Hur kan man vara troende - vad har jag missat?

Nu är ju inte detta forum det gängse för religionsfrågor men det är likafullt intressant att de dyker upp.                                                                   Trots en uppväxt i ett kristet hem med en bibelsprängd far har jag aldrig någonsin kommit att tro på någon gudom eller något högre väsen. När jag var barn ville jag veta hur det såg ut däruppe, hur mycket fick man ta med upp, dockorna? Nja, det var lite diffust det hela och då bestämde jag mig, detta är sagoberättelser
Faktum är att mycket i Bibeln kan beläggas historiskt, till exempel Exodus, GT (Andra Mosebok) och en kringvandrande självutnämnd profet vid namn Joshua och som försörjde sig på snickeri lär ha funnits.                                              Jag är väl orienterad när det gäller våra världsreligioner, jag ser det som allmänbildning och prosan i Bibeln, innan nyöversättningen förstörde allt, är underbar. Jag har haft förmånen att diskutera den med "K.G. från Lund" under en fjällvandring; han hävdade att nyöversättningen ligger närmre Dödshavsrullarna.                                  Även agnostiker eller ateister påverkas, medvetet eller omedvetet, av tio Guds Bud eller Islams fem pelare. De bildar grunden för ett civiliserat och rättskaffens liv. Nu tror jag inte direkt att folk i allmänhet går och traktar efter grannens åsna, men väl efter hans hustru, vilket framgår av alla otrohetstrådar i detta forum.                                        De religiösa traditionerna är rätt trevliga, man kan följa dem, lite högtidligt är det att gå på julotta och sjunga med i psalmerna. Sedan går man hem och äter tårta med familjen. Man kan plocka ut det trevligaste ur traditionerna, men man kan ju bortse ifrån att det skulle finnas en hiss som bär oss upp till den skäggprydde eller att en raket väntar på oss. Nu kommer säkert någon ignorant person i detta forum efterfråga källa, hur kan jag veta detta? En annan fråga är om jag vill att livet ska fortsätta? Det vore fasansfullt, helt enkelt. Jag är enig med TS, livet är det som händer här och nu och någon särskild mening med det finns inte

 

Det där med döttrarna till Adam och Eva; det närmaste man kommer är antagligen 1. Mos.5, 4. Blir knepigt  för de bokstavstroende att förklara att Adam blev 800 år,  men han hann med en del under den tiden, han födde "söner och döttrar". Överhuvudtaget vänder jag mig mot fundamentalism oavsett religion. Vi har religionsfrihet och i normalfallet innebär det  tolkning av texter med hermeneutisk metod. Bibeln utgör metaforer och liknelser, symboler, den ska inte tolkas bokstav för bokstav, det inger bara falsk trygghet. I dag när vi har kartlagt jordens utvecklingsfaser förefaller det helt orimligt att man kan tolka bokstavligt.  Men OK, det finns människor som hävdar att jorden är platt också. Dessa har ett gemensamt; man ska egentligen aldrig resonera med dem; detta är ett undantag.