Är jag transofobisk?

Jag är inte helt säker på om jag förstår din fråga rätt, men oavsett är du inte transfobisk, eftersom en transfob per definition är emot transpersoner/äcklas av transpersoner - vilket du ju uppenbarligen inte är/gör. Däremot verkar du okunnig/oförstående. På det du skriver verkar det nästan som att du tror att transkvinnor egentligen är män, men att de vill vara kvinnor, och därför "gör sin grej". Detta visar på en stor oförståelse för vad det innebär att vara transperson. En transkvinna är inte en man som vill vara en kvinna - en transkvinna är en kvinna, som råkat födas i fel kropp. Och omvänt för transmän. 

Så, sammanfattningsvis: okunnig och oförstående? Ja, det skulle jag nog vilja påstå. Men transfobisk? Nej.

Jag tycker att hela transfrågan är superintressant. Det var någon som sa att könet har gått från att vara en materiell till en idéfråga, och för mig blir det förskjutningen märklig. Jag har inga problem med att säga att jag ÄR kvinna (född flicka, lever i en biologiskt kvinnlig kropp), men däremot skulle jag aldrig säga att jag "identifierar mig" som kvinna, och jag känner mig inte heller hemma i begreppet cis. För mig är mitt kön som min hårfärg, där jag inte "identifierar mig" som brunhårig, och inte heller skulle genomgå någon kris om jag istället hade varit blond. För mig är könsidentiteten inte så viktig, och jag tror att det finns många som jag. Om man hade råkat vara född i en manlig kropp istället hade det kanske inte spelat så stor roll?

Sedan förstår jag att det är annorlunda för många andra och att transpersoner upplever sitt kön på ett annat sätt än jag gör, men jag tycker att glidningen mot att allt ska handla om hur man definierar sig själv är lite olycklig - ta inte för givet att alla går runt och känner sig som ett kön, liksom ...

Jag tror jag personligen hade gillat det om jag visste att det gick över på en vecka eller så. Kan tänka mig flera saker jag hade velat prova att göra i en manskropp.

Fast så kan du inte jämföra? Ingen kommer vakna upp i motsatta könets kropp imorgon. Ditt kön är du född med, uppvuxen med och du har en annorlunda kemi i din kropp oavsett om du är man eller kvinna. Din hypotes är aldrig möjlig att prova för den är fysisk omöjlig.

Jag tror att jag hade älskat att ha en manskropp, kuken verkar ju så kul!! Men jag är fullt nöjd som kvinna. Jag funderar över dem som inte känner sig som det kön man fötts i, hur känns det att vara av ett speciellt kön? Känns det på ett speciellt sätt att vara man eller kvinna? Jag är född kvinna och tycker inte att det känns på något speciellt sätt så jag har lite svårt att förstå hur man så säkert kan känna att man "är i fel kropp". 

De kan omöjligen VARA en kvinna eftersom det är kroppen och inte känslor som avgör vilket kön man tillhör.... det är skillnad på att VARA något och att KÄNNA sig som något. Det ena är faktiskt det andra är subjektivt. Och när man klassar saker så gör man oftast det efter faktiska kriterier inte subjektiva kriterier. 

Jag kan tex KÄNNA mig som en grävling, men det betyder inte att jag ÄR en grävling eftersom jag de facto är en människa. Och jag kan då heller inte gnälla över att andra inte ser mig som en grävling trotts att jag de facto ÄR en människa.

Vad dessa själva TYCKER är ju även det subjektivt, dvs en åsikt inte fakta. Så mao, de får tycka vad de vill men de kan inte förvänta sig att resten av världen ska hålla med dem och göra som de vill.

Vad då hittar på? 
Om man har skägg och kuk, vad ÄR man då ur ett FAKTISK perspektiv?

Jag skrev inget om vad DU tycker, jag skrev om vad DE tycker och skillnaden mellan åsikter och fakta. Bra om du håller koll på vad som skrivs innan du drar fram offerkoftan.

Så du menar att alla människor ska fråga dig vad du vill bli kallad för? Varför skulle de göra det om de tycker du ser ut som en man och i 9 av 10 fall så vill en person som ser ut som en man oxå bli kallad för en man?

Och om du kräver att andra inte ska behandla dig som vilken annan person som helst (dvs där man inte frågar vad personen vill bli kallad för utan utgår efter vad personen ser ut som) utan annorlunda så är det ju inte att bli behandlad som vilken annan individ som hest du kräver utan snarare positiv särbehandling, dvs du vill att andra ska vara MER hänsynsfulla mot dig än vad de är mot andra.

Dessutom ska man inte sticka under stol med att det är ickebinärer som bryter av mot normen och inte tvärtom och vill man inte att andra ska kalla en för vad man brukar kalla någon som ser ut som en man/kvinna så är det upp till DIG att informera andra om att du vill bli kallad något annat, inte andra som ska springa runt och fråga dig. 

Jag tror att många ickebinärer lider av kronisk offerkomplex och ser kränkningar och fobier där inget sånt var menat. Folk i allmänhet utgår inte ifrån undantag, de utgår ifrån det som är vanligast och det gör förmodligen du med i andra sammanhang. Om du går på indisk restaurang så utgår du förmodligen från att de som är där gillar just indisk mat och inte falukorv och att nån då känner sig kränkt över att du tog för givet att personen gillade indiskt och borde ha frågat först är ju ärligt talat ganska löjligt.

Men hur kan jag vara transfobisk när jag bara konstaterar att det finns två biologiska kön?? Det ÄR så? Det är inget man kan tro på eller ifrågasätta utan det är ren vetenskap? Jag kunde lika gärna sagt att jorden är runt och snurrar runt solen - det är bara ett rent vetenskapligt faktum.

Jag säger gång på gång att jag inte tycker att biologiska kvinnor är bättre än transkvinnor - så HUR gör det mig transfobisk? Bara för att jag inte säger att någon som föddes med pung och snopp har precis samma biologiska uppbyggnad som en som föddes med en livmoder? Det blir lite "kejsarens nya kläder" över det hela - liksom alla VET men alla ska låtsas som att det är på något annat sätt i rädsla för att någon som du ska sucka och säga "ja, du är transfobisk!".

Kan vi inte bara komma överrens om att alla är bra som de är - man som transman, kvinna som transkvinna - och samtidigt hålla med om de vetenskapliga lagarna? Varför är det så fel?

Intersexuella och diskussionen kring det är inte relevant eftersom där är väl just "problemet" att de avviker från normen och att man inte kan avgöra deras kön.

Problemet med idrott är just det - att födda män anser sig kunna tävla mot damer för att de nu är "biologiska kvinnor" och de som inte håller med kränker någon eller har risk att kallas transfobisk. Det finns flera exempel på när män faktiskt snott förstaplatsen från kvinnor. Exempelvis en cykeltävling nyligen - prispengarna delades för första gången någonsin lika mellan dam och herrklassen. Vem vann damklassen? En transkvinna (Austin Killips)

www.cbc.ca/sports/olympics/summer/cycling/road/transgender-cyclist-austin-killips-1.6830956

Man kan till och med se hennes paket på bilden. Men ja, rättvist absolut.

Rent juridiskt finns det inget tredje kön än man och kvinna i Sverige för det finns inget tredje kön rent biologiskt. Jag bryr mig ärligt talat inte vad man kallar sig för rent personligen - men faktum är att du är född till antingen man eller kvinna. Det är löjligt att argumentera om att det inte skulle vara så.

Jag har aldrig pratat om de personerna om du läser TS och mina inlägg, utan jag pratar om de män/kvinnor som identifierar sig som det motsatta könet och menar att de faktiskt är biologiska kvinnor/män istället för vad de egentligen är - transkvinnor/transmän.

Tala ur skägget, vad är din poäng? Du vet min. Jag vet inget om de som vägrar identifiera sig som män eller kvinnor och idrott.

Jag förstår inte heller vad du är ute efter.

Det finns två kön. Att vara man och sen kalla sig kvinna för att få tävla mot riktiga kvinnor är såklart fusk, och är ett problem. Vad är det du inte förstår? :)

Du gör det krångligt för dig själv och blandar ihop. Jag skriver gång på gång att jag talar inte om de som inte identifierar sig som varken män eller kvinnor och idrott! Jag har ingen info om det. Vad man väljer privat bryr jag mig inte om, folk får väl kalla sig vad de vill. Men jag tycker det är fel när födda män tar sig in i kvinnlig sport och på kvinnliga områden. Jag tog inte upp diskussionen om att inte kalla sig man eller kvinna, det var det någon annan som gjorde! Om du läser trådstart är en gång så står det  i rubriken "ÄR JAG TRANSFOBISK" - alltså jag talar om de som är TRANS. Det finns bara två kön. Sen kan man leva som transkvinna och transman, men man är ingen biologisk kvinna eller man för det. Gör en egen tråd om ickebinära och sport om det intresserar dig så mycket, eller citera till rätt person.

När du ändå kopierar från ts, varför utelämnar du du resten av texten?
Du har ts svar där.

"Däremot är kön som social konstruktion något HELT annat, och det tycker jag att man kan hålla flytande och att alla ska få bära vilka kläder de vill exempelvis, ha peruk eller vad man nu känner för."

TS har vad jag vet inte tagit upp sport, det är andra inklusive jag.
Vad vill du veta eller vill du bara peta i getingboet?

Skummade genom och visst har han tagit upp problemet om transkvinnor i kvinnosport. My bad.
Men jag förstår inte vad du frågar efter?
Han säger ju att det bara finns två biologiska kön, vill inte beröra resten av bokstäverna i clownbilen som LBTQ%+?$ har blivit.

Nu är det ju så att man läser TS som man vill.

Jag tolkar frågeställningen som:

Varför man inte kan etablera en samsyn på att det bara finns två biologiska kön. Män (XY-kromosomer) eller kvinnor (XX).

Sedan finns det uppenbarligen de som inte känner sig hemma i sitt biologiska kön, han lägger ingen värdering i det. Men när det gäller det upplevda könet; hur kan det ses som transfobiskt att:
1. Ha denna syn att det bara finns två biologiska kön?
2. Förneka skillnaderna när det så tydligt manifesteras i bl.a. damidrotten då transkvinnor har en så stor fysisk fördel av att ha varit födda med XY-kromosomer.
Jag kan ha tolkat frågeställningen annorlunda än du.

När det gäller tredje könet, eller fjärde också för den delen så avses nog alla andra bokstäver i LBQ(etcetera etcetera).

min syn sammanfaller med denna video, TS syn... han tar inte upp.