Hur mycket hjälper ni varandra?

Jag betalar noll för min särbo eller sambo eller man.

Vi är särbo och vi betalar för vårt egna, eller varannan gång om vi äter ute. Jag har ibland bjudit på konsertbiljetter och liknande när det har varit artister som jag velat gå på som han kanske inte skulle lagt pengar på frivilligt, men det är ju för att jag hellre vill gå med honom än själv. 

Antagligen finns det ingen kollektivtrafik och affären är flera kilometer bort. Annars är bilen det första man drar ner på för att spara pengar. 

Inte alls. Vi har båda bra löner/pensioner och ingen försörjningsplikt. Umgås under helger och semestrar, varvar hem, den tillresande är bjuden. Lunch ute, eller middag, eller vinbar bjuder den tillresande på. Parmiddagar delar vi kostnaden för.  Bensin delas för längre färder men inga andra bilkostnader. Resor, en stor utgift för oss, var och en betalar sina resor. Allt hemarbete delas.

Jag skulle dela när ni faktiskt gör saker tillsammans, t.ex. om ni lagar mat ihop eller om han skjutsar dig till affären eller vad som. Då är det ju en sak. Men jag skulle inte bjuda på en massa annat, som hans egen mat eller egna utgifter. Det får han sköta själv, på samma sätt som du sköter dina. 

Hur skulle han klara sista tiden innan lön om han vore singel? Hur skulle han ha råd med snus? 

Sluta använd dig utav hans bil. Åk inte i den. 
Åk till varandra varannan gång.
Problemet löst. 

Vi har två olika hushåll.
Här fixar jag det som ska fixas och handlar det som behövs till mitt hem.
Han betalar allt som rör hans hem.
Så vi "hjälper" inte varandra ekonomiskt inte direkt praktiskt heller.
Vi kan väl hjälpa till med att måla garage, diska efter middagen.
Vi har 45 minuter emellan och lever olika liv.
Vi ses nät båda har tid att umgås en helg.
Den ena kör till den andre och då står den Vi är hos för maten.  Vill vi göra något utöver betalar vi hälften/varannan gång.

Det är det som är bra med just särbo, man har sitt egna liv och fixar sin egen standard

Vi har separat ekonomi eftersom vi inte bor ihop. Tankar inte hans bil förutom om vi åker väldigt långt, men jag har egen bil så han behöver inte skjutsa på mig. Dejter betalar vi kanske varannan gång, har inte så stor koll. Kronor och ören...

Drabbas inte barnen av detta? Räcker pengarna? 
Handlar du bara för er när han hjälper dig handla? 
Äter han ingenting och använder han ingenting av det du handlar?

När TS och pojkvännen blir av med skulderna kommer det att se annorlunda ut. Då behöver de inte dribbla småpengar fram och tillbaka, då behövs inte dessa tärande diskussioner om pengar. Man ska inte behöva diskutera  pengar, eller ens fundera på ekonomin; i normalfallet jämnar det ut sig om man är ekonomiskt jämställda- och inte snål förstås.                                 När vi reser, vilket vi ofta gör, delar vi rätt av. En fördel, åtminstone inom EU, är att man kan betala med kreditkort överallt. Då är det lätt att hålla reda på utläggen och säkrare än att bära runt buntar med kontanter.
                                         

Självklar gör man rätt för sig dvs bjuder igen om man blivit bjuden på mat och tankar bilen om den används endast för dina ärenden men han får ju sköta sin ekonomi själv. Har han råd att snusa så lider han ju ingen brist på pengar utan prioriterar fel.

Hade ärligt talat har lite svårt att vara tillsammans med någon med dom förutsättningarna ekonomiskt. 
Att bidra till bränsle är väl en sak, men du har ju dina barn att tänka på i första hand. 

Ja, jag håller med. Här verkar det ju som att TS lägger så mycket pengar på den här karl'n, att det går ut över barnen. Man skulle vilja veta till vilken grad... Har man barn så kan man helt enkelt inte slösa pengar på en karl'l - om man inte är mångmiljonär förstås, så att det blir en piss i Nilen, men det är ju inte TS. Hon lever på existensminimum, det är illa nog som det är...