Tack för din förklaring TS, jag förstår lite mer hur du menar! Som jag skrev så lät det i din TS som att du egentligen inte hade mycket mera att klaga på än hur andra såg din situation! Och då blir det ju fel! Man lever ju inte för andra, blir lite "Solsidan" av det hela där alla mest försöker bräcka varandra så de glömmer bort vad de faktiskt har!
Jag vet inte om jag gjort en klassresa neråt direkt. Har haft otur i livet. Gjort fel val, haft svårt att få jobb, när jag väl fått jobb har företagen lagt ner, behövt säga upp folk, har en diagnos, mycket problematik med psyket. Så här sitter man idag ömsom arbetslös, ömsom sjukskriven, kortare anställningar, ständigt bråk med myndigheter. Och det var väl definitivt inte vad jag tänkt mig!
Jag umgås sällan med folk, dels för min diagnos och min ångest, men jag har svårt för det här småsnacket. Ser ingen anledning att skryta med att jag går på bidrag, även om jag inte heller skäms för det. Det angår helt enkelt inte folk. Samt att jag inte vill ha deras "goda råd". Jag har heller inga barn, jag har inget hus, så jag blir även utanför när sådant diskuteras. Och det är helt mina egna val, är inte intresserad av det livet helt enkelt!
Jag lever så att trots att jag inte har så stor inkomst så kan jag ändå resa en del och hitta på saker. Har svårt med mat så lever på typ nudlar, köper typ aldrig kläder. Utflykter, konserter, resor är vad jag lägger pengar på! Men även det är MITT val!
Som du, så känner jag mig inte hemma någonstans, jag passar inte in någonstans, men jag landar i att utifrån förutsättningarna jag har så lever jag ändå som JAG vill leva! Inte för att kunna visa upp något för någon annan! De jag umgås med får ta mig för vad jag är! Alltid har man ju något att prata om, även om det inte är dyra prylar och flotta resor! Berätta om en härlig picknick i solnedgången med hela familjen så väcker du garanterat en del avundsjuka!
Jag hoppas att du också ska kunna landa i någon slags trygghet att ni faktiskt ändå har det ganska bra, utifrån era förutsättningar! Som någon skrev så är det faktiskt svårt att komma någonstans inom kultursektorn, utan en förbaskad tur i livet! Njut av att du får jobba med något du är intresserad av? Inte bara ta nåt för att du måste ha ett jobb? Och dessutom som någon skrev så är det svårt att jämföra sig med andra familjer om ni bara har en inkomst! Men det är säkert en jättefin man som du älskar och trivs med, samt att han är mer närvarande för barnen än vad många andra är? Det må vara en klyscha men livet går ut på så mycket mer än att skryta om prylar och resor! 😊
