Lever med sambo med asperger
Har varit tillsammans med min sambo i 8 år. För ett par månader sedan fick han diagnos autism nivå 1 dvs asperger.
Det förklarar en del... Men det tar inte bort det faktum att jag känner mig väldigt ensam i vår relation.
Hur är det för er i andra relationer där ena partnern har asperger?
Jag upplever att min sambo egentligen saknar intresse av en relation. Han ägnar sig åt sina intressen och det tar all tid från familjen. Han ser inte mitt slit hemma där jag i princip sköter allt. Han har inget intresse av att umgås med någon, varken mig eller vänner. Han saknar helt eget umgänge. Han visar aldrig känslor. Varken positiva eller negativa. Ser aldrig när det behöver städas, glömmer allt som ska göras, behöver tydliga instruktioner från mig för att klara vardagen och jag upplever att det blir värre och värre med åren. Vi blir mer och mer isolerade upplever jag det som. All min energi går till familjen så alla intressen jag haft har fått prioriteras bort. Jag orkar inte med umgänge med vänner, träna etc. Jag orkar inte planera aktiviteter längre då jag fått göra det under alla år och vara drivande och projektledare för alla i familjen.