Inlägg från: Anonym (Partner i djup sorg, era erfarenheter, tips snälla?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Partner i djup sorg, era erfarenheter, tips snälla?)

    Fru till man i djup sorg. Erfarenheter, tips?

    Hej


    Min mans pappa gick bort för några månader sedan efter en lång kamp mot sjukdom. Min man har sedan dess varit i djup sorg och i riktigt dåligt skick både fysiskt och psykiskt. 
    I början åt han inget om inte jag ställde fram maten och mer eller mindre tvingade honom. Han skötte inte sin personliga hygien utan jag fick styra upp det också. Han kunde inte sova och kan fortfarande inte, han äter sömnmedel utskrivet av läkare. Han äter också ångest dämpande utskrivet av läkare då han dagligen har grov ångest, och panikattacker till och från. 
    Han är orkeslös och extremt trött och vissa dagar kommer han inte ens ur sängen. Han har även fått en massa andra besvär, tex huvudvärk och dålig mage. Han är helt i obalans helt enkelt, hela hans kropp och själ gör ont.
    Jag sköter det mesta med barnen och hemmet. Jag vill ställa upp så mycket jag kan men detta har pågått ett tag nu och min energi börjar ta slut. 
    Jag stöttar honom i allt. Avlastar med barnen, hushållsarbete osv. Finns som stöd, både att bara lyssna eller om han vill ventilera. Det går i perioder, ibland pratar han om sorgen, ibland säger han ingenting. Jag bara följer honom. Han går regelbundet hos psykolog. 
    Någon med erfarenhet av djup sorg? Berätta era erfarenheter, ge mig tips, vad som helst. Det här är vårt första sorgearbete och det är värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Ska det vara såhär tungt? Antar att det är individuellt, han stod sin pappa extremt nära. Någon, snälla? 
  • Svar på tråden Fru till man i djup sorg. Erfarenheter, tips?
  • Anonym (Partner i djup sorg, era erfarenheter, tips snälla?)

    Vet inte hur man svarar på enskilda inlägg men hoppas detta blir rätt. 

    Förstår er båda, min man kan också ha dåliga dagar och vara sur och otrevlig. Jag säger dock ifrån då direkt, sånt accepterar jag inte. Han har sin sorg och jag accepterar och respekterar hans smärta och konsekvenserna av det men jag går inte med på att bli behandlad illa. 

    Jag sköter som sagt det mesta, vi har ett större barn och en liten bebis, stort hus och husdjur. Jag har fullt upp kan jag säga. Det är inte så att han gör noll, men jag gör 90% och just att man aldrig vet hur det blir med någonting, det går inte planera något. Vi tar varje dag som den kommer.  Orkar han genomföra något eller hjälpa till etc så är det bonus. Huvudansvaret kring allt ligger på mig, det är tungt att leva så. Men vad fan gör man, han orkar ju inte? 🤷 Jag ser ju med egna ögon hur förstörd han är. Det är inte direkt läge att ställa sig och ställa ultimatum då. 

    Det finns en karusell runt omkring här också, mer en emotionell sådan med bråk i familjen (hans familj) relationen till modern har blivit mycket svår osv. 
    De får reda ut det där bäst de vill, jag vill bara ha tillbaka min man. 😪

    Jag börjar bli lite nedbruten ja... av allt arbete och även känslomässigt. Jag vet ju inte om det nånsin blir bättre. Såhär kan jag iallafall absolut inte leva resten av livet. Men, det har bara gått ca 6 månader. Jag älskar honom och vill fortsätta stötta och jag kommer kämpa vidare. När ett år gått får jag väl utvärdera hur jag känner. Jätteskönt att läsa hur andra gått/går igenom samma sak. 

  • Anonym (Partner i djup sorg, era erfarenheter, tips snälla?)

    Fler som vill dela med sig? ❤️

Svar på tråden Fru till man i djup sorg. Erfarenheter, tips?