Orkar inte mer

Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning.

Jag har bestämt mig för att kontakta vården igen imorgon. Jag måste, för mitt barn skull. Jag vet ju att jag lider av GAD så jag ska vara tydlig den här gången. Inte gömma mig bakom magont, depression och utmattning. Symptom som jag förvisso har men som är orsakade av min ångest. 

Jag är beredd att börja medicinera igen och jag ska försöka få tag på en psykolog som är specialiserad på GAD. 

Sök hjälp du också! 

Min partner är stöttande så tillvida att vi delar lika på allt som har med hemmet och barnet att göra. 

Men trots att jag förklarar hur dåligt jag mår till honom så tror jag inte att  han förstår fullt ut. Han tar mig inte på allvar när jag säger att jag inte orkar leva mer. Och det är väl förståeligt.  Trots kollosal ångest varje morgon så går jag upp och gör det jag ska. 

Han har sett mig söka vård flera gånger och har väl också tappat hoppet om att jag ska må bättre. Men jag vet att det erbjuds mer idag än vad det gjorde för bara för några år sedan. KBT-behandlingarna har kommit längre med nya strategier mot ältande så jag behöver få testa detta. 

Har du haft kontakt med psykiatrin? Det har tyvärr inte jag. Lyckas aldrig komma förbi närhälsan då min yttre funktion är för god så att säga.