Jag lider av stark oro och ångest och har gjort så länge jag kan minnas. Varje dag ältar jag saker som hänt eller saker som jag är orolig för i framtiden. Katastroftankarna avlöser varandra och jag får ingen paus. Jag håller mig aktiv, städar, jobbar hårt, hittar på aktiviteter för att slippa tänka. Men det uppstår ständigt nya saker som min oro fäster sig vid. Det har varit så här så länge jag kan minnas, till och med som barn led jag av oro och katastroftankar. Jag har gått till olika psykologer för behandling även om det var några år sedan sist, samt prövat SSRI flertalet gånger men inte upplevt någon lindrig när jag senast försökte. Utåt sett har jag ett perfekt liv. Gift, ett barn som jag älskar, ett jobb jag uppskattar som ger väldigt bra betalt och i övrigt mycket god ekonomi. Ingen anar något merrän min man. Ändå så funderar jag varje dag på att gå ut och ställa mig på spåret för att min oro och ångest tar för mycket av mig. Jag är helt dränerad av att försöka hålla tankarna i schack. Jag vet att ångesten inte är farlig. Men det är som att jämt gå omkring med den känsla ikroppen som man skulle känna om man såg sitt barn drukna utan att kunna hjälpa det. Jag sökte hjälp igen gör 6 månader sedan, men fick bara SSRI som jag lydigt tog i fyra månader, men blev bara sämre så fick sluta. Nu vet jag inte vad jag ska göra.
