Dumpad utan vänner

Hej!
Jag känner verkligen med dig. Det låter som om du har det väldigt jobbigt. Till att börja med tror jag att det är viktigt att fokusera på att du är ung och att det inte är någon stress med någonting. Du har all tid i världen att skaffa dig utbildning, lägenhet osv. Du skriver själv att du är utbränd och att du känner dig ensam. Jag tror att det är tillstånd som ofta går hand i hand. När man inte har någon energi och känner sig nedstämd är det svårt att bygga nya relationer och upprätthålla gamla. Det är inte konstigt och många har gått igenom det du går igenom nu! Du är absolut inte ensam om att känna som du gör! Det viktiga nu tror jag är att du försöker fokusera på att vila och att göra sådant som kan få dig att må bättre. Men ställ inte för höga krav på dig själv! Ta hand om dig själv och din hund, boka tid på vårdcentralen. Kanske prata med en nätpsykolog? Kostar inte mycket. Man kan också kontakta Svenska kyrkan och får gratis samtalshjälp via dem, brukar vara riktigt bra och man behöver inte vara djupt troende. Jag tror att det kommer lösa sig för dig, du verkar vara medveten om din situation och ha huvudet på skaft! En sak i taget bara, stressa inte! Stor kram.

P.s. Jag är betydligt äldre än vad du är (femtio), men jag har gått igenom flera perioder i livet som den du beskriver. Men det har också varit många och långa perioder som varit bra! Så kanske är det så livet är för de flesta? Ingen Hollywoodfilm alltså, utan en blandning av glädje, svårigheter och vardagslunk. Kram igen.