Orkar inte mer

Lider också av ångest oro och andra psykiska besvär som jag också haft sen barn. Lider med dig. På mig har SSRI hjälpt faktiskt. Väldigt mycket (fluoxetin) Dock bytte jag till annat preparat under graviditet som inte funkade alls lika bra. Som att ta sockerpiller. Ändå har jag inte slutat för tänkt att det är bättre än ingenting. Kan det vara så för dig med? Att du kanske behöver hitta rätt medicin för dig? Finns ju olika SSRI samt något som heter SNRI också, man måste hitta det som funkar för just en själv. Utöver detta finns det lugnande man kan ta V.B både antihistaminer (ej beroendeframkallande, samt andra som dock kan vara beroendeframkallande och då bör man verkligen inte vara person som överkonsumerar och blir beroende utan veta strikt när det är en akut situation.

Du skrev att du testat terapi, har du testat KBT behandling? Dokumenterad bra effekt. Avslappningsövningar? Kosttillskott? Magnesium t.ex. Jag känner med dig verkligen. När man får hjälp som funkar så brukar man kunna leva med sina "åkommor", hålla de i schack och kontrollerat. Man hittar olika strategier osv. Hoppas det blir bättre för dig ❤️

Anonym (Lisa)

Tue 1 Aug 2023 20:07

#13

Anonym (Klara) skrev 2023-08-01 15:56:04 följande:

Det är mitt liv du beskriver, så jag vet du det känns. Oroar mig också kontant, grubblar på saker, tänker på vad jag sagt, vad jag gjorde på jobbet, vad kollegan menade med det där hon sa och så vidare. Oroar mig för saker som inte har hänt, bygger upp massa scenarier i huvudet. Känner att detta kommer bli min död, kroppen orkar snart inte mer, har ont i bröstet och hjärtklappning konstant. Kan bara vara på ett jobb max ett halvår, får sedan sån ångest att jag bara vill dö. Främst prestationsångest, att jag aldrig tycker jag duger och vill hela tiden göra andra nöjda. Totalt utmattande. Testat SSRI men får massa jobbiga biverkningar.

Hur ska man orka ha det såhär ett helt liv, det undrar jag?

Hur länge testade du SSRI? Tar ofta månader innan kroppen vänjer sig och allt faller på plats. Sen finns det många olika. Finns säkert någon som skulle passa dig. Har du testat KBT eller någon annan form av terapi. Låter jobbigt och dränerande. Lider själv av ångestsjukdom och annat så jag vet hur det kan vara

Anonym (Lisa)

Tue 1 Aug 2023 20:16

#14

Anonym (Orkar inte mer?..) skrev 2023-08-01 17:12:29 följande:

Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra.

Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt. Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska.

Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta.

Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga.

Varför sjukskriver du dig inte i samband med att du söker på vårdcentralen? Du kanske behöver varva ner, ta dina mediciner, fokusera på terapin och på vila, återhämtning. Tänker att du kanske behöver stanna upp och bara ta hand om dig själv ett tag

Anonym (Lisa)

Tue 1 Aug 2023 21:22

#19

Anonym (Orkar inte mer?..) skrev 2023-08-01 20:48:59 följande:

Det är läkaren som bestämmer om man ska sjukskrivas och läkaren jag träffade då för 6 mån sedan ville inte sjukskriva mig. Jag tog mina mediciner, någon terapi kunde de inte erbjuda då. Jag har ökat min fysiska aktivitet och sett över min arbetssituation.

Jag kan delvis förstå läkaren. Man vilar sig inte nödvändigtvis ifrån ett ångesttillstånd. Det man vilar sig ifrån är utmattningen den orsakar men det löser ju inte grundproblemet, nämligen den höga ångestnivån. I ärlighetens namn mår jag sämre av att gå hemma, när jag är på mitt jobb så lyckas jag ofta att fokusera mer på det än mina tankar och tempot där är för snabbt för att jag ska drabbas av oro även om det givetvis händer. Semestern med all ledighet har varit en plåga.

Men jag får kontakta vården imorgon igen.

Ja okej, så är det vi fungerar olika. Läkare är väl också olika. Aldrig haft problem med sjukskrivning när läkaren sett hur jag mått. Nästan beordrat mig att stanna upp. Men vet också andra som mår bättre av att jobba. Det är olika som sagt så förstår dig. Sen har jag aldrig gått hemma och bara vilat upp mig så funkar det ju inte, utan samtidigt haft medicinering och täta läkarbesök och psykologkontakt. För mig var det skönt att fokusera på det och promenader i skogen, avslsppnongövningar hos sjukgymnast mm. Men det finns ju så många olika psykiska tillstånd också, olika former av ångest osv. Lycka till hos vc imorgon och hoppas du hittar ett sätt att dämpa din ångest och få kontroll

Orkar inte mer

INNEHÅLL