Inlägg från: Anonym (Orkar inte mer…..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orkar inte mer…..)

    Orkar inte mer

    Jag lider av stark oro och ångest och har gjort så länge jag kan minnas. Varje dag ältar jag saker som hänt eller saker som jag är orolig för   i framtiden. Katastroftankarna avlöser varandra och jag får ingen paus. Jag håller mig aktiv, städar, jobbar hårt, hittar på aktiviteter för att slippa tänka. Men det uppstår ständigt nya saker som min oro fäster sig vid. 


     


    Det har varit så här så länge jag kan minnas, till och med som barn led jag av oro och katastroftankar. 


     


    Jag har gått till olika psykologer för behandling även om det var några år sedan sist, samt prövat SSRI flertalet gånger men inte upplevt någon lindrig när jag senast försökte. 


     


    Utåt sett har jag ett perfekt liv. Gift, ett barn som jag älskar, ett jobb jag uppskattar som ger väldigt bra betalt och i övrigt mycket god ekonomi. Ingen anar något merrän min man. 


     


    Ändå så funderar jag varje dag på att gå ut och ställa mig på spåret för att min oro och ångest tar för mycket av mig. Jag är helt dränerad av att försöka hålla tankarna i schack. Jag vet att ångesten inte är farlig. 


     


    Men det är som att jämt gå omkring med den känsla ikroppen som man skulle känna om man såg sitt barn drukna utan att kunna hjälpa det. 


     


    Jag sökte hjälp igen gör 6 månader sedan, men fick bara SSRI som jag lydigt tog i fyra månader, men blev bara sämre så fick sluta. Nu vet jag inte vad jag ska göra. 

  • Svar på tråden Orkar inte mer
  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Anonym (Lisa) skrev 2023-08-01 12:56:06 följande:

    Lider också av ångest oro och andra psykiska besvär som jag också haft sen barn. Lider med dig. På mig har SSRI hjälpt faktiskt. Väldigt mycket (fluoxetin) Dock bytte jag till annat preparat under graviditet som inte funkade alls lika bra. Som att ta sockerpiller. Ändå har jag inte slutat för tänkt att det är bättre än ingenting. Kan det vara så för dig med? Att du kanske behöver hitta rätt medicin för dig? Finns ju olika SSRI samt något som heter SNRI också, man måste hitta det som funkar för just en själv. Utöver detta finns det lugnande man kan ta V.B både antihistaminer (ej beroendeframkallande, samt andra som dock kan vara beroendeframkallande och då bör man verkligen inte vara person som överkonsumerar och blir beroende utan veta strikt när det är en akut situation.

    Du skrev att du testat terapi, har du testat KBT behandling? Dokumenterad bra effekt. Avslappningsövningar? Kosttillskott? Magnesium t.ex. Jag känner med dig verkligen. När man får hjälp som funkar så brukar man kunna leva med sina "åkommor", hålla de i schack och kontrollerat. Man hittar olika strategier osv. Hoppas det blir bättre för dig ❤️


    Har testat många olika sorter, vissa har väl hjälpt något mer än andra, men den som fungerade bäst kan jag inte ta längre. Då den gav ig problem med magen. Fick benzo ungdomen för akuta situationer, den har ingen effekt på mig så det har jag inte tagit på över 10 år. Ingen effekt av antihistamin. 


    Har inte gått i gedigen KBTbehandling, funderar på det. 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    anna0911 skrev 2023-08-01 13:40:38 följande:

    Hej! Bara en fundering, detdär perfekta livet är du nöjd med det? Är det det liv du vill leva? Jag vet jobbiga frågor men ibland intalar vi oss själva att allt är bra för att det är en norm eller att vi har en bild av hur livet ska se ut. Jag ljög för mig själv länge och medicinerades och levde i ett dåligt förhållande som jag behövde komma ur för att läka. Jag läker än efter några år och mår bättre. 


    Helt ärligt, jag vet inte om jag trivs med livet. Svårt att avgöra när ångesten är så stark. Ibland funderar jag på om jag skulle må bättre av att vara singel och varannanveckas förälder, eller om jag helt borde byta jobb men jag tvivlar. Min största rädsla är att röra om i livet och bränna broar, bara för att upptäcka att ångesten finns kvar. 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Anonym (Klara) skrev 2023-08-01 15:56:04 följande:

    Det är mitt liv du beskriver, så jag vet du det känns. Oroar mig också kontant, grubblar på saker, tänker på vad jag sagt, vad jag gjorde på jobbet, vad kollegan menade med det där hon sa och så vidare. Oroar mig för saker som inte har hänt, bygger upp massa scenarier i huvudet. Känner att detta kommer bli min död, kroppen orkar snart inte mer, har ont i bröstet och hjärtklappning konstant. Kan bara vara på ett jobb max ett halvår, får sedan sån ångest att jag bara vill dö. Främst prestationsångest, att jag aldrig tycker jag duger och vill hela tiden göra andra nöjda. Totalt utmattande. Testat SSRI men får massa jobbiga biverkningar.

    Hur ska man orka ha det såhär ett helt liv, det undrar jag? 


    Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning.


    Jag har bestämt mig för att kontakta vården igen imorgon. Jag måste, för mitt barn skull. Jag vet ju att jag lider av GAD så jag ska vara tydlig den här gången. Inte gömma mig bakom magont, depression och utmattning. Symptom som jag förvisso har men som är orsakade av min ångest. 


    Jag är beredd att börja medicinera igen och jag ska försöka få tag på en psykolog som är specialiserad på GAD. 

    Sök hjälp du också! 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)

    Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra. 


    Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att  han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt.  Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska. 


    Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta. 


    Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga. 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Anonym (Också oroad) skrev 2023-08-01 17:35:09 följande:

    Hej 
    jag känner också igen mig i det du beskriver, om än kanske inte riktigt lika starkt. Men jag gick iaf i nån sorts behandling mot ältande /PRO via vårdcentralen I Stockholm för ett par år sen som var helt utan mediciner. i kort gick det ut på att bli medveten om när orosspiralerna sätter igång och då ha knep för att uppmärksamma det. Sätta av orostid varje dag där man kunde älta loss men ff a hitta lösningar på de problem som faktiskt går att lösa. Lämna det andra därhän. Meditation och medveten närvaro var andra viktiga nycklar. Tror på konceptet även om jag kanske inte lyckades hålla i rutinerna riktigt.  Har dock tänkt på det då jag fallit tillbaka i orosspiraler om allt möjligt på senare tid (så det var bra att friska upp minnet på metoderna, tack för det). Men skulle också vilja uppmana dig att gå till vårdcentralen och se om de har något liknande för dig, det var gruppsessioner och även gratis där jag gick. Hoppas att det kan hjälpa dig. E så sjukt jobbigt att älta och oroa sig genom livet, när majoritetmen av dessa scenarios troligen aldrig ens inträffar. Vi borde lägga tiden på annat istället. Kram!


     


    Tack för att du delar med dig! Jag ska kontakta imorgon. 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Anonym (Lisa) skrev 2023-08-01 20:16:04 följande:
    Varför sjukskriver du dig inte i samband med att du söker på vårdcentralen? Du kanske behöver varva ner, ta dina mediciner, fokusera på terapin och på vila, återhämtning. Tänker att du kanske behöver stanna upp och bara ta hand om dig själv ett tag

    Det är läkaren som bestämmer om man ska sjukskrivas och läkaren jag träffade då för 6 mån sedan ville inte sjukskriva mig. Jag tog mina mediciner, någon terapi kunde de inte erbjuda då. Jag har ökat min fysiska aktivitet och sett över min arbetssituation. 


    Jag kan delvis förstå läkaren. Man vilar sig inte nödvändigtvis  ifrån ett ångesttillstånd. Det man vilar sig ifrån är utmattningen den orsakar men det löser ju inte grundproblemet, nämligen den höga ångestnivån. I ärlighetens namn mår jag sämre av att gå hemma, när jag är på mitt jobb så lyckas jag ofta att fokusera mer på det än mina tankar och tempot där är för snabbt för att jag ska drabbas av oro även om det givetvis händer. Semestern med all ledighet har varit en plåga. 


    Men jag får kontakta vården imorgon igen. 

  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-08-01 20:21:32 följande:
    Det här du beskriver låter som det jag fick lära mig i Metakognitiv terapi, MCT, som är den tredje generationens KBT och mycket effektiv för ångest, oro och tvång. Jag gick privat och det kostar ju en del, men är helt klart värt det. MCT är en korttidsterapi, man brukar gå 4 till 8 gånger, jag gick 5 gånger. 
    Kommer att söka privat om de inte kan erbjuda vettig terapi.
  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Anonym (Nfnf) skrev 2023-08-01 22:35:14 följande:

    Besvär med sköldkörteln?


    Nej, proverna var normala. 
  • Anonym (Orkar inte mer…..)
    Maac skrev 2023-08-01 22:26:49 följande:
    Skriv en egenremiss direkt till en psykiatrisk klinik, så kommer du förbi vårdcentralen. Skriv att du redan sökt via vc tidigare och att du behöver mer hjälp än så. Man fyller i genom att logga in på 1177.
    Kanske gör det. Får se hur kontakten med vc fortskrider.
Svar på tråden Orkar inte mer