En förändrad sambo - Jag vill boka en tid till psykiatrin med honom

Det skulle min kille aldrig göra. Jag förstår tanken och det var därför jag tydlig skrev om att han dricker inte alkohol och röker inte ens tobak. Så han skulle nog inte ta något olagligt eller något som skulle skada kroppen.

Dessutom så tränar han och utöver sporter, för att han tycker det är kul och inte för att bygga muskler.

Det där med ''dansa'' och göra armhävningar för att sedan säga saker så som: ''Nu bränner jag kalorier''. Kommer ifrån när han har fått sin personlighetsförändring.

Som sagt, jag förstår din tanke och det är nog lätt att tänka så som utomstående. Men jag och vi andra som står honom närmast, vet att han inte skulle ta något sådant.

Missförstå mig inte, det är snällt av dig att skriva teorier. Jag vill bara understryka om att han inte tar något och det vet jag. Jag har känt honom bra många år, vi blev tillsammans för fem år sedan, men känt varandra många fler år.

1) Angående om glaset var inget nytt för mig egentligen. Men när det hände, tog jag det ändå som ett skämt. Men det har egentligen skett förut. Något liknade. T.ex om någon hjälper med dukningen och lägga maten, så har han bytt ut bestick, talrik och glaset. Men inte slängt dem.

Jag blev ställd. Och kände mig ledsen när han gjorde så med glaset, för det är en så annorlunda man. De andra sa ingenting.

Jag tog upp det vid senare tillfälle, när vi blev ensamma. Men han mumlar mest. Säger något, som jag inte förstår och när jag säger ''Va?'' eller något, så har han plötsligt bytt ämne och frågat mig någonting eller kommenterat något om mig. Aldrig något negativt. Men det är alltid en allmän fråga eller en kommentar om mig. Det har blivit så totalt fyra gånger, som han har bytt ut tallrikar och så, men aldrig slängt. Och alla fyra gånger har jag försökt förstå honom, men får inget svar.

2) Angående om utbrottet, det du säger har sina naturliga orsaker för andra människor. Men inte min sambo! Jag märker ju att han inte är sig själv. Han skulle annars aldrig reagerat så. Han är ingen sådan, men visst, det är logiskt att tänka så som du säger. Men jag vill bara klargöra att jag känner min sambo. Han skulle aldrig få ett sådant utbrott egentligen.

3) Han sover okej och äter okej. Inget har hänt med jobbet eller föräldrar, vad jag vet. Minnet är väl som vanligt, tror jag. Jag har inte märkt något annat i alla fall.

Om han varken röker eller dricker alkohol och inte ens knark, då förstår jag

Glaset och tallrikarna är ju udda och det hade jag funderat på. 

Men det övriga.. 

Även om det är olikt din sambo så vet jag inte om jag skulle funderat på det så mycket.

Att mest vara intresserad av maten kan ha att göra med att tidigare följde han med och var artig. Han kanske inte eg får ut så mycket av att umgås med dina vänner.
Jag hängde med min man oftare i början, men det trappades ner vartefter. De flesta av min mans vänner är ok, men deras sambos/flickvänner är ofta ganska... Hmm, vill inte nervärdera dem, men låt oss säga att de inte direkt har några ambitioner i livet utan är nöjda med att leva på en man eller på soc. Eller  så har intressen som för mig är in till döden trista att prata om och de pratar bara om det. 

Nu följer jag bara med om det är något speciellt. 

Att det har blivit så är dels för att jag fort blir hjärntrött efter en utbrändhet och den lilla energin jag har till att träffa folk viks till att träffa såna jag gläds åt att träffa, men också lite grann för att jag mest blir irriterad på kvinnor som fnissar och flamsar (jag är 50, de är i ungefär samma ålder) och ber om hjälp att skruva i en glödlampa medan de beundrande tittar på med tindrande ögon. 

Att han pratar om kalorier kan vara nån som sagt nåt och triggat igång åldersnoja eller så. 

Samtidigt, du känner honom och är du orolig så kontakta vården och be om råd. Kanske kan ni gå på parsamtal eller något, han lär ju inte boka och gå själv om han inte tycker att det är nåt. 

 

Hej igen!

Jag vet att det kan låta ''okej'', angående om armhävningar och vara för sig själv. Men det är så oerhört olik min sambo. Det är därför jag tog upp den detaljen. Det är inte alls lik honom och det blir bara värre!

Angående om dansen och armhävningarna. Han dansar genom att vifta med armarna, rör på överkroppen och ibland springer fram och tillbaka. Han ''pratar inte om att bränna kalorier''. Han kommenterar bara, genom att titta på mig och säger: ''Jag bränner kalorier!''.

Han har alltid vaknat tidigt.

Men igår har han sovit i flera timmar. Gick upp och sedan gick och la sig. ''Tog flera tupplurar'', sa han.

Jag har pratat med hans föräldrar. De har märkt udda beteende. Så som att han ringt en vid en sen kväll, klockan 23:00. Och pratade osammanhängande. Började samtalet med att säga: ''Ja, hej, hur är det? Jo, tack det är bra, hur är det själv? Vi höras? Höras, idag, höras just nu? Ses snarast? Snart, vi kan lira TV-Spel, bilda familj, samla familjen, spela spel''. - Något i den stilen sa han. Jag var inte på plats. Han pratade med sin pappa. Och han sa att han sa så.Osammanhängande pratet har jag aldrig varit med om. Pappan hann inte säga någonting, utan mest blev ställd. Sedan la sambon på luren. Han frågade frågor och svarade själv frågorna.

Jag lever i en förnekelse och tycker det är jobbigt med att kontakta psykiatrin. Jag vill bara att han skall bli sig själv. :(

Hur skall jag göra en orosanmälan. Jag blir så ledsen. Jag skall ta kontakt med alla som har märkt det udda beteendet, vilket är hans föräldrar och sedan skall vi fundera på vad vi skall göra. Jag skall rekommendera om att kontakta vården och jag är beredd på att föräldrarna kommer hålla med.

Det där osammanhängande pratet gjorde mig så oerhört ledsen. Att det inte är bara jag som märkt ett udda beteende.

Du hjälper honom, och dig, genom att prata med andra. Bra att du gjort det. 

Tack och jag känner att det känns skönt att skriva av sig här också.

Att prata ihop sig med hans föräldrar låter bra. De har ju känt honom hela livet och möjligheten att nå fram till honom blir kanske lite större.

Hej

Jag förstår verkligen att det känns oroande att han är så annorlunda men så länge det är på den här nivån så kommer psykiatrin/vanliga vården mest troligt inte kunna göra något utan hans samtycke. Han måste alltså känna själv att han vill ha hjälp och boka tid. Vissa regioner har ambulerande team som kan komma ut eller ringa till personer  vid oro från anhöriga men det ser jätteannorlunda ut. 
Tvångsåtgärder är bara när det har gått så långt att han är en fara för sig själv och andra. 

Samtalet med föräldrarna låter oroväckande. Det osammanhängande talet och svaret på egna frågor.
Så kan det bli med psykos men även med exempelvis sömnmedicin, att man går i sömnen (jag har exempelvis ringt samtal i sömnen flera gånger), hjärntumör eller tidig demens.

Ta absolut stöd av föräldrarna i samtal med sambon och ring och rådgör med vården. 

Tråkig situation TS. Paranoian, mentalt frånvarande och det konstiga samtalet till föräldrarna skulle väl möjligen kunna vara tidiga tecken på psykos.  Men psykossjukdom bryter ofta ut tidigare, mer i tonåren/ung  vuxen. Men det kan såklart vara olika. Han har som jag förstått det ingen historik med psykisk ohälsa?

Bra att du har kontakt med hans föräldrar. Om han inte har mer problem än det du beskriver här så är det svårt att få hjälp. Du kan ju försöka prata med honom, men troligen uppfattar han inte själv att han har några problem. Kanske kan du tillsammans med hans föräldrar få honom till en vårdkontakt. 

Om hans problem eskalerar och han glider mer ifrån verkligheten och gör konstiga saker så kolla om dom har ambulerande akutpsykiatriska team där du bor. Då kan du ringa så kommer dom hem till er. Men det krävs alltså mycket mer problem än det du beskriver.