Anonym (Sanna) skrev 2023-08-09 20:30:01 följande:
Jag håller med Elin P om att rutiner och ett tydligt schema är bra.
Att jobba in rutiner och regler som man inte ruckar på samt att anpassa kraven och förväntningarna man har både på barnet och sig själv. Att tänka igenom vad som är viktigt och vad som funkar i livet som det nu har blivit.
Jag ser ingen motsättning i tydlighet och lågaffektivt bemötande. Att vara lågaffektiv handlar ju om att inte dras med i barnets känslostormar utan behålla sitt lugn. Det är viktigt att man ändå är tydlig och trygg. För att citera Bo Hejlskov, man ska undvika att tassa för det blir inge bra.
Kan man ligga steget före så är det toppen men det kräver ju att man är aktiv hela tiden. Att vara där och guida barnet att göra rätt istället för att straffa och skälla när det blivit fel är idealet men inte alltid lätt att få till.
När man har fasta rutiner så blir det också lättare att se vad som funkar och när det blir kaos. Då blir det lättare som förälder att anpassa och sålla bort det som inte är nödvändig.
Bara att titta med nya ögon och analysera när det strular. Jag insåg tex att vi alltid hamnade i bråk över strumporna på morgonen. Jag förstod tillslut att det helt enkelt var för svårt för min kille att få till det. Jag var tvungen att vara med och hämta stumporna och instruera, ta ena strumpan, hälen ska vara nedåt, dra på strumpan. Jag hade inte fattat att det var klurigt för honom att få till utan blev arg för att han inte gjorde som jag sa när jag bara sa, ta på dig strumpor.
När han blir distraherad av tusen saker gör han ju inte det för att vara busig, han tappar tråden och behöver hjälp att hitta tillbaks.
Precis så, justera och anpassa det som brukar bli svårt. Min son sitter tex inte själv med sin storebror vid tv:n eller att de sitter bredvid varandra i bilen för det blir till 100% bråk och oftast slagsmål. Så sätt dig ner och fundera igenom, kanske skriv ner i vilka situationer ni brukar bråka. Och gör en plan för hur du kan göra istället nästa gång. Det kan vara sånt som Sanna beskriver att man hjälper barnet med moment som de egentligen "borde" klara utifrån åldern. Men att det tar så mycket energi att det skapar frustration och bråk.
Om barnet "stökar runt" tex är högljudd och inte kan sitta still så tycker jag det funkar bäst att försöka sysselsätta barnet antingen med att hjälpa till med något. Eller kanske ta till skärm i det läget för att hindra en konflikt.
