Abort imorgon - så osäker

Efter att ha läst igenom hela tråden säger jag bara: genomför aborten! En abort är alltid ett stort och jobbigt beslut, oavsett hur söker man är på det står man ändå där och velar. 

Att ha barn med en man man inte önskat som pappa är en fruktansvärd situation. Du kommer inte kunna göra något utan hans samtycke om han skulle vilja ha gemensam vårdnad, du tvingas involvera honom i allt. Han kan alltså driva igenom gemensam vårdnad bara för att jävlas med dig, som ett sätt att kontrollera dig. Du kommer inte kunna motsätta dig det, då domstolen värnar om barnets rätt till båda föräldrar. 

Att få barn som ensamstående kan såklart vara tufft, men att få barn med en olämplig pappa är än värre. Det finns såklart aldrig några garantier för att pappan blir en bra sådan, men med dina ingångsvärden är det dömt att bli katastrof. Jag jobbar med vårdnadstvister dagligen och möter många kvinnor vars ex plötsligt börjar strida om barnet, från att ha haft noll intresse. Även de män som inte har en manipulerande bakgrund, såsom din faktiskt har, resonerar egoistiskt och utan barnets bästa i fokus. De vill ha en himla massa saker utan att tänka på konsekvenserna. Där står kvinnan, som i sin enfald trodde hennes största problem skulle vara att klara allt själv - men som i själva verket blev att klara av allt själv samtidigt som en man ständigt motarbetar och försvårar det hon försöker bana väg för. Alltifrån flytt till skolbyte, pass vid utlandsresor eller läkarbesök. 10 års erfarenhet av vårdnadstvister, och av all omtanke för dig och ett eventuellt barn: gör aborten och skaffa barn på egen hand! 

En nära vän till mig genomgick nyligen en insemination på egen hand och har för ett par veckor sedan fått en son. Hon är 39 år och fick hjälp inom ett år (Västra Götaland). Hon pratar ständigt om hur tacksam hon är att hon gjorde det på egen hand, och att hon inte nöjde sig med första bästa pappa bara för att få ett barn. 

Om du nu blivit oplanerat gravid lär dina möjligheter för att få ett barn på egen hand vara goda. Inte ens för de som anstränger sig för att pricka in ägglossningen är det en självklarhet att bli gravid, så att det blev av ren slump för dig talar ju för dig! 

Snacka om att missa poängen och att raljera över icke-frågor. Som jag skrev är det ENORM skillnad på att ha bra ingångsvärden, dvs där man tror sig veta att den blivande pappan är en bra person med sunda värderingar och resonemang, mot att ha ett as till man som manipulerar en och saknar förmåga att känna empati för kvinnan. Det sistnämnda är vad ts skulle haft att vänta. Som jag skrev finns det aldrig några garantier, men man kan så gott det går bereda väg för goda förutsättningar. Om mannen såhär tidigt kör med fula kort, hur ska det då inte bli sen? Skillnaden hade varit om mannen behandlade henne väl och ville hennes bästa, men han har redan visat sig vara en egoist som bara bryr sig om att få sin vilja igenom till varje pris. Så om alternativet är att skaffa barn med en sådan man eller på egen hand är valet enkelt. 

Vi verkar ha totalt olika preferenser om vad det krävs för att betraktas som en ~vettig man~, så vi får enas om att vara oense. Att ha barn sedan förr eller ?vara glad i barn? är inget som på minsta lilla vis styrker att man är eller skulle vara en bra pappa. 
Att mannen inte drog det längre i detta fall kan bero på flera saker. Kanske tänkte han att det skulle räcka att ?kräva? en abort? Kanske tänkte han lockandet om ett fortsatt förhållande skulle ha bättre effekt, än hoten om vad han skulle göra om hon behöll? Kanske tänkte han inte öht på att han kunde hota med det? Med andra ord, man kan dra absolut noll paralleller till det.

Jag skulle aldrig hota eller manipulera en person jag älskar, oavsett hur gärna jag ville få något tillstånd. Men även där verkar du och jag vara väldigt olika. Så ja, vi lämnar det där.