Att hantera ett uppbrott

Forts? kort därpå träffas vi ihop på allmän plats med våra barn som leker ihop. Vi är endast vänskapliga mot varandra inför barnen. Han får träffa mina närmsta vänner och allt flyter på otroligt bra! Han frågar om vi ska resa på vissa utflykter ihop under semestern och vi planerar inför detta. Sen går det drygt en vecka där vi inte kan ses, men vi pratar i telefon varje dag och messar lite. När vi ses mot slutet av veckan märker jag att han är lite avtrubba. men tänker att det säkert är pg a han är sliten efter sllt som varit. Vi planerar inför vår kommande resa vi ska göra ihop om ett par dagar, vi är fysiska mot varandra osv. Sen går vi o lägger oss? o mitt i natten bryter han ihop! Säger ledsamt att han är så tom inombord, han vet inte längre vad han känner för mig. Han säger även att han saknar sin familj ? (förtydligande:  men frun vill inte ha tillbaka honom.) Så han lämnar mig mitt i natten efter detta, helt tom och nollställd: vad hände på så få dagar?! Hur kunde han vända så snabbt? Och efter detta har vi knappt hörts av. Och det värsta: en vecka senare var han ute på nätdejtingsidan igen

Ni som orkar läsa? vad tror ni hände? Kan en människas känslor bara dö ut från en vecka till en annan? Och nästa tanke, HUR kommer jag vidare? Det är så mörkt och ledset inombords. Det kändes ju så
rätt på många plan, bortsett från att han var nyskild

Tror ni det hade blivit samma utfall oavsett vem han hade dejtat? jag försöker tänka att det inte berodde på mig som person? ja ni fattar, självkänslan är som bortblåst just nu. Och ja, jag borde inte ha gett mig in i det hela. Men på nåt sätt inbillade jag mig att allt var äkta utifrån hur han agerade. Tack för era kloka ord! Det hjälper mig! 

Jag trodde inte ett rebound varade så länge heller. eller att man i det läget involde sin familj osv. Men uppenbarligen är det så. Nästa fundering, varför valde han att lämna för att ge sig vidare ut på nätdejtingen? För att få en ny kick? Jag fick inte den uppfattningen av honom som kille utan väldigt snäll och omtänksam. Fram till att han valde att dumpa mig. 

Tack, det kändes skönt att läsa dessa rader, både det med att han är vilse, men även att jag inte är orsaken till det som hände. Man lägger gärna skulden på sig själv och analyserar allt i detalj. Och ja, han har nog behov av bekräftelse för att slippa facea sin smärta inombords. Tack för kloka ord! 

Tack snälla du! Och den tanken har slagit mig, tänk om det hade hänt längre fram med ännu fler minnen. Och i värsta fall, om barnen hade fått lära känna honom ännu bättre och fått veta att det var nån som mamma tyckte om. Nu hann det aldrig gå så långt. Men ja, nyseparerade ska jag aldrig ge mig in på nån mer gång. Jag inser nu efteråt att den där förskönande bilden innerst inne aldrig stämmer. Det tar tid att komma över en skilsmässa. min jobbiga känsla just nu är att jag kommer att förbli ensam. Och den känslan är lite jobbig ibland. Plus att jag fortfarande saknar honom, även om jag är bedviken samtidigt. Återigen, tack för fina och påhejande ord! Det är det jag behöver nu istället för hårda ord. 

Ja jag tror han mår dåligt inombords och helst inte vill möt sina jobbiga känslor att han blivit lämnad. Samtidigt gör det ont att han förmodligen redan har kontakt med nån annan kvinna efter mig. Men jag försöker intala mig att han fortfarande inte är redo. Och sen som du säger, försöka fokusera på mig och mitt liv. Jag vet att vi kommer mötas nån gång då stan är liten och jag kommer att vara vänlig och inte skapa drama. Då kan han inse samtidigt att jag var ett guldkorn som han blev av med.

Nu är han en väldigt snäll och reko kille, lång förhållande bakom sig osv. Men jag tror att han gärna ville få tillbaka sitt gamla liv igen fast med en ny människa. Sen insåg han nog att det gick för snabbt och att känslorna inte hann med. Samtidigt lite dubbelmoral att ge sig ut i dejtingträsket igen.