Är nyfiken på vad du tycker är viktigt att lära ditt barn i uppfostran som kanske inte är en självklarhet för andra. Ja tycker ju vissa barn är så sjukt ouppfostrade
Det beror ju lite på vilken ålder vi pratar om. Att inte skrika är viktigt, men nästan omöjligt att lära ett litet barn. Det kommer med tiden. Att säga förlåt var stora grejen i förskoleåldern, liksom att säga tack, vänta på sin tur, inte knuffas, dela med sig, kunna själv och hjälpa varandra. Jag tänker att det inte bara är att de skulle kunna det där och då, utan i synnerhet att det lägger grunden för fortsatta livet. Lite senare blev fokus mer att lära sig förstå och sätta ord på sina känslor, respektera sig själv och andra, ta ansvar för sina handlingar, lära sig tålamod och uthållighet i arbetet för att nå sina mål och att ta hand om vårt samhälle och vår planet.
Det finns ju allmän hyfs och sen finns det lärdomar som kommer med mognad och ålder.
Från tidigt ålder tycker jag att man lär barn att säga tack, hjälpa till att duka av, lägga tillbaka saker på sin plats, inte trängas såna saker.
Senare lär man sig att inte bara utgå från sig själv (från 4,5-5 år ungefär, innan dess är barn väldigt centrerade kring sig själva och sina behov), dela med sig, tänka att andra kan se saker på andra sätt, inte dra förhastade slutsatser, vara ödmjuka, snälltolka osv.
Som förälder har det varit viktigt att man är konsekvent och trygg. Inte skapa osäkerhet genom att ge olika besked. Ju äldre barnen blivit kan man förstås diskutera saker, där behöver ju även JAG vara openminded och ödmjuk och lyssna på barnet och dess argument. Även jag kan ha fel.
Nummer 1 skulle jag vilja säga är att man är en god förebild för sitt- sina barn och föregår med ett gott exempel.
Sedan tycker jag att tillit är viktigt,åt båda håll.
Bygga upp ett barn med god självkänsla,att tro på sin egen förmåga och att hon-han duger som den är.
Inte vara för snabb på att döma barnet utan andas och lyssna på barnet vad barnet har att säga om saken.
Lära barnet att ta ansvar över sina handlingar och att det är ok att göra misstag och att inte veta-kunna allt men att lära sig av dem samt visa att vi vuxna också fortfarande gör misstag, ingen är felfri.
Var inte ute efter att ? vinna? en strid utan träna på ditt tålamod och att resonera med ditt barn så kommer barnet att göra detsamma och känna sig trygg.
Att säga förlåt åt båda håll och vilja att rätta till det som sårat,kränkt.
Sedan visa massor massor av KÄRLEK,
Min numera 15 åring säger ofta hur hon uppskattar att vi kan prata om allt. Att det kan inte många av hennes kompisar.
Jag tycker också att man ska visa sitt barn att man är en medmänniska på lika villkor, har rättigheter och skyldigheter är extremt viktig- åt båda hållen- oavsett ålder.
Att alla är och fungerar olika.
Men lika viktiga och lika mycket värda
Förtydligande tillägg:
Att inte döma någon utifrån hur man själv fungerar/gör...
Självständighet och respekt är viktigt. Samt förtroende och integritet. 16-åringen kan berätta vad som helst och vet om att det är OK, och hon vet att hon alltid kan ringa utan att jag skulle bli arg eller berätta för någon annan om något/någon spårar ur.
Det du beskriver i trådstarten är ju mer för riktigt små barn, där får man passa barnen och traggla på och välja sina strider.
Empati är det absolut viktigaste som man måste lära sina barn, främst pojkar.
Jag stämmer verkligen in i att lära sina barn att vara empatiska och att faktiskt bidra till att världen blir en bättre, eller okej plats.
Saker som att tacka, inte hoppa på bord och hjälpa till är väldigt kopplat till VARFÖR. Och tämligen ytliga symptom på vad som förmedlas.
Som förälder är det helt enkelt viktigt att man ständigt tänker och faktiskt jobbar med det som behövs och just hjälper barnet att bli en bra version av sig själv.
Empati och att vara snäll mot andra. Man kan ju tycka att det är en självklarhet men tydligen inte. Jag vet en mamma som visat sig vara lite av en mobbare och nu ser jag samma beteende hos hennes dotter. Så det är viktigt att ha i åtanke att barn inte gör som vi säger utan som vi gör, så vill man uppfostra sina barn till vettiga personer så bör man nog se till hur man själv bemöter och beter sig mot andra människor.