Dumpad utan vänner

Det finns andra sätt att hitta vänner än genom studierna. Du kan gå med i en förening, börja med gruppsporter och liknande. Jag tror ändå du mår bäst av att vara någonstans där du har någon du känner, om det är i mammas stad eller någon annanstans.

Låter som en hemskt jobbig situation. Jag tror det är viktigt att du tar 1 sak i taget och inte tänker på allt då kommer det bli mer kaos i ditt huvud. Ska du bo hos din mamma tills du kommit på fötter igen? Isf tycker jag du ska börja med att flytta dina saker och hund. Börja där. Lista dig sedan på vårdcentralen i dim hemstad går enkelt att göra på 1177 e tjänster. Gå på dropin prata med läkare. Du kanske kan få medicin och remiss till psykiatrin eller remiss till deras psykologer till att börja med. Du har kanske en del i bagaget som behöver redas ut, medicin+psykolog. Hjälp i ditt akuta skede. Andas och ta det lugnt. Allt kommer att ordna sig. Nej du kommer bli en fungerande anställd i framtiden. Du är ung. Ta det bara lugnt.

Jag tycker du kan gå till psyk akut i första hand, bara någon tar hand om hunden.

Jag förstår det känns tufft och tungt och livet suger rejält just nu och att huvudet snurrar. Situationen du är i just nu skulle vara förvirrande och kaotisk även för dom som är "friska" och ska orka. 

Börja med att skriva upp lista med vad som behöver göras och samtal som behöver ringas. Bli inte rädd för att listan kan komma att bli lång, du skriver den för att rensa och sortera i huvudet. Var inte rädd för att säga till någon i familjen att du behöver hjälp. 

Beroende på vilken stad du bor i just nu så får du kolla alternativen, är det andrahands boende du kanske får söka dig till? Eller inneboende tex? grupper på fb är ett bra sätt att söka på. 

Gällande vänner, var inte heller rädd att sträcka ut en hand till dom vänner du hade om du orkar det. Kanske tänker dom fortfarande på dig.  

Som ovan skriver så behöver relationer vårdas för att behålla vänskap, men du kanske inte behöver djupare vänskap just nu om orken inte finns. Då är kommentaren ovans tips faktiskt jätte bra, gå med i någon aktivitet och få ditt sociala där igenom, du kommer må mycket mycket bättre. SEN kommer du orka bygga på att fördjupa vänskaper och band du får

Hej!
Jag känner verkligen med dig. Det låter som om du har det väldigt jobbigt. Till att börja med tror jag att det är viktigt att fokusera på att du är ung och att det inte är någon stress med någonting. Du har all tid i världen att skaffa dig utbildning, lägenhet osv. Du skriver själv att du är utbränd och att du känner dig ensam. Jag tror att det är tillstånd som ofta går hand i hand. När man inte har någon energi och känner sig nedstämd är det svårt att bygga nya relationer och upprätthålla gamla. Det är inte konstigt och många har gått igenom det du går igenom nu! Du är absolut inte ensam om att känna som du gör! Det viktiga nu tror jag är att du försöker fokusera på att vila och att göra sådant som kan få dig att må bättre. Men ställ inte för höga krav på dig själv! Ta hand om dig själv och din hund, boka tid på vårdcentralen. Kanske prata med en nätpsykolog? Kostar inte mycket. Man kan också kontakta Svenska kyrkan och får gratis samtalshjälp via dem, brukar vara riktigt bra och man behöver inte vara djupt troende. Jag tror att det kommer lösa sig för dig, du verkar vara medveten om din situation och ha huvudet på skaft! En sak i taget bara, stressa inte! Stor kram.

P.s. Jag är betydligt äldre än vad du är (femtio), men jag har gått igenom flera perioder i livet som den du beskriver. Men det har också varit många och långa perioder som varit bra! Så kanske är det så livet är för de flesta? Ingen Hollywoodfilm alltså, utan en blandning av glädje, svårigheter och vardagslunk. Kram igen.