Är jag transofobisk?
Så, sammanfattningsvis: okunnig och oförstående? Ja, det skulle jag nog vilja påstå. Men transfobisk? Nej.
Jag tycker att hela transfrågan är superintressant. Det var någon som sa att könet har gått från att vara en materiell till en idéfråga, och för mig blir det förskjutningen märklig. Jag har inga problem med att säga att jag ÄR kvinna (född flicka, lever i en biologiskt kvinnlig kropp), men däremot skulle jag aldrig säga att jag "identifierar mig" som kvinna, och jag känner mig inte heller hemma i begreppet cis. För mig är mitt kön som min hårfärg, där jag inte "identifierar mig" som brunhårig, och inte heller skulle genomgå någon kris om jag istället hade varit blond. För mig är könsidentiteten inte så viktig, och jag tror att det finns många som jag. Om man hade råkat vara född i en manlig kropp istället hade det kanske inte spelat så stor roll?
Sedan förstår jag att det är annorlunda för många andra och att transpersoner upplever sitt kön på ett annat sätt än jag gör, men jag tycker att glidningen mot att allt ska handla om hur man definierar sig själv är lite olycklig - ta inte för givet att alla går runt och känner sig som ett kön, liksom ...
Nu är det ju så att man läser TS som man vill.
Jag tolkar frågeställningen som:
Varför man inte kan etablera en samsyn på att det bara finns två biologiska kön. Män (XY-kromosomer) eller kvinnor (XX).
Sedan finns det uppenbarligen de som inte känner sig hemma i sitt biologiska kön, han lägger ingen värdering i det. Men när det gäller det upplevda könet; hur kan det ses som transfobiskt att:
1. Ha denna syn att det bara finns två biologiska kön?
2. Förneka skillnaderna när det så tydligt manifesteras i bl.a. damidrotten då transkvinnor har en så stor fysisk fördel av att ha varit födda med XY-kromosomer.
Jag kan ha tolkat frågeställningen annorlunda än du.
När det gäller tredje könet, eller fjärde också för den delen så avses nog alla andra bokstäver i LBQ(etcetera etcetera).
min syn sammanfaller med denna video, TS syn... han tar inte upp.