Hjälp! Jag tänker för mycket och är rädd för beslut.

Varför är du rädd för att misslyckas? Vad kommer att hända då?

Det har jag aldrig provat, så det klarar jag helt säkert.

- Pippi Långstrump

Vet inte varför jag är rädd... Mycket kritik som barn kanske? Dålig självkänsla.

Bra citat från Pippi :) Jag ska påminna mig själv om det!

Barndomen präglar oss hårt, på gott och ont. Har du provat på samtalsterapi? Ibland kan samtal med någon neutral utomstående hjälpa till med att se saker i ett annat ljus.

Jag har provat.
Men det har inte hjälpt så mycket. Det är skönt att tala ut och få tips, men sedan när det väl kommer till kritan är jag rädd och ångestfylld när det väl gäller.

Jag tror det krävs en mer positiv miljö runt mig för att orka hålla ut i motgångar.
Jag faller så lätt tillbaka i ångest och depression vid motgångar av olika slag. :/

Du vill följa hjärtat samtidigt som du tror att du kommer misslyckas med allt. Det en realistisk insikt med de intressen du nämner. Inte ens väletablerade musiker tycker sig kunna leva de liv de vill ha genom att ha musik som inkomstkälla.

Inredare och florist tror jag också är rätt vanliga drömmar för kvinnor att ha. På något sätt får jag för mig att du är kvinna. Jag känner till några kvinnor som gjort verklighet av den drömmen på deltid och jobbar på ett annat jobb på deltid. Men eftersom du lider av återkommande ångest och depressioner så kan det vara lite för mycket bollar att hålla i luften just nu.

Du går redan en utbildning och säger att du vill välja något du tror på och jobba mot ett mål. Är det helt omöjligt för dig att så att säga välja den utbildning du redan går, att bli klar med den och arbeta inom den, som ditt mål?

Det finns ju många program idag som inte leder till jobb. De som gått dem arbetar ofta inom vård eller skola efteråt, där det är brist. Men något säger mig att om det hade varit det du hade velat göra så hade du redan gjort det, eftersom dina tankar kretsar kring framtiden och vad andra har gjort.

Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att föreslå terapi till människor som säger sig lida av återkommande ångest och depressioner, då de antagligen redan har haft kontakt med vården för sina symptom. Men i ditt fall känns det som om du inte hittar ut ur tanken om att ifall du bara blev musiker, florist eller inredare och hade gjort spännande saker utomlands så skulle allt vara bra. Men eftersom du inte kunnat bestämma dig och inte vet vad du vill så tror jag egentligen inte att det är det som är lösningen. Åtminstone inte hela lösningen.

Så, sammanfattningsvis, trots att jag inte tror på terapi som universallösning så känns det som om du skulle behöva lite hjälp med att reda ut vad som är vad här. Något som verkligen hjälpt mig är att ta reda på så mycket som möjligt om hur jag fungerar - eftersom jag inte fungerar som de flesta har det tagit tid - och sedan försöker jag inrätta mitt liv utifrån hur jag fungerar och inte utifrån hur andra tycker att jag borde fungera. 

Stort lycka till med att hitta ditt bästa liv för dig. Och akta dig för de som inte vill dig väl på vägen så kommer allt att gå bättre och bättre. 

Jag håller med, det är ju lite orealistiska drömmar jag har.
Jag kanske borde försöka satsa på en utbildning som är relativt enkel och som leder till ett yrke som är eftertraktat på arbetsmarknaden.

Jag har funderat på till exempel medicinsk sekreterare....
Den utbildningen jag går nu känns lite för flummig tycker jag. Jag tror den leder till en osäker framtid.

Det där med att akta sig för de som inte vill en väl... det har jag lärt mig för sent.
Jag har mycket trauman.

Jag har flera utbildningar som är mycket attraktiva på arbetsmarknaden. Det råder alltså  extrem brist för överskådlig tid. Tyvärr kan jag inte inom överskådlig tid arbeta i dessa yrken igen på grund av arbetsplatsmobbning. Så var inte alltför inriktad på nytta heller. En positiv miljö är som du är inne på, viktig. Lycka till igen. 

Jag tycker att det låter smart att utbilda sig till något med god chans att få jobb och med en arbetsmiljö som du känner att du skulle trivas i. Man måste inte jobba med sin passion. 

De estetiska talangerna du har kan du fortsätta att odla på din fritid. Har du provat att gå en kurs i något kul på ett studieförbund (abf, Vuxenskolan, Studiefrämjandet etc)? Då finns inga krav på prestation och man får handledning i det man tycker är intressant. Ofta kan man genom kurserna få tillgång till utrustning man kanske inte kan köpa hem pga ekonomi eller utrymmesbrist. Och det kan vara lättare att prata med andra när det finns ett självklart samtalsämne, tycker iaf jag. 

Något som kan vara värt för dig att kolla upp inför nästa sommar är folkhögskolornas sommarkurser. Om du letar efter en positiv miljö är folkhögskola ofta ett bra ställe att leta. :) 

Såg nu att det kan finnas lediga platser på årets kurser! Tex den här: 

https://www.folkhogskola.nu/sok-skolor/Skane-lan/Skurups-folkhogskola/Kurser/2023ht/ikebana---det-japanska-sattet-att-arrangera-blommor/

Tack. Jag ska kolla!
Jag har kollat upp lite folkhögskolekurser, men inte läst om alla än. :)

Den där kursen är lite för nära i tid och så är det långt ifrån där jag bor. Har tyvärr inget körkort och inte råd med kursen heller.

Men hade jag haft körkort och bättre ekonomi, så kanske. :) haha! Tack för tipset.

Någonting som kan vara bra att känna till (om du inte visste det innan) är att vi är programmerade att köra i de spår vi är vana med. Att ge sig ut på okänd mark kommer att ge obehag till en början. Hjärnan vill få oss att återvända till det vi känner igen, och har man lätt att få ångest/depression så reagerar man oftast starkare vid förändring. Velande är symtom på stress (frys-reaktion).

Om man vet om detta kan det kanske vara lättare att stå ut med obehagskänslorna det ger. 

Ett annat ordspråk som jag tycker är bra är - If you don?t know which way to go, any road will take you there.

Well, ungefär så. Ibland kanske det är viktigare att bara komma igång snarare än att välja rätt. 

Ja, det är ju lite väl kort inpå. Kolla folkhögskolorna i närheten, då kan du bo hemma och slipper internatavgiften. Kanske nästa sommar! :) 

Men tänk om du faktiskt skulle lyckas då, då är det ju ett misslyckande att inte ha testat. 

Jag håller med här. Även om jag hellre hade lyckats hade det varit tråkigt att undra hur det hade gått, och ändå inte försökt. Men det är bra att vara realistisk. Dont quit your dayjob om du har ett och avsluta utbildningen om du inte vet vad du ska göra istället, tills du vet vad du vill göra istället. Och ändra inte mål hela tiden om du inte verkligen vill nå målet du satt upp.