• Anonym (Camilla)

    Prosopagnosi/ansiktsblind, någon mer?

    Jag tycker att det är väldigt jobbigt, jag känner att det får mig att framstå som osocial, ointresserad etc.
    Finns det något som kan vara till hjälp? 
    Jag känner igen mina familjemedlemmar och vänner som jag känt sedan lång tid tillbaka.
    Men kollegor, mina barns pedagoger på förskolan, mina närmaste grannar, mina barns vänners föräldrar osv, som jag träffat många gånger i deras "rätta miljö",  kan jag inte känna igen om jag möter dom på någon annan plats.
    Det har varit så många gånger som personer har hälsat och jag inte vet vem personen var? 
    Grannar, som jag möter på parkeringen och pratar med flera gånger i veckan,  möter jag dom på en annan plats känner jag inte igen dom.
    Ofta har jag mött personer i affären som jag uppenbarligen är bekant med, som pratar på, men jag vet inte vem det är...


  • Svar på tråden Prosopagnosi/ansiktsblind, någon mer?
  • MallaL

    Låter väldigt jobbigt!
    Är det alltså bara ansikten du inte känner igen? Inga svårigheter att komma ihåg hur saker eller hus t ex ser ut? Kommer du ihåg vad folk haft för kläder på sig?
    Bara nyfiken på hur hjärnan fungerar, om det är bara just ansikten som är svårt undrar man ju om de känns igen på en specifik plats i hjärnan.

  • Anonym (”Jag med”)

    Hej! Jag har detta, ärvt det efter min mamma. Vi får oftast låtsas när vi träffar människor, både hon och jag.
    Vid vissa tillfällen när det blir för uppenbart att jag inte vet vem personen är så brukar jag be om ursäkt, förklara vad jag lider av och sen be personen berätta vem den är. Upplever att det blir värre ju mer stressad jag är.  Bland det mest extrema jag varit med om är när jag umgicks med en nyfunnen kollega en hel helg i ett jobbsammanhang och hade jättetrevligt. Sen träffades vi inte på ett tag.När vi väl sågs igen hade jag ingen aning om vem han var, men försökte låtsas. Efter ett tag sa han: Du minns inte mig va? Han tog nog rätt illa upp kändes det som. 

  • Anonym (Likadan)

    Kunde varit jag som skrev det där. Om folk inte har nåt väldigt speciellt i sitt utseende kan det ta åratal att känna igen dom. Är de på "fel" plats är det nästan omöjligt. Jag hejar och pratar förstås ändå med de som hejar på mig. Ibland kan jag genom uteslutningsmetoden komma på vem de är. Som kvinnan som pratade så glatt med mig utanför en affär för ett tag sen. Hon hade en hund med sig och jag känner så få med hund att det bara måste ha varit hon jag tror det var.
    Fenomenet är svårt förklara för dem som inte upplevt det. Man tycker ju att man borde känna igen folk! Men såna som vi gör ju inte det.

  • Anonym (Vet ej)

    Jag vet inte om det är samma sak men jag har väldigt svårt att känna igen folk in jag träffar dem i "fel" sammanhang. Jag känner igen mina närmaste kollegor när vi är på jobbet men inte om jag skulle springa på dem på ICA, osv. Gäller även vänner och familj. Fel plats, min hjärna kopplar inte. 

  • Anonym (Camilla)
    Anonym (Vet ej) skrev 2023-07-02 20:11:04 följande:

    Jag vet inte om det är samma sak men jag har väldigt svårt att känna igen folk in jag träffar dem i "fel" sammanhang. Jag känner igen mina närmaste kollegor när vi är på jobbet men inte om jag skulle springa på dem på ICA, osv. Gäller även vänner och familj. Fel plats, min hjärna kopplar inte. 


    Ja det är typ så det är!
    Vet jag tex att en bekant ska komma på en fest, då känner jag igen henne/honom på festen.
    Men hade jag plötsligt oväntat träffat på samma bekant dagen innan på Systembolaget, då hade jag troligtvis inte kopplat vem som hälsat och börjat prata med mig.
    En granne som jag haft i över 13 år, henne känner jag bara igen om hon har sin hund med sig 
    Inte en chans att jag skulle känna igen henne på busshållplatsen tex. 
  • Anonym (Camilla)
    Anonym (Likadan) skrev 2023-07-02 18:31:29 följande:

    Kunde varit jag som skrev det där. Om folk inte har nåt väldigt speciellt i sitt utseende kan det ta åratal att känna igen dom. Är de på "fel" plats är det nästan omöjligt. Jag hejar och pratar förstås ändå med de som hejar på mig. Ibland kan jag genom uteslutningsmetoden komma på vem de är. Som kvinnan som pratade så glatt med mig utanför en affär för ett tag sen. Hon hade en hund med sig och jag känner så få med hund att det bara måste ha varit hon jag tror det var.
    Fenomenet är svårt förklara för dem som inte upplevt det. Man tycker ju att man borde känna igen folk! Men såna som vi gör ju inte det.


    Ja precis så är det ju.
    Har ofta varit helt oförstående när folk hälsat och börjat prata, och försöker sen  ursäkta mig med att det är "fel plats",  haha! 
    Så pinsamt. 
Svar på tråden Prosopagnosi/ansiktsblind, någon mer?