Hur kan man vara troende - vad har jag missat?

Jag förstår dig. Min mammas sida har vart kristna och pappas sida muslimer. När jag var liten och ungdom var jag muslim sen började jag fundera på att gå över till kristendomen. Ju äldre jag blev desto mer insåg jag hur mycket ångest man kunde få av religionerna och må dåligt. Så mycket som är syndigt och man kände skam och tankar på konsekvens av synder man begått. Jävla massa som är en synd hela tiden. Hoppet om att Gud ska förlåta osv. Och precis som du så började jag fundera på alla "historier" och "teorier" i religionen som bara inte går ihop och som ibland gått helt emot mina värderingar. Så mycket jag ej kan stå bakom. Alldeles för mycket. Jag respekterar dock alla sorters religioner och troer. För INGEN kan med säkerhet säga att den ena eller andra har fel för INGEN vet.

Jag har dock min egen variant. Jag tror på livet efter döden, jag tror på att det finns en hel värld efter döden, att man återförenas med anhöriga mm. Jag tror på det goda och det onda. Jag tror absolut att det finns onda krafter. Jag tror på andar, själar och demoner från andra sidan. Jag tror absolut att alla hemska människor som begått vedervärdiga brott kommer att gå vidare i en mörkare värld efter döden. Jag tror på den goda kraften, ljuset som vi kan kalla Gud. Den finns i allt, i luften vi andas, havet naturen osv. Men specifikt de som står i religionerna kan jag inte köpa. Det går inte. Känner ganska mycket närhet till det gudomliga och är väldigt spirituell. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Det räcker att man sitter i en ring på 15 pers och kör viskningsleken. Vad den första viskar och vad den 15e personen säger högt kommer med stor sannolikhet vara 2 olika saker. Svårt att tro på något som då människor påstår för ja, flera tusentals år bak i tiden. Tror alltså att det kan finnas någon sorts sanning men inte det religionerna säger.

Tror religioner fungerade mer som lagböcker förr i tiden. Annars skulle det ju vara kaos. Nä nu blev det långt men förstår att du har svårt att tro i alla fall.

Det som jag tycker är mystiskt och lite spännande är just det där att ingen vet. Man kan tro jättestarkt men det är just en tro. Men veta 110% det gör ingen.

Jag har också ganska svårt för religiösa eller troende människor kristna, judar eller muslimer spelar ingen roll men som ser på en som att det är synd om En och man är illa ute. De ska börja förklara varför man ska tro si eller så eller göra si eller så för att finna frid. Hursomhelst så pratar många på ett sätt som att man är ute på farligt vatten och det är ganska irriterande och man får känslan av att de tror att endast de har rätt och det är synd om andra. Aja....

De får svårt att acceptera det man tror på. De håller sällan på så till andra som tror på annan religion. Men just till de som antingen inte tror eller De som tror men inte just på religionen