Min kompis lever Lyxfällan-liv

De borde med andra ord kunna ha en väldigt bra tillvaro, men nästan varje gång min kompis och jag har träffats under åtminstone de senaste fem åren har han alltid nämnt något om svag ekonomi. En gång berättade han att de råkat betala en räkning två gånger och att det verkade ha varit fullkomlig kris hemma innan pengarna återbetalades. En annan gång sa han att "några 4000 har vi aldrig kvar när allt är betalt" (jag minns inte vad vi pratade om). Självklart har vi alla olika förutsättningar men jag tycker ändå att ett hushåll som drar in uppskattningsvis 60 000 efter skatt + barnbidrag "borde" kunna spara 4000. Minns en gång när vi fikade hos mig och han tyckte det var så lyxigt att äta Häagen-Dazs för "det brukar jag aldrig ha råd med".

Min kompis verkar också ha väldigt svårt att begränsa sig när det är nåt han gillar, han ska liksom ha allt. När han fick för sig att han skulle lära sig spela bas, hade han snart köpt fem stycken av olika dyra modeller (proffsinstrument, "limited editions" av olika artisters design etc. Inget en nybörjare skulle klinka på för att lära sig). När SUP blev en trend för ett par år sedan köpte han två stycken med full utrustning + två kajaker - efter att ha provat EN gång. När det var dags att skaffa ny bil valde han den allra senaste modellen på avbetalning.

Överhuvudtaget verkar han handla massor av prylar, resor etc på avbetalning. Minns en gång när han pratade om att det var tufft ekonomiskt just nu och att de försökte spara pengar under sommaren - men när jag berättade att jag och min kille köpt en resa till en plats som han också tyckte verkade häftig, köpte han genast en resa dit han också - och såg till att resa före oss. Han kan liksom inte acceptera att inte få "allt".

Jag begriper inte hur de kan ha så väldigt ansträngd ekonomi som han får det att låta som när de tjänar så pass bra, men framför allt förstår jag inte hur han i så fall kan fortsätta överkonsumera och handla så mycket för pengar som inte finns. Jag är lite rädd att han fastnat i stora skulder, där gamla krediter etc äter upp stora delar av inkomsten. I så fall är det ju en sorts missbruk av pengar om han trots det fortsätter leva på samma sätt.

Själv kan jag bara drömma om att ha deras inkomster, men jag har aldrig köpt något på avbetalning i hela mitt liv och har inte en krona i lån/skulder förutom min bostad.

Nån som sett liknande saker hos vänner och vet hur jag kan ta upp detta på ett bra sätt? Han verkar mer och mer stressad för varje gång vi ses och jag misstänker att det är nåt som långsamt bryter ner honom, eller att han sätter familjen i en väldigt svår sits.