det"... det var fel... jag mådde dåligt av att man sa det hela tiden... Jag passade inte in på den andra sidan heller... Det var precis lika fel... Däremot gillade jag om man ibland "tog fel" och det gjorde man ofta... Men allra bäst tyckte jag om när vuxna i ren desperation kunde fråga mig vad jag var... Och då brukade jag stolt svara med bara mitt namn! Inte det ena eller det andra jag var jag!

Jag kunde aldrig förstå, jag försökte passa in på samhällets bild av mig, jag gillade det kön som man förväntade sig vilket ju förenklade det hela. Men fick ofta höra att jag inte klädde mig korrekt eller uppförde mig korrekt... Inte för att jag brydde mig, jag gör väl som jag vill! Men problemet var djupare. För så fort någon kallar mig något som hör ihop med det könet de tycker jag har så mår jag dåligt... Jag har verkligen försökt. Men det har gett ångest. Jag mår fysiskt dåligt... Jag har varit aktiverad i en kristen grupp där det är väldigt uppdelat efter kön, och jag har försökt, jag har verkligen försökt men har bara känt mig bekväm när man haft kombinerade aktiviteter. Det hela slutade med att jag efter många långa sömnlösa nätter bröt ihop mitt under ett möte i denna grupperingen, sittandes i ett rum omringad av konservativa och äldre personer (jag var yngst där) jag började skaka, hyperventilera... trodde jag skulle svimma... och plötsligt så insåg jag... och det bara flödade ur mig... jag är icke binär... jag hör inte hemma här, jag mår inte bra här... Jag fick ett helt fantastiskt mottagande och min far var i samma hus och när han fick höra vad som hände hjälpte han mig hem och konstaterade att han inte var förvånad... och han har verkligen stöttat mig! Kom hem till min partner... satt mig ner livrädd för deras reaktion... "Älskling... jag är icke binär..."...tillsvar fick jag "ok trodde du inte jag redan visste det?"... "älskar du mig ändå?"... "ja inget har ju ändrats mellan oss! Du är du!" ...

Berättat för vänner och de säger också alla att de inte är förvånade, de ser att det stämmer mycket mer med vem jag är. Jag mår bättre och som sagt INGEN är förvånad. Även de som aldrig ens haft funderingar i de riktningarna har konstaterat att de helt plötsligt förstår det hela när de ser hur jag är och faktiskt pratar med mig om hur jag känner det. Bästa reaktionen var en av mina första partners från när jag var 18 som hörde av sig och meddelade att de var förvånade över att jag "kom ut" nu... för de trodde jag reda gjort det då för över 20 år sedan :-P För vi hade haft långa samtal där jag hade varit väldigt tydlig med mina känslor kring mig själv och ja hehe tydligen fast jag inte hade orden för det då så hade jag förklarat det så de hade förstått... Enda skillnaden nu är att jag har ord för vad jag är och därför kan jag säga till andra att hej jag är icke binär! Jag behöver inte låtsas vara något annat. Det är en otroligt skön känsla...

Så försöker du säga att vi icke binära inte finns eller att det bara finns två kön... då är du helt klart ute och cyklar. Det är ok att inte vara kunnig och därför inte veta hur biologi faktiskt funkar men att använda formuleringar som "jiddrar om tredje kön" (framförallt när du är den som har fel....) är ganska så fobiskt. I slutändan det vi ber om är att bemötas med respekt och empati... Du kanske inte förstår, men det hindrar inte att du använder de namn och pronomen vi ber om, det är inte så svårt... Och ja att du inte förlöjligar oss och våra upplevelser.

Ok nu är det tydligare... Ja du är transfobisk. 

Vi gör ett försök. Din inre röst, den som du hör i dina tankar (nej jag pratar inte "höra röster" utan din egen röst i dina tankar) vad är den för kön? Om du blundar och skall beskriva vad du är för kön utan att nämna dina genitalier... beskriver du dig som något som låter kvinnligt eller manligt? Din själ, om du tänker dig att du inte har en kropp. Vad känner du att din själ är då? Vet du vad du är utan att behöva känna dig mellan benen eller på bröstet? 

Samma sak för transpersoner. Bara det att när de väl känner på sin kropp så är det fel. Utsidan stämmer inte med insidan. Med hormoner kan man effektivt hindra kroppen från att utveckla muskelmassan eller hjälpa den att utveckla mer... 

Att vara trans har INGET med sexuell läggning att göra... Det finns lesbiska transkvinnor (tillsammans med kvinnor) homosexuella transmän (tillsammans med män) precis som det finns heterosexuella transkvinnor (tillsammans med män) och heterosexuella transmän (tillsammans med kvinnor), för att inte tala om de som är bisexuella, asexuella, pansexuella osv osv... det är nämligen sexuella läggningar och berör vem de tänder på osv. Att de är trans har INGET med det att göra. Det har inte ens med sociala regler att göra. Det finns maskulina transkvinnor och feminina transmän... För könstillhörighet har inget att göra med vilka kläder man bär eller om man har långt eller kort hår... Eller är du bara kvinna för att du har en vagina, bröst och långt hår? Är det det som gör dig till kvinna? Inte vem du är inombords? Vad händer om du förlorar brösten till cancer, tappar håret, och inte kan få barn... slutar du vara kvinna då? 

Jag är så fascinerad av de personerna som tror att det går att dra ner på den nivån... "Du får kläd dig som du vill!" Ja men va bra men det är ju inte det som är problemet... problemet är att jag är ett visst kön på insidan men mina genitalier råkar vara något annat... Eller ibland är det inte ens det... Jag vet många transpersoner som inte har problem med att ha vissa genitalier... men de vill fortfarande uppfattas som det andra könet för det är det som känns rätt, det är den de är! 

Transkvinnor ÄR kvinnor... Du kommer ju inte ens kunna se vilka som är trans i många lägen! Helt fantastiskt med personer som säger att de alltid kan se men sedan gång på gång lyckas säga fel... Har en kompis som är transman... när han säger att han är trans säger folk att han aldrig kommer kunna bli en kvinna och att det syns att han är man och att han skall sluta tro något annat... lika roligt varje gång... han brukar bara tacka vilket alltid gör idioterna lika förvånade... 

Du ser inte saker för vad de är... det du gör är motsatsen... 

Fast du är ju inte det... du accepterar ju inte transpersoner... du förstår inte ens vad det är att vara trans och tror det har med sexualitet att göra och klappar dig själv på axeln för att du accepterar personer oavsett vem de ligger med och om de har peruk.. utan att ens förstå att det inte har något med att vara trans att göra... och sedan i nästa stund säga att du inte ser transkvinnor som kvinnor... och att ickebinära bara jiddrar om ett tredje kön... Du är transfob... finns många personer som till och med är homosexuella som är transfober... 

Ribban är inte låg... det är bara det att du hamnar klart utanför eftersom du inte accepterar och förstår transpersoner.... Vi bryr oss inte om att du inte bryr dig vem vi ligger med... Vi bryr oss om att du inte respekterar oss och ser oss för de vi är PÅ RIKTIGT.... 

Som sagt jag är extremt androgyn... och sedan jag aktivt släppte "tvånget" att tvinga mig att se ut som det kön jag har mellan benen så är det 50/50 om folk kan gissa sig till det... Men frågar man mig så säger jag att jag är icke binär... Frågar man mitt namn får man reda på det... frågar man efter mina pronomen får man reda på det. Frågar man mig vad jag har i mina byxor får man veta att det får bara min sexuella partner och den sjukvårdspersonal som kan tänkas se det som får veta det för det är liksom ingen annans business... Där har du mig... 

Sen har vi en mängd vackra transkvinnor där det absolut inte syns att de är transpersoner men folk envisas med att säga idiot saker om dem ifall det kommer ut, kul med transtjejen som blev raggad på av en kille som svor på att hon var den vackraste kvinnan han sett, men hon tackade nej och sen kom det ut att hon var transperson och då började killen skrika om att han sett det på engång och att hon var så maskulin att det var galet och att hon trodde att någon trodde hon var en kvinna var hysteriskt, ingen som inte vet om det har någonsin gissat att hon är transkvinna... och så finns det massor med transmän som det inte finns en chans att du kan se att de är transpersoner... Du tror att du kan se på alla vad de är... och det är där du är helt och hållet fel ute... Jag har som sagt en kompis som är en transkille som hela tiden får höra att han aldrig kommer bli kvinna för det syns tydlig att han är man... han är väldigt fascinerad över det hela och kan bara hålla med dem. Han må vara född med vagina men de har helt och hållet rätt i att han är man... 

Har en annan kompis en tjej. Cis tjej född med vagina och hela köret för att vara övertydlig. Men hon har PCO och har fått fjun på hakan... hon är dessutom lite kraftigare och klär sig lite avslappnat... mycket jeans och t-shirts och hoodies för att hon trivs i det... Hon är till och med hetero så det är inte att hon är butch. Hon är bara en lite mer maskulin kvinna. Jag tycker inte ens att hon är särskilt maskulin, det är kanske fjunen på hakan ibland... men hon orkar inte alltid hålla efter det. Kläderna är som de flesta andra häst tjejer/ småbarnsmammor där vi bor så hon sticker inte ut.. Men hon har så många gånger fått försvara sig mot idioter som beskyller henne för att vara trans. Kallar henne för "Han" och liknande, även när hon säger ifrån... "du kommer aldrig bli en kvinna så jag kommer inte spela med" har hon fått höra mer än en gång... Hon är helt ärligt trött och ledsen... men då det i hennes värld inte är något negativt att vara transperson så brukar hon svara något i linje med att hon tackar för komplimangen men så vacker är hon inte... 

Så nej det handlar fortfarande om att se folk vem de är. Och även ni cispersoner kan behöva stanna upp och fundera på det där med pronomen ibland... Och hur farligt det egentligen är att fråga... Är det verkligen döden för dig att ibland stanna upp och fråga om det kan finnas osäkerhet? Som sagt jag är inte själv bäst på det där utan går också mycket på yttre attribut. Men är jag i vissa krestar så brukar jag fråga av respekt. Kostar mig inget... Och som sagt när det gäller mig själv så är det fritt fram att gissa... Jag tar inte illa upp utan har lite roligt åt förvirringen... 

Det är verkligen inte det jag säger... Jag säger att personer aldrig lyckas gissa vad jag är... och det är verkligen 50/50 med vad de tillslut gissar på.... Jag ser inte ut som vare sig man eller kvinna... Så det är omöjligt att utgå efter vad jag "ser ut som". Men sen bryr jag mig inte så mycket men när de frågar vad jag vill använda för pronomen så svarar jag det. Frågar man mig om jag är man eller kvinna så säger jag att jag är icke binär... Frågar man vad jag heter så säger jag mitt namn. 
I slutändan är jag nöjd bara man behandlar mig som alla andra... Men jag kommer inte säga vad jag har i mina byxor för att stilla andras nyfikenhet. Svårare än så är det inte. 

Och nej det är inte offerkomplex. Jag kräver inte att folk frågar mig mina pronomen och jag är inte otrevlig mot personer som tar fel. Konvon brukar gå ungefär så här: 

"Ehi du X.... vänta du är en.... X?... eller hur?"

"Haha nej det är jag inte med det är ok kan jag hjälpa till med något?"

"Ah så du är en Y!"

"Eh nej faktiskt inte. Men vill du ha hjälp med något?"

"Så du är en X alltså?"

"Nej som sagt jag är inte det. Jag är icke binär... Men vad ville du ha hjälp med?" 

"Så du är inte X och inte Y?"

"Precis! Ville du ha hjälp med något?"

"Men vad är du? Du måste ju vara X el Y!"

"Nej jag är icke binär men som sagt kan jag hjälpa dig med något?"

"Fast vad är du född som?"

"Ja jag var född som mig... Vill du inte ha hjälp så går jag vidare!"

"Men vad heter du då?"

"Jag heter SSSSSS" 

"Det är ju ett namn för en Y! Så då är du en Y!"

"Nej jag är fortfarande icke binär men det är ok...." 

"Men föddes du som Y eller X? Vad har du mellan benen" 

....

Jag tar inte illa upp och jag bråkar inte om man säger fel... Men jag måste hela tiden svara och svara och svara för folk är inte nöjda om jag inte ger dem alla detaljer. 

Suck... du är transfobisk (och ignorant som sagt det finns inte två kön men jaja...).... vad är det som är så svårt med att höra det? Att det rasar bilden du har av dig själv som så öppen och förstående och att någon säger att du inte är så öppen som du tror gör att du måste se på dig själv i ett annat ljus? 

Det är lugnt... som du ser här bland alla svaren så är du inte ensam om att vara transfobisk (inte heller att vara det men inte vilja bli kallad det....) du kommer inte bli ensam. Förstår inte varför man är så ok med att ha åsikterna men inte ok med att kallas det som åsikterna betyder... 

Genitalierna är ju bara en sak av vad som gör dig till man eller kvinna... 

En man skall ha penis, testiklar, hårig kropp, adamsäpple, osv osv
En kvinna skall ha vagina, livmoder, bröst, föda barn, ha mens, mindre hår på kroppen

Men om en kvinna förlorar sina bröst, sitt långa hår, inte kan få barn... är det en kvinna? 

Vi är så mycket mer än det fysiska könet och de flesta vet från det att de är små vad de är! De känner inom sig att de är små flickor eller små pojkar... sen finns det de som är som mig som inte riktigt visste vad de var... eller som dig som inte bryr sig vad de är... 

Det är det som så många inte förstår... vi är de vi är inombords också... är du trans så stämmer inte det vi är inombords överens med det vi är fysiskt. Det skaver, det är obekvämt, eller det kan till och med göra fysiskt ont. För vissa kan man leva med kroppen, bara man får höra namn och pronomen som stämmer. Andra behöver ändra saker på kroppen för att må bra men kanske inte ens bryr sig om namnet eller pronomen. 

Det är din själ... ditt inre... du bryr dig inte om förpackningen. Vilken förpackning din själ har spelar ingen roll för dig. För mig är det lite samma sak... Men samtidigt kan jag ibland vilja vara i en typ av förpackning... ibland vill jag vara i en annan... och ibland önskar jag att jag var helt och hållet utan förpackning och bara var jag... Sen har vi andra personer som säger jag känner mig som den här typen av förpackning som jag är i... 

När jag ser på mig själv, tänker på mig själv, ja då är jag inte varesig man eller kvinna... Jag kan vissa dagar se kvinnlig ut, andra dagar kan jag se manlig ut... för att det stämmer med mitt humör... Men de flesta dagar så bryr jag mig inte och då ser jag tydligen helt androgyn ut... eftersom personer inte lyckas se vad de skall kalla mig... 

Helt ärligt vet jag inte ens varför jag fick för mig att börja försöka förklara saker... inbillar mig ibland att folk kanske skall förstå mer och sluta sprida hat och lögner som vissa gör bara de får höra någons faktiska upplevelser... Ignorans och okunskap kan göra saker läskiga... och om man aldrig träffar någon som är trans så är det så mycket lättare att agera som vissa gör... Men jag glömmer varje gång av att jag öppnar mig för andras negativa energi... och att läsa vissa svar i denna tråden har totalt dränerat mig... Det är så skadligt... Det är så sorgligt att folk bryr sig så lite om andra människors känslor att de fortsätter sprida skit och hat... 

Jag orkar inte så jag lämnar denna tråden nu... TS är transfob, andra i tråden är transfober (och några homofober också... och rädda för böcker lästa för barn... ) men de vill inte kallas det för nej de är inte transfober de bara inte tycker om tranpersoner och anser att de är fel och inte det könet de identifierar sig med... 

Orkar inte... så mycket hat och så mycket negativitet... Jag tänker fortsätta med mitt liv... alla i mitt liv accepterar mig och kan hantera mina pronomen utan problem... och jag får väl vara tacksam för det... jag är inte omgiven av ignoranta och onda människor... Tack och lov...